Det är väl nästan i princip omöjligt när man lever så nära inpå sitt barn att inte själv råka ut för att drabbas utav förkylning. Aj, aj min skalle dunkar och det känns som min hjärna har expanderat och på väg att sprängas och ovanpå detta så har jag även fått hosta. Caroline är något bättre idag och hennes feber är inte heller lika hög, och det verkar som det för hennes del nu är på väg åt rätt håll och tror antagligen är helt återställd från förkylningen redan i början på nästan vecka. För min egen del så känner jag att min kropp nu sagt ifrån och jag kommer bädda ner mig i sängen och kurera mig.