Då så var det dags igen för bloggen att ligga nere större delen av dagen igår. Suck, ja, det känns både väldigt irriterade och samtidigt så blir man ju frusterad när man inte kommer åt sin blogg. Ja, ja, det är väl eller snarare något man får lov att räkna med emellanåt.

Jag vill framföra ett stort Tack till min svägerska Anette ( min brors fästmö) som tidigare har visat mig ett stort stöd när saker och ting känts som allra tyngst och jobbigast. Igår fick jag ett meddelande från henne och hon hade precis som mig (och mina andra läsare) försöka komma in på bloggen.Det visade sig inte vara det lättaste utan  snarare en omöjlighet att komma in på bloggen och större delen av dagen igår så låg denna sida av någon okänd anledning nere och detta är inget som jag kan styra eller bestämma över.I början när bloggen låg ner till-och-från så blev jag orolig att allt det jag skrivit hade gått förlorat, men efter någon dag eller sisådär ett par timmar så brukar det vara så att bloggen fungerar igen. Så till mina läsare om nu inte bloggen går att komma så beror det inte på att jag lagt ner bloggandet eller tagit bort min blogg. Vilket jag aldrig skulle göra!!! Snacka om att slänga bort snart 6 års dagboks skrivande i papperskorgen.

Jag vet faktiskt inte vad det är som lockar mig så mycket till Nynäshamn, men den senaste tiden så har jag åkt ner dig en tidigare. Det känns ju som lite som typ " världens ände" och när man kommer dit ner så kommer man inte så värst mycket längre i alla fall inte med bil utan då måste man till att åka båt/färja. Det är inte stort i Nynäshamn, utan snarare som en egen liten stad eller skulle mera kalla det för en liten by och det lilla centrumet är inte stort och rymmer inte heller så värst många butiker. Det som jag tror lockar mig allra mest är att det ligger så "off" typ en liten egen speciell stad där tiden tycks ha stått still i en evighet.

Jag har ända sedan jag var liten älskat och varit fascinerad av havet och det kanske beror på att min pappa tog med mig mycket ut med sin båt på havet när jag var liten. Nu när det är vår och solen skiner så dras jag som en magnet ner till dom små röda sjöbodarna, bryggorna och havet i hamnen. Där kan jag gå i timmar och ströva omkring och titta och njuta av den vackra naturen. Jag och Caroline var  i helgen som var nere i Nynäshamn och hälsade på hemma hos Henrik och hans flickvän Sara. Igår så åkte vi ner igen och denna gång hälsade vi på hemma hos Jimmy som vi fikade hos. Jag är en sådan som inte bara vill sitta inne när solen skiner från en blå himmel som den gjorde igår så vi bestämde oss för att ge oss ut på en promenad ner till det lilla centrum med dom fåtal butikerna, men inte heller det lockade så mycket, utan snarare det som lockade oss allra mest var hamnen. Att gå och titta på dom röda små sjöbodarna, gå på bryggorna och titta ut över det blåa havet...det lockade allra mest utav allting. Sedan jag bodde i Nynäshamn så har det tillkommit några flera bryggor och en utav bryggorna som tillhör Nordens största pir som är närmare 700 meter lång. Det är ju alltid så att det blåser mera i närheten av havet och det fick vi allt känna på när vi promenerade längst ut på den långa bryggan och tillbaka igen.