Just det idag är det ju Farsdag, men då jag inte längre har någon älskade fin pappa att fira så blev det istället så att jag åkte förbi Skogskyrogården. Det går inte en dag utan att jag mina tankar går till pappa, även om han inte längre finns kvar i detta jordeliv. 

Brr, och hutter så kände jag idag när jag stack näsan utanför dörren och skulle gå till bilen. Det var återigen dags att sätta sig bakom ratten och köra den långa sträckan mot Vällingby.

Då det idag är Farsdag, så stannade jag till i Vällingby centrum för att köpa lite gott till kaffet, och ner i korgen hamnade både en marsipanrulltårta, kakor och läsk. Det visade sig enbart vara Tobias och så min Caroline som firade Johan idag på Farsdag, och inte en endaste liten smulbit fanns kvar när vi hade fikat klart.

Caroline hade som alltid när hon är hos Johan och Lizzy haft det roligt. Spelat Wii-spel och datorspel tillsammans med sin storebror.

På vägen hem stannade jag och Caroline till vid Coop Forum för att veckohandla, så nu är kyl/frys och skafferiet välfyllt här hemma igen.

Jag tycker mestadels att jag bara har haft en massa besvär och krångel med bilen, som jag tog över efter min pappa. I ett utav mina tidigare inlägg så skrev jag vilka problem och att jag har fått haft bilen på en hel del olika reperationer. Nu det senaste var att jag inte lyckades få upp motorhuven, och det spelade ingen roll hur mycket jag än drog och slet i den lilla svara spaken som sitter strax nedanför ratten, absolut ingenting hände. Framtill på bilen vid grillen förstökte jag se om jag på något sett kunde "pilla" eller "lirka" upp motorhuven på något annat sätt, men det visade sig vara helt och fullkommligt meninglöst.

Jag chansade och körde förbi min ex-make Jonny ( som jobbar just som bilmekaniker) i onsdags. Jonny kollade en snabbis på bilen och sa: Att för att fixa detta fel på bilen, så måste man gå in underifrån och skruva bort någon plåtbit under bilen. Tyvärr visade det sig att både Jonny och hans chef var helt fullbokade, men jag fick en morgontid redan 2 dagar senare. När fredagen kom så körde jag bilen direkt på morgonen till verkstaden. Jonny var där och tog emot bilen och sa att jag skulle gå in till hans chefs kontor för att där skriva in bilen och lämna ifrån mig bilnycklarna. När jag kom in på hans chefs kontor så satt han i telefon.

- Åhh, så jävla irriterade, att se någon sitta och prata i telefon, när man ska lämna ifrån sig bilnycklarna och skriva in bilen. Jag hade både ont om tid och dessutom kände jag mig stressad över att komma därifrån snabbast möjligt, då jag visste att jag var tvungen att åka kommunalt till jobbet. Det var bara att slå sig ner och vänta tills han hade pratat klart. Till slut så hade han pratat klart i telefonen och vi började då prata om det som rörde bilen. Tror inte fan att hans telefon börjar ringa igen och fast vi satt och pratade så svarade han....!

- Vilken idiot, tänkte jag för mig själv!

Reste mig från stolen och gick ut till Jonny som stod i verkstaden.

- Ursäkta, mig men varför prioriterar din chef att svara i telefon, när han börjar prata med en utav sina kunder.

Jonny i sin tur försvann in på kontoret och sa: Sandra, min chef har nu pratat klart i telefonen, du kan komma in nu igen. Jag tvekade först några sekunder om jag skulle gå tillbaka in tillbaka in på kontoret och återigen göra ett försök att lämna ifrån mig bilnycklarna eller om jag istället skulle sätta mig i bilen och köra därifrån med en rivstart!  (Det blev det sistnämda till slut) När jag väl går tillbaka in till kontoret så visar det sig att nu istället att det står en annan kund och samtalar med Jonnys chef och det fick både mitt tålamod och humör att brista på alla gränser.

Jag skyndar mig med bestämda steg till bilen och öppnar bildörren, och slår på motorn. Då det var så jävla trångt därinne i verkstaden, så var jag illa tvungen att göra flera olika manövreringar med bilen innan jag till slut lyckats köra fram till dom automatiska dörrarna som öppnas utav sig själv. Jag var nu så pass irriterad och förbannad p.g.a den urusla servicen att jag nu bara satt med kopplingen nedtrycket och gasade på för fullt medans dörrarna hade öppnades helt och hållet, när det väl gick att köra ut genom dörrarna gjorde jag det med en rivstart.

Aldrig mera kommer jag att lämna in bilen på den verkstaden. Fy, FAN vilken dålig service och kundbemötande!

Jag körde bilen mot mitt jobb och på baksidan av det fastighet som jag arbetar på så finns det en bilverkstad. Jag gjorde en ny chansning och körde ner dit och hoppades innerligt att han kunde ta och åtgärda felet med motorhuven. Tack och lov så visade sig att han kunde ta emot den samma dag, och kände samtidigt vilken tur och flyt jag hade som lyckades kunna lämna in bilen samma dag och dessutom i samma kvarter som jag jobbar i. 

Det visade sig att det tog ett par timmar innan jag hörde någonting ifrån dom på verkstaden. När dom hade kommit underfunt med vad det var som var fel så ringde bilmekanikern upp mig. Jag fick veta att det inte var något fel på vajern ( som jag från början hade trott var sönder.) Men som sagt jag kan knappast någonting alls om bilar mera än att köra, tanka, byta däck och efter det så tar mina kunskaper om hur bilar funkar eller snarare inte funkar slut för mig.  Denna gång så visade sig att felet var att låset i motorhuven att kärvat och det var dom tvungen att bryta upp och byta ut till ett nytt lås. Vilken enorm stor skillnad det är på bilverkstad och bilverkstad. Den första bilverkstaden som jag var på ger jag inte alls speciellt mycket för och den som jag  nu semsat lämnade in min bil på ger jag en massa rosor och beröm.Wow, vilka trevliga killar och servicen var kanon.

Nu så ska jag ägna en stund till att skriva i bloggen,

Det har ( som vanligt) hänt en hel del saker sedan sist jag skrev och nu blir det alltså lite nytt för er att läsa.

Igår kväll blev det utgång för mig och mitt sällskap för kvällen. Herregud, vilken trevlig och roligt kväll jag hade. Vi var på ett utav mina favoritställen, där det oftast brukar vara Live band som spelar. Oj, oj det visade sig vara väldigt mycket folk som kände för att "slå klackarna i taket" igår kväll. Jag hade iallafall en väldigt trevlig och underhållande kväll.

Tyvärr så spelar eller snarare får inte Live banden spela längre än till midnatt på det stället och det tycker jag är fruktandsvärt synd. Banden borde få spela fram tills dess att stället stänger,  men tydligen så är inte fallet så på det stället. Jag och mitt sällskap för kvällen ville inte stanna kvar efter det att dom slutat spela, så vi åkte istället hem. 

Nu är det söndag morgon och dessutom är det ju idag "Fars Dag" det har man ju inte kunnat missat. Överallt i både tidningar, annonser man ser när går på stan, i radion och på reklamen man ser på tv:n "Missa inte Fars Dag nu på söndag den 13:e"

- Men Hallå, vi som inte längre har någon Far att fira då.....?! Ja, det blir väl till att ta bilen och åka förbi Skogskyrkogården och lägga en liten blomma på pappas grav.

Sedan blir det att jag brummar vidare till Vällingby för att där hämta hem min busunge Caroline, som har varit hemma hos Johan, Lizzy och sin storebror Tobias sedan igår.