Wow, alltså kan man tänka att det är möjligt att dom gamla hårdrockskillarna, och många utav dom börjar nu bli lite till åren, men ändå är dom så himla fräscha och snygga. Men såklart att mega stjärnor måste vara måna och vårda sitt yttre, och det har ju ( nästan) samtliga utav dom här hårfagra killarna gjort.

Det är nämligen så att dom båda grupperna  KISS och Mötley Crue ger sig tillsammans ut på en stor USA-turne i sommar. Kiss och alla dessa bandmedlemmar är helt underbara och minns tillbaka till sommaren för 2-år sedan, då jag var inbjuden till Cafe Opera och just tillsammans med många andra gäster fick den stora äran att träffa killarna...en helt fantastik och oförglömlig kväll var det.

Here can you read about KISS and Mötley Crue announce the tour

Just nu känner jag mig allmänt irriterad, uttråkad, ledsen, besviken och framför allt totalt överkörd!! Det är knappt jag finner ord att uttrycka mig med i bloggen i kväll.

Jag som verkligen både hade hoppats och sett fram emot att fått stanna kvar på ett ställe som jag stormtrivdes på, men nu verkar det tyvärr inte längre bli någon fortsättning och det gör mig så enormt besviken. Det återstår ju fortfarande någon vecka kvar, men som jag känner just nu, så vet jag inte om jag fortsätter den ca: 1 ½ vecka som är kvar eller om det är så att jag väljer att hoppa av innan det egentliga deadlinen. För mig, så tror jag att det bara skulle kännas värre om det blir så att jag stannar kvar den korta tiden som nu återstår och det skulle bara bli så att jag blir ännu mera fäst i det jag nu fått göra.  

Tjoho, ungefär så kände jag i morse när jag klev upp från min säng med ett stort leende på läpparna. Äntligen en ny och spännade vecka börjar och det blir alldeles strax tid efter det att jag gjort mig i ordning för att därefter sätta mig i bilen och åka iväg till mitt underbart trivsamma arbetsplats.Hade aldrig trott innan jag började att jag skulle känna en sådan enrom gläjde ( och det tycker jag att jag är väl värld, efter det var jag varit med om under förra året) och likaså ett lyckorus och en iver att komma iväg. Herregud, det känns som för mig som en dröm som slagit in och att få jobba med kläder och styla skyltdockor  och skylta i fönsterna och det är ju så otroligt roligt.

Jag skulle absolut inte vilja jobba med någonting annat än det jag gör idag.Vet att jag skulle bli alldeles förkrossad, ledsen, besviken och dessutom känna mig totalt överkörd om jag inte fick stanna kvar och fortsätta med det som jag verkligen brinner för att göra om dagarna.

Idag blev det återigen dags att ändra lite på skyltningen i det stora fönstret där mitt "alter ego" sitter. Det visade sig idag vara en kund som väldigt gärna ville köpa både den gröna klänningen och dom svarta skorna, som jag valde att styla skyltdockan med för någon vecka sedan. Så det var bara efter det att ha tagit av skyltdockan kläningen och gett dom till kunden, att välja ut en ny snygg klänning och skor till skyltdockan och då vi snart börjar närma oss påsken, så bestämmde jag mig att klä henne i påskens färger, så nu ser mitt "alter ego" alldeles kycklinggul ut i sin ljusgula klänning och med en något kortare och ännu gulare jacka. Det blev likaså en hel del ändrig på möblemanget och den vita plaststolen och det vita glasbordet bytte jag ut. Det blev nu istället så att jag valde ut en ljusgul fåtölj, med små mönster utav svarta blommor och ett tillhörande bord, som var väldigt vackert. Det visade sig att jag inte mera än knappt hade fått hjälp utav butikschefen, med att ställa upp den tunga fåtöljen i skyltfönstret. Därefetr skulle det fixas och donas, med alla dessa smådetaljer, såsom att ställa dit en del saker på bordet, såsom glas, tallrik, blommor m.m I morgon tar jag med kameran och tar några bilder och kanske det blir så att jag bjuder mina läsare på ett nytt litet smakprov på min nya stylning och skyltning.

