Ända sedan jag ärvde och tog över pappas bil, så har jag tyckt det varit så praktiskt och bra. Bilen har gjort att jag sparat in så mycket extra tid som det oftast tar när man annars är illa tvungen att åka kommunalt. Dessa förbaskade pendeltåg som oftast dras med förseningar och sedan om det är så att jag ska åka kommunalt till jobbet, så måste jag även göra flera byten. Alltså först pendeltåg till Årstaberg och sedan därifrån Tvärbanan till Liljeholmen och efter det byte till buss. Det tar mig över 1 timme att åka kommunalt till jobbet. Så numera har jag bytt ut med månadskort till ett bensinkort och även om det är något dyra att åka bil, så tjänar jag in en massa dyrbar tid.

I morse satte jag mig som alla andra dagar i bilen och körde emot Västberga. När jag nästan var framme vid något som heter Valla Torg, så slog trafiksignalen om till rött. Det var alldeles strax dags för tvärbanan att passera. Jag var först fram i trafiksignalen och bromsade i god tid in, lade i friläge och drog åt handbromsen, medans jag stod där med motorn påslagen och lyssnade på musiken från radion.

Helt utan någon som helst förvarning, och som en blixt från klar himmel. Så blir min bil påkörd bakifrån, jag for upp med skallen i taket och slungas därefter fram, men som tur är så använder jag alltid bilbältet. Jag blev förstås vettskrämd och skrek bara rakt ut, och hann tänka "Nu dör...jag"

Jag satt bara och skakade i bilen, medans tvärbanan utanför bilen nu hade börjat passera. Kollade i bakspegeln och såg att föraren en ung tjej som hade kört den andra bilen kom gående mot min bil. Jag återfick en bara en liten stund tillräckligt med kraft ork för att öppna min bildörr.

I all denna röra så hade både min väska och mobil, som jag hade brevid mig vid passagersätet åkt ner på golvet. Hela jag skakade och var såklart i chocktillstånd.

Jag skrek på tjejen och frågade: Hur FAN kör du egentligen..? Är du blind..eller!

- Ehh, jag hann tyvärr inte se att det var rött ljus.

Jag ringde 112 och där fick jag frågan om jag behövde ambulans.

- Nej, jag behöver ingen ambulans. Se till att bara skicka hit en polisbil för att ta upp en anmälan för en bilkollistion.
 
Jag gick med darrande och skakiga ben, bakåt utanför bilen för att se hur mycket skada karossen hade fått. Men inga direkta plåtskador, utan det var dragkroken och kofångaren som hade tagit emot den värsta smällen.

Jag var fortfarande chockad men blev nu riktigt upprörd och förbannad på den "jävla fittan" som hade drämt in i min bil.

- Fan, ta dig. Har du körkort överhuvudtaget!? Så vill jag ta mig fan mig se det....NU!

Hon försvann in i sin bil och kom gående med sin plånbok i handen.

- Ge hit körkoret, sa jag till henne.

Jag i min tur gick in och rotade bland allting som hade farit ur min handväska efter ett papper och penna och skrev av hennes hela personummer, förnamn och efternamn och sedan ut för att skriav av hennes registringnummer och till slut fråga efter hennes mobilnummer.

Dumhuvudet, som körde in i min bil. Frågade mig om det nödvändningsvis var tvunget att blanda in försäkringsbolagen, då det (tydligen inte enligt henne inte uppstått tillräckligt med skador på bilarna

Jag i min tur tyckte nu att denna dumma brud (som måste ha en bananflugas hjärna) var ännu mera korkad än jag från början hade trott.

- Ärligt talat så skiter jag fullständigt i om hur mycket eller lite bilarna är kvaddade eller inte. Givetvis så ska båda våra försäkringsbolag kontaktas vid en kollistion!!

Jag har vid det här laget börjat känna av en smärta och att det gjorde ont i min nacke, som på något konstigt sett började kännas varm och het. Ungefär som om jag hade en halsduk flera varv lindade om halsen, vilket jag inte hade. Jag förstod att det var lika bra att försöka ta sig till närmaste sjukhus, för att kolla upp om jag fått någon wiplashskada av något slag. Väl framme vid sjukhuset blev jag undersökt av en trevlig läkare som kollade på min nacke och lyssnade på hjärta och tog mitt blodtryck, som var lite förhöjt. Jag blev rekommenderad av ta några värktabletter och sedan vila när jag kom hem. Om det var så att jag skulle få svår huvudvärk, bli yr eller illamående så skulle jag återigen ta kontakt med läkaren.

Senare på eftermiddagen ringde och kontaktade jag mitt försäkingsbolag och utöver skadorna på bilen, så kommer jag även försöka kräva ersättning för sveda, värk och förlorad arbetsinkomst.