Jag har varit dålig med ordentligt långa skriva bloggar den senaste tiden, men det finns sina orsaker till det. Nu under helgen har jag legat för ankare i sängen och känt mig helt utslagen, men redan igår kände jag att jag var på bättringsvägen och i morse när jag vaknade så kände jag mig som vanligt. Hmm, konstigt vore annars då jag legat och kurerat mig och legat mycket i sängen och vilat och sovit om vartannat. Det känns iallafall väldigt skönt att man nu är helt återställd och full av livslust och energi.

I morse vaknade jag upp innan ens alarmet hade gått igång och kände mig som vanligt. Mina vanliga morgon bestyr kunde jag ta det lugnt med och ändå hinna komma i god tid till jobbet. På väg ut med bilen på lokalgatan där jag bor såg jag på håll att en traktor stod på andra sidan och höll som allra bäst på att skyffla upp snö i skopan. Tänkte så bra att skottningen av dom mindre lokalgatorna skötts om så pass tidigt på morgonen. Jag brukar alltid köra den gatan väldigt sakta och det är ju för att det är omkring flera bostadsområde och barn är på väg till skolan och med barn kan man aldrig veta dom kan ju bara typ kliva rakt ut i gatan och dom kan även missbedöma hur fort en bil kommer körande i.

Jag tar kör sakta gatan ner, och i morse så tror jag nog att det var näst intill rekord då det gäller bilar, lastbilar, sopbil och traktor den lilla lokalgatan. Alltså först så traktorn som stod där och skyffla snö. Och innan jag hade kommit fram till korsningen, så kom även en sopbil insvängade på samma gata och efter den en lastbil och efter det ytterligare en lastbil (utav mindre modell) först trodde jag det var ett slags skämt eller om det kanske var så att lastbilarna hade beordras dit för att ta bort snön, men liksom den röran med både en traktor som dessutom höll på att köra och backade.

Jag har lärt mig under dom åren som förare att man inte alltid fullt ska lita på dom som sitter bakom ratten på en traktor och det är säkrast att ta det: Säkra framför det osäkra, så jag bromsade in och lät traktorn att få skyffla färdigt sin snö på skopan och kört iväg en bit in på parkeringen. I min mötande fil på en radda stod en sopbil och 2 lastbilar och väntade på att få köra gatan ner och jag ser att traktorn börjar köra upp ( sakta som traktorer går) upp mot parkeringen) och jag börjar sakta min fart framåt igen.

ÅH, Nej, tänker jag heliga guds moder! Jag som trodde min morgon hade börjat så himla bra och så ser jag i korsningen en liten Golf komma inkörande ifrån korsningen och idioten till föraren struntar fullständigt att i den filen den föraren nu ska ligga i står det redan en sopbil och 2 lastbilar, men vissa förare ska absolut INTE ha körkort och det som den föraren gör är köra alla dessa fordon och han kommer över på min sida av vägen. Jag vet egentligen inte vad jag hann tänka när denna hände ( det händer så otroligt mycket i mitt liv) men antagligen av ren instinktivt så hann min hjärna reagera och gjorde en manöver med bilen så att det inte blev en smäll. Såklart man blir lite skakis efter en sådan grej och det är ju inget man heller tror man ska få uppleva strax efter klockan 7 på morgonen.

På vägen hem var det tänkt att jag skulle stanna till vid Port 73 och veckohandla på Coop Forum. Men så ringer min dotter Caroline och jag hör på henne att hon är lite ledsen.

Jag tänkte om det kanske var så att hon hade kommit osams med någon annan elev i skolan. Eller om det kanske var så att hon inte mådde riktigt bra och att förkylningen hade startat om på nytt.

Jag frågade henne:Lilla gumman, mammas älskling vad är det som har hänt. Du vet att du kan berätta allting för mig.

- Okej, mamma, men lova att du inte blir sur?

- Nej, då gumman! Mamma kanske bara suckar och stönar.

Jag hörde hur Caroline harklade sig i bakgrunden och tog till slut tag i orden: Mamma det är så här.....( tystnad)

-Jaa, vadå Caroline..?

- Ehhh, gör det någonting om jag står ute och väntar på dig vid din parkeringsplats när du kommer hem ifrån jobbet.