Nej, nu så återstår det inte så mycket mera för mig än att göra detta.....

Godnatt!

Jag vill idag utbringa ett fyrfaldigt leve och ett STORT GRATTIS till min son Niclas som idag fyller 18-år.

Vi samlades nästan alla inom familjen och det var både Niclas pappa Johan, Lizzy och samtliga bröder och så förstås jag och Caroline. Däremot så var inte Nina och hennes familj med är i det närmaste säker på att hon grattade sin lillebror på annat sätt.

Nu när Niclas blivit myndig..buhäää! Det är faktiskt så jag känner och vad sjutton tog som små bebisåren/barnåren när mina knoddar gick på dagis eller kyrkans barntimmar tagit vägen...? Den tiden är nu helt väck och det är bara att inse att dom flesta utav mina barn är stora och inte alls behöver sin mor och far på samma sätt längre...buhäää!!!

Nu har iallafall Niclas, enligt han själv vuxit ifrån sin moppe och ska sälja den. Istället så har han börjat snacka om att skaffa sin en  EPA-traktor och till det krävs det ju att han har ett skaffar sig ett traktor körkort och det är just det nu Niclas tänkte skaffa sig. Det är inget som jag är speciellt förtjust i och är det något som får mig att bli irriterad och störd det är just L-Å-N-G-S-A-M-T-G-Å-E-N-D-E  fordon såsom traktorer, EPA-fordon och framför allt alla dessa cyklister som nu börjat plocka fram sina cyklar och många utav dom struntar fullkommligt i trafikreglerna.

Det kan ibland kännas som håret ( spelar ingen roll att jag har extenstion) men det känns som håret ska ställas sig rakt upp på skallen när man i trafiken möter en galen cyklist som fullkommligt skiter i trakifreglerna och cyklar mot rött (när man själv har grönt) Jag kan ta förra helgen som exempel och det var när jag var inne i stan och körde och vad tror NI att man som bilförare möter på en enkelriktat gata...? Jo, en dam, som tror sig äga hela gatan, då hon promt kommer cyklade mitt i vägen och dessutom mot enkelriktad. Min första tanke var att hänga mig på signalhornet och tuta, men ansåg att det var meningslöst och bestämmde mig istället att köra lite åt sidan och släppa fram cyklisten.  Jag minns att det var någon som sa dessa ord till mig en gång: Man har inga rättigheter som bilförare, utan bara en massa skyldigheter!!!

Jaa, det är väl så med den här årstiden som nu börjar komma, men våren så plockas det fram cyklar ( och så länge som sköter sig i trafiken eller håller sig till cykelbanorna, så är det okej) och så dessa EPA-traktorer som stoppar upp trafiken, så att det bildas enormt långa köer och det som jag oftast brukar göra då jag inte är specillet förtjust att brumma omkring i 30 km, och det är gasen i botten och köra om.

Jag måste medge att denna vecka har jag gjort väldigt dåligt ifrån mig, då det gäller att uppdatera bloggen, men nu så ska det iallafall bli någonting skrivet.

Igår kändes det nästan som marken ryktes undan från mina fötter, då jag fick ett oväntat och något nedslaget besked. :(  Det gjorde mig förstås lite ledsen och nedslagen.

Nu är det bara att vänta ett par veckor och se om det kanske sker någon förändring och nu är det bara hoppas att ett under eller mirakel kommer  att ske inom kort... please let me stay in my new job! I´m so happy here.   

I morgon däremot då blir det födelsedagsfest och det är nu dags för min son Niclas att fylla 18 år och nu blir även han myndig...buhäää  så känner jag faktiskt! Nu är det bara Tobias och så förstås minstingen Caroline som fortfaranade behöver stå på tillväxt ett par år till innan det är dags för henne att bli myndig. Snacka nu om att man börjar känna sig gammal, men som sagt man över ju inte se gammal och sliten ut bara för att man har barn som nu är vuxna. Åldren är ju bara en siffra och varje enskild person väljer ju faktiskt själv hur man väljer att vårda både sitt yttre utseende och även att inte förglömma sin inre själ.

