Det fanns ett ämne som inte lockade mig speciellt mycket, när jag gick i skolan och det var historia. Visst hängde man med lite sådär på lektionerna, men det var inte direkt något ämne som lockade mig så mycket. Däremot nu när det gått en massa åtskilja år sedan man slutade i skolan och hunnit med att fått barn och gift sig ett antal gånger och lika många gånger skilt sig och jobbat och levt livet. Jag kom på mig själv igår kväll när jag satt och kollade på tv:n och svappade runt bland alla kanalerna och fastnade just för ett tv-program på kanalen Viasat History och dom visade ett program av en konstnär som hette Anthonis van Dyck och var född 1599 och dog 1641. Det konstiga är att jag aldrig tidigare har varit speciellt intresserad av konstverk, men blev alldeles tagen och fascinerad av den makalösa talangen som konstnären Anthonis van Dyck lyckades åstadkomma under den tid han levde. Iallfall så spreds snart Anthonis van Dycks rykte om hans duktiga talang och hans målningar nådde den engelska monarken Karl I, som kallade honom til sitt slott i London. Det tog nu inte lång tid innan Van Dykcs framgång gicj med rekordfart och redan efter en kort tid var han berömd. Han målade porträttav kungen,drottningen och kungabarnen. I juli 1632 adlades van Dyck och året därpå utnämndes han till kunglighovmålare och han tilldelades en riklig pension och gifte sig med dottern till Lord Ruthven. Van Dyck fick stort inflytande på engelskt porträttmåleri och vissa konsthistorier anser att han var skaparen av den engelska målarskolan. Jag blir så imponerad och undrar samtidigt om det inte var svårt att under 1600-talet få tag på all dessa material som krävdes för att åstadkomma dom mästerverken han gjort. Idag kan man ju typ bara knalla in i en butik som inriktad sig på att sälja målardukar, färger och penslar. Men typ på 1600-talet, då det inte var så moderniserat allting och man fick liksom ta det som man hade tillgång till och att det måste ha varit ett otroligt jobb att mixtra för att få ihop till dom alla olika rätta färg nyanserna. Jag säger det bara WOW, vilka mästerverk och är så imponerad av dom tavlorna som Van Dyck skapat.

Ja, själv får man väl lov att vara glad över att man lyckas åstadkomma en streckgubbe på ett papper   (skämt åsido, inte riktigt så illa är det)

Nu över till ett helt annat tv-program och det är det som började visas på TV4 igår kväll: Gladiatorna, som nu har satt igång med en ny säsong. Caroline ville så gärna se det och vi tittade på det tillsammans.

I morse hörde jag Caroline sjunga ( vilket hon gör ofta) ifrån sitt sovrum "I want to break free"....

Jag hajade till och undrade varifrån hon hört denna låt som typ är från 1983 och inte heller tillhör någon utav mina favorit låtar och inte vad jag vet spelas här hemma. Jag knackade på Caroline dörr och öppnade den och hon stod och dansade inne i sitt rum medans hon höll handen vid sin mun ( ungefär som om hon hade en mikronfon i handen) och fortsatte sjunga på hela resten av texten till " I whant to break free".

- Hej, gumman, så duktig du är som sjunger så fint. Mamma undrar om du känner till gruppen som brukar sjunga den här låten.

Caroline gav mig en granskade blick och sa: Såklart jag vet, det mamma: Queen.

Jag bara " Jaha, ja" så den gruppen har visst eller tydligen blivit populär och inne igen.Mmm, jag älskar att lyssna på när Caroline sjunger, men däremot lyssnar jag helst inte på Queen.

Det blev bestämt mellan Caroline och Henrik när han tillsammans med Jimmy var här på Juldagen att Caroline skulle komma åka ner till Henrik en helg efter nyår. Jag körde ner Caroline till Nynäshamn idag.