- Va....??? Vad är det du säger!? Varför hela friden skull ska du stå och frysa ute på en parkeringsplats innan mamma har kommit hem. Jag hade tänkt handla innan jag kommer hem. Du har ju nyckel och kan gå in och värma dig.

Det uppstod en tystnad i telefonen och efter en stund så hör jag Caroline säga: Mamma, jag har tappat min nyckel någonstans och vet inte om det var på skolan, fritids eller bussen.

Jaha, och så detta också ovanpå detta som varit på morgonen. Sedan tänkte jag efter att: "Äpplet faller oftast inte så långt från trädet" eller kanske passar bättre att skriva: Sådan moder är sådan dotter!! Och jag måste erkänna att jag vid det här laget har tappat bort räkningen på hur många nycklar som jag har sumpat bort i min dagar, nej snarare i åratal och dom flesta nycklarna har gått till hänglås som jag har haft sin samband med skåpen på jobbet, men även en och annan hemmanyckel har jag också tappat bort och det har blivit en hel del nya låscylindrar genom åren.

När det nya låset var inköpt och vi var på parkeringen så hände nästa incident och det också lite märkligt. Precis när jag skulle kliva in i min bil så kom en annan bil och parkerade på den tomma rutan bredvid min bil ( egentligen inget konstigt med det) men sedan händer följande saker och det är däremot något för mig som är troende mera märkligt. Bilen som stod parkerad på passagerarsidan (där Caroline alltid sitter) började samtidigt som mig backa bakåt ( och det såg rätt så lustigt ut) och då jag varit med om det jag hade varit tidigare på morgonen så bromsade jag in och lät den föraren backa klart. När jag sedan återigen ska fortsätta backa då visar det sig att bilen som stod i rutan bakom mig också börjat backa ut sin bil, men tack och lov så ser den föraren att jag redan har satt igång och backat och väntar.

Jag har sedan länge slutat att förundra mig om vilken "knasig" värld eller "universum" man lever i och ändå var det inte slut på grejer som skulle hända....

Väl hemma igen så får jag hjälpa av en bekant att byta ut låscylinderna.

När både jag och Caroline varit dåliga så vill man ju tvätta sängkläderna och hade ikväll satt upp mig på en tvättid i tvättstugan och när jag kom ner dit strax efter klockan: 18 så visade det sig att det bara var 1 utav dom 2 tvättmaskinerna som fungerade och det var då en väldigt jobbig dag som jag varit med om.

Tillbaka hemma igen slår jag mig ner i soffan och slår på tv:n och kollar på det Amerikanska skönhetsprogram som heter " Toddlers and Tiaras och små miniatyr människor från det att dom är 5-6 månader tills dom är upp till övre tonåren tävlar i skönhet. Nåväl man kan antagligen gilla eller hata det programmet och när jag började se det programmet för att par år sedan så gillade jag inte det, men allt efter som man sett det så är det faktiskt rätt så gulligt att se dom små mini människorna ( mestadels tjejer som tävlar) som söta små dockor. Men däremot så tycker jag inte att man ska sminka små barn och att dom använder sig av lösögon fransar och lösnaglar och hairextenstion på små flickor är något överdrivit. Tycker det gott och väl räcker med dom söta glittriga klänningarna, dom fina lackskorna ( med låg klack) och en rosett på huvudet. I kvällens Toddlers and Tiaras så fick man se dom alla olika ålders grupperna tävla och i en etapp skulle dom ha med sig sina husdjur och när man tänker på husdjur så tänker iallafall jag: Hund, katt, kanin, marsvin eller fågel. Men man får inte glömma bort att detta är ett tv-program i från USA och där är ju allting så mycket STÖRRE och likaså även vad man har i husdjur. Det visade sig vara alltifrån en guldfisk i en liten glas skål, en kalkon med en grann rosett om halsen och till sist och det fick mig totalt att bryta ihop att skratt. Ett gulligt vitt får som den lilla flickan hade i ett liknade koppel och dom hade klätt ut fåret i vit tyllkjol som satte runt hela magen och när dom presenterade och sa att fåret hette: Tom då bröt jag ihop och skrattade så tårarna rann.

Och det kände jag verkligen att jag behövde få göra efter en sådan dag.
 

Nu för min del så känner mig hur piggelin som helst får väl sysselsätta mig med något så att "John Blund" kommer på besök......