Nu över till musik som står mig väldigt varmt i hjärtat och lyssnade härom kvällen på en text som Magnus Uggla har skrivit. Nu är det så att mina fingrar har varit och ändrat lite varstans i texten, och även gjort den lite kortare, men försökt att ändå spara lite utav det orginal textförfattaren skrivit, men gjort om det lite varstans på mitt sätt.

Jag är en framåt person och har en hög ambition och det är att lyckats med det som jag skapar och vill förverkliga min dröm. Vill att astrologen en lycklig framtid till mig spår och den vägen jag nu väljer att gå. Mina barn är det vackraste, finaste, bästa och värdefullaste jag har. När jag fick dom väckte dom upp en sådan fin och varm känsla inom min som jag  inte trodde fanns och nu är nästan dom alla utflugna ur boet och behöver inte alls sin mamma på samma sätt som tidigare. Nu sitter jag hemma var helg och dricker mitt vita vin och även om det inte löser världsliga problem så gör det mig ändå på lite bättre humör. Det är hemskt att råkat ut för männsikor som väljer att slåss, och vill inte att det händer nån, man måste tänka klart och va positiv förverkliga sin dröm och sitt liv.

Det har blivit lite dåligt med uppdateringar från mig dom senaste dagarna, men det är så att tiden som blir över på kvällarna inte har räckt till att slå sig ner vid datorn och försöka få lite lugn och ro för att skriva. Däremot nu ikväll efter 2 dagar break uppehåll, så är det alltså dags att börja skriva igen.

Ikväll kommer bloggen bl.a handla om mitt jobb. Jag älskar det jag numera får göra på dagarna och det är det här som jag i framtiden vil fortsätta att göra på dagarna. Nu tänkte jag visa mina läsare lite utav det som jag gjort på skyltdockorna och deras styling och så även övriga skyltningen som jag gjort tillsammans med butikschefen.Vi är ett underbart glatt humoristikt team som dagligen jobbar ihop. Jag hade varit på mitt nya jobb i typ ca: 2-3 veckor, när jag blev tillfrågad utav biträdande butikschef om jag ville styla en utav skyltdockorna i skyltfönstret. Jag blev överväldigad och superglad och satte genast igång och det färdiga resultatet av mitt ”alter ego” blev såhär. Jag börjar med att visa vad mina arbetsuppgifter består utav på dagarna..och det är att sitta blickstilla i skyltfönstret och visar upp våra fina kläder…fniss  

Såhär tillbringar jag mina dagar på jobbet...  

I fredags fick jag en utav mina småtokiga ideér och det var att hämtade 2 stycken design skyltdockor. Den första skyldockan fick en mera vardaglig klädsel i form av en jeanskjol och en vit/blå mönstrad blus med att skärp runt midjan.

Den andra skyltdockan kom butikschefen med förslaget att klä den ena med en vit lång vacker pärldraperad bröllopsklänning, men det hann tyvärr inte alls med så mycket mera än att få på skyltdockan den vackra bröllopsklänningen innan det var dags att sluta för dagen. Jag må säga att det kändes verkligen inte bra att lämna både stylingen och skytningen halvfärdigt och då jag ( ännu) inte heller jobbar lördagar så kunde jag inte heller fortsätta dagen efter och nu blev det till att vänta ända fram till måndag. Det kändes så bra igår morse när jag vaknade och visste att jag idag när jag kom fram till jobbet kunde fortsätta med det som jag och chefen hade satt igång med i fredags och det blev till att stå och böka och styla, finpusta och lägga dit smådetaljer såsom vit lång slöja, en brudbukett av rosa rosor och ett par vita skor och en guldväska och det färdiga resultatet på bruden blev såhär.

Ja, det återstår att se om vi får denna vackra bröllopsklänning såld innan det blir Pingst, och det tror jag för egen del, att vi kommer att få. 

