Jag måste bara vara den mest otursdrabbade person som finns och undrar jag om det finns någon annan på denna planet som drabbas av så mycket otur som mig. Det verkar inte finnas något slut på det hela, och som jag skrev i ett utav mina tidigare inlägg så är det ibland så mycket man går igenom att man knappt hinner beta av det, innan nästa grej har hänt och det liksom har gått i varandra. Nu har det ju gått flera veckor och ingeting oturdrabbad har hänt mig ( och det sägs ju att man ska ta i trä, för att inget ska hända. Vilket jag inte gjort, men tror inte på såna skrönor)

Jag började återigen känna att allt började se lite ljusare ut och att livet liksom började leka för mig igen. Blev gladare, piggare och min humor började komma tillbaka, och kände att jag kunde börja le igen.

Jag har känt mig på gott och glatt humör hela dagen idag på jobbet, men så när jag skulle åka hem ville inte min bil starta. Jag försökte gång på gång och till slut statade den, men inte kom jag långt inne, utan hann inte mera än att backa ut från rutan, innan bilen hade stannat igen. Jag höll mer eller mindre på att drabbats av panik och inte kan jag mycket om bilar när dom krånglar. Jag hade tankat dagen innan, så någon soppatorsk hade jag inte. Jag startade bilen igen och den gick igång, men när jag gasade så ville motorn liksom inte accelererar när jag gasade och det var nästan så att jag drabbades av panik att inte komma hem. Jag hann typ köra 15-20 meter och så stannade bilen igen och lamporna lyste röda på instrumentbrädan.

Jag köpte denna bil i början av året och den har gått som en klocka och alltid startat oavsett väderlek. Inga som helst problem att få igång bilen när det varit flera minusgrader ute, men nu idag när jag skulle hem från jobbet så hände detta. Ja, som om detta vore allt, så ska bilen även nu på fredag in på sin årliga besiktning, men som det ser ut just nu vette sjutton om den ens kommer att lyckas rulla in på besiktning. Nu står bilen hos en bilmekaniker som skulle kolla i motorn i morgon och se om han kund laga bilen åt mig.

Det är så himla typiskt och blir så ledsen och förtvivlad att inte ha en bil som fungerar och har man väl en bil så blir man ju så beroende av att ha den. Allt går så mycket fortare och att ta sig till olika ställen. Istället för att krångla till det och åka kommunalt och dessa bussar och pendeltåg, som oftast drabbats utav förseningar. Tidigare då jag körde omkring med pappas gamla bil, som jag ärvde, men ack och ve vilka fel det uppstod på den gamla bilen. Det var typ stup i kvarten något som pajade på den och lade ut en massa pengar på reperationer och så fort något var fixat så pajade någonting annat. Jag gav helt upp hoppet på pappas gamla bil när startmotorn slutade fungera, och då bestämde jag mig för att sälja den som reservdelsbil och köpa den bilen jag har idag.

Nu över till glädjande nyheter och det får mig att bli på gott humör....:)

Denna helg får vi även fin besök, utav min dotter Nina och hennes familj som kommer från Västerås. Nu på lördag är det Ösmo markanden och den är en årlig festival som vi årligen besöker, men denna gång får vi sällskap av Nina, Janne och sötnosen Nova.