Ja, då var man tillbaka igen på bloggen, efter ett utav mina allra största och längsta blogg break på väldigt länge. Det har gått idag 21 dagar sedan jag sist skrev och det blev knappast några skriva inlägg i januari.

En del har skrivit via facebook och till min mail varför jag inte längre bloggar och om jag gjort slut med metrobloggen

- Ja, under dessa 3 veckor som jag inte bloggat har det hänt en massa saker och det har blivit så att jag faktiskt tänkt att helt och hållet lägga att av skriva och uppdatera min blogg.

Jag verkar inte vara den typen av person som inte alltid tycks ha turen på min sidan snarare så är det så att jag tillhör dom otursdrabbade. Nu när det hade blivit nytt år så hade jag i vanlig ordning vid 12-slaget på nyårsafton efter det att vi skålat in det nya året, och då jag inte är en sån som avger nyårslöften, utan istället väljer jag att be en stilla bön.

Det visade sig att det nya året knappt hade hunnit börja innan jag fick ett telefon samtal som fick mig att hamna i någon slags chock liknade tillstånd, och det kändes som om marken under mina fötter hade ryckts utan. Jag kunde inte då och kan ännu inte idag förstå att det finns dom som tillhör mina nära och kära som väljer att utsätta mig för detta!

Ja, det sägs att: Man blir starkare ju fler motgångar man går igenom i livet!

- Okej, att man emellanåt råkar på motgångar här i livet, men något måtta får det väl ändå lov att vara!! Jag får nu återigen försöka blicka framåt och även om jag nu står på fötter igen, men väldigt darriga sådana. Framtiden vet man ju egentligen ingeting utav, utan man får ta en dag i taget. Det kanske är så att ju större motstånd man stöter på här i livet, desto mer ork och energi ( får man bara lov att skaffa sig) för att ta sig igenom det.