Igår körde jag in till stan för att bl.a hjälpa mamma med att få lite ordning i hennes nya lägenhet och det visade sig att 2 utav mina yngre systrar, och en utav deras kille redan var på plats där när jag kom dit och det var Dessan tillsammans med sin kille Krister och så Cilla.

Jag och Caroline på väg hem till mamma

Vi hjälptes alla åt med diverse olika saker och jag tog itu med mammas klädkammare där det visade sig att stå en hel del kartonger i princip staplade från golv till tak och det var alltså bara ta itu med det och börja packa upp ur lådorna. Det visade sig vara en hel del fin porslin som har gått i släkten ( på pappas sida) som mamma inte längre ville ha kvar och ingen utav Dessan eller Cilla ville ha det. Utan det blev (som vanligt) den extremt samlaren storasystern, som totalt vägrar att skänka eller slänga bort prylar, porslin. möbler, tavlor, serveringsvagnen. Jag är bara tacksam och glad över att ta tillvara och spara det som en gång funnits inom familjen och hoppas verkligen att mina barn även i framtiden kan ta tillvara det så att det kan gå vidare i arv i generationer. Det blev alltså till att även denna gång lasta bilen, men denna gång var det bara 2 stycken fullproppade kartonger finporslin. Jag stannade bara några timmar och sedan var det dags att ta itu med veckohandlingen på Coop Forum och det visade sig att det var flera som kommit på den ideén att åka och storhandla så det var en hel del folk.

Jag trodde när att jag skulle vara helt slut och bara skulle ligga helt utslagen på sängen, men icke då, det visade sig att jag var så mycket uppe i varv så det var bara att efter det att kassarna hade plockades upp var det dags att köra ordning middagen, som blev taco-paj...mums så gott, men lite för kryddstarkt. Efter intagit middagen var jag fortfarande mycket upp i varv och satte sedan igång med att plocka ur dom båda kartongerna och det tog ju sin tid. Strax innan klockan var 19.30 så ville Caroline ha lite utav sin mammas uppmärksamhet och mitt unga busfrö ville så gärna se tv-programmet "Postkodsmiljonären" och det blev så att jag slutade för dagen och dukade fram lite smått och gott att ha och mumsa i oss till tv-programmen som nu skulle följa under ett par timmar och ingen utav oss här hemma ville ju missa den stora finalen i Melodifestivalen. Precis som många redan hade förutspådd och även kanske satsat pengar på ( men tror inte det gav så mycket tillbaka) så blev det ju Loreen som kammade hem den stora segern och får nu representera Sverige i Eurovison song contest, och denna mörka skönhet som Caroline tycker liknar Pocahontas sjunger otroligt vackert och likaså se vilken inlevelse och hennes rörelse, det kallar jag verkligen att mycket bra  korograferat scenframträdande. Tyvärr och tråkigt nog så gick det ju inte alls lika bra för sångfågeln Lisa och tycker fortfarande att henns bidrag "Why Start A Fire" borde ha vunnit eller åtminstånde kunnat placerat sig bättre än att hamna näst sist...helt jävla otroligt!! För mig är det helt obegripligt att den där hesa, kraxiga, barfota snubben Thorsten ( okej det är han stil och Lotta Engberg att uppträda på scen barfota) men ska nu byta ämne en liten snabbis i en amerikansk  långfilm som heter "Gudarna måste vara tokiga" som jag såg på tv:n för många herrans år sedan så var det så att det handlade om en svart man som just råkade vara barforta och han skulle gå tillsammans med en vit man på resturang, och det visade sig att den svarta mannen likt Thorsten och Lotta inte hade några skor på fötterna, så vad göra!! Ni som nu sett filmen vet ju vad dom gjorde....! Ni som inte har sett filmen eller har glömt bort det så kan jag meddela mina läsare att dom fick den galna ideén att måla dit ett par skor på den svarta mannen, så att den svarta mannen kunde komma in på resturangen. Jag minns att min äldsta dotter Nina, då den filmen visades bodde hemma och vi skrattade så mycket när vi såg den filmen. Nu till poängen är den att varför kunde inte Thorsten eller Lotta, när hon uppträde någon gång på 80-talet med "Fyra bugg och en coca cola" målat dit ett par skor...en bra ide tycker jag iallfall så hade tv-tittarna fått något att skratta åt. Nu när jag ändå är igång, så kör jag vidare och det var väl säkert flera än jag som satte vinet i halsen och drabbades utav skrattanfall, när en del utav namnen på den internationella juryn skulle läsas upp....

