Japp, då var man alltså tillbaka på bloggen...igen :) Ja, det gick tydligen inte att hålla sig borta alltför länge. Det blir så att man känner efter ett par dagar en längtan till att börja skriva igen.

Jag tänker då och då tillbaka på det här året som det snart bara återstår 2 månader på och måste skriva så här: Att det är absolut bland det värsta jag någonsin i hela mitt liv upplevt! Sammanfattar det kort: Tragedi efter tragedi.

Detta kanske kommer låta konstigt det jag nu kommer att skriva, men på något sätt så har jag gått och blivit vädligt stark inomborts utav allt detta som har hänt, men man ska ju egentligen inte se bakåt utan istället blicka framåt och för varje ny dag så ( brukar det oftast för mig) hända något nytt. Jag hörde en gång för länge sedan att det var någon som sa följande: Att livet är som direktsändingen och går inte i repris, och ingen vet heller innan hur denna dag eller morgondagen ska sluta.

Till helgen är det dags för Caroline att träffa sin pappa. Tydligen ska dom på bio och se någon animerad, rolig film och sedan antar jag att det bär av för dom båda till McDonalds.

Jag för min tur får en barnledig helg och vad jag ska göra. Hmm, jag har ännu inte bestämmt mig riktigt för vad jag tänkt hitta på för något på min barnlediga helg.