Åh, förresten vad skulle hända om det nu blir så att Herr Kukric gifter sig med en finska, och hon vill att sonen ska heta Jukka.

Nu så var helgen kommen och man har ledigt ett par dagar, men för min egen del så har jag absolut ingenting alls emot att börja jobba lördagar, och när gör det så har man ledigt en dag i veckan.

Idag står det som tur är bara lite i min agenda och det blir först en tur in till stan för att kolla om mamma fått någon ordning i sin nya lägenhet och om det kanske är så att hon behöver få hjälp med att få upp någonting. En utav mina systrar Dessan och hennes kille Krister och deras son Eddie skulle också komma dit. Och efter det så bär det vidare till Coop Forum för att veckohandla och nu behöver det bunkras upp i både kyl, frys och skafferi. För ikväll är det ju den stora finalen i Melodifestivalen och jag har både hört via radio och bland mina underbart trevliga kollegor på jobbet och läst i det är Loreen som är den förhandstippad att vinna, och visst är hennes tävlingsbidrag: "Euphoria" väldigt bra, men som jag skrev härom dagen så ser jag hellre sångfågeln Lisa Miskovsky, och hennes låt "Why Start A Fire" som vinnare ikväll. Ännu så är inte loppet kört och det återstår ju fortfarnad enågra timmar tills vi alla schlagerfantaster få se vem det blir som den som får reprensentera Sverige i Eurovison Song Contest.

På jobbet så går allt över all förväntan helt otroligt bra. Tidigare i veckan så var det dags igen att byta kläder på mitt "alter ego" i skyltfönstret och denna gång tog fick jag lite hjälp från en utav kollegorna. Det är lite bökigt att klä av och på en stor skyltdocka, men hjälps man åt så går det givetvis lättare. Det blev så att jag valde klänningen och skorna och min kollega valde ut kavajen och resultatet blev riktigt bra. Igår på förmiddagen stod det en kund inne i butiken och fotade med sin mobil stylningen på skyltdockan och det fick mig att känna mig så nöjd och stolt över mitt arbete.

Det är en sak som jag tycker saknas på jobbet och det är att vi inte har så många skyltdockor att styla den stora fina vårkolletionen med, och det har gjort mig lite förbryllad. Igår gick jag ner på ett utav våra stora lager och hittade 2 stycken dockor som man använder sig utav när man t.ex ska designa kläder och man kan ställa in dockorna efter storlek och göra dom alltifrån till small, medium och large. Alltså väldigt bra att ha när man ska sy och till för att designa kläder.Självklart så frågade jag först den ansvariga över den avdelningen om jag kunde få låna dom båda dockorna som egentligen var avsedda för annat, ( men dom stod ju bara på lagret och verkade ju inte vara till någon större användning...för tillfället) och det visade sig inte alls vara några som helst större problem att jag fick ta dom. Ville även kolla med butikchefen att det var okej att jag fick ta upp till till butiken och det var även helt okej för honom. Åh, så glad jag blev och hämtade gladligen dom både skyltdockorna från lagret och när dom var hämtade upp till butiken var det ju dags att hitta något snyggt att styla dom "näcka" dockorna med och till den ena dockan blev det mera en vardaglig styling och till den andra dockan kom butikschefen med förslaget att klä henne i vit stor ljuvlig pärlbroderirad bröllopsklänning och det stora vita släpet fick liksom bli som en matta på golvet. Jag hann inte bli riktigt klar med skyltningen och stylningen, det återstår lite finslipning och lite smådetaljer som ska läggas dit, men det får bli på måndag och kommer även då att ta med mig min kamera och fota

stylingen och skyltingen.