Ja, vad är egentligen: Livets meningen eller om man väljer att kasta om orden lite: Meningen med Livet....?

Vi föds, lever och dör....En del tyvärr alldeles för tidigt och en del p.g.a sjukdom, andra olyckshändelse eller så ålderdom. Det är ju förstås lika ledsamt varje gång, men aldrig så sorgligt som när en väldigt nära anhörig går bort. Jag tror eller snarare vet att ingen som själv varit med och förlorat en anhörig eller vän, riktigt kan förstå och känna denna sorg, förtvivlan och maktlösheten som man känner.

Dom närmasta dagarna efter det jag fick det fruktandsvärda beskedet så har jag inte varit mig själv, utan skulle mera vilja beskriva det, som att jag fungerat typ som en robot och det känns som jag liksom går på automatik.

I kväll känns det som det kommer bli en sån där "sömnlös" natt och hopplöst att sova. Inte direkt för att jag känner på mig något, som jag gjorde förra veckan, men det är så otroligt mycket tankar som snurrar och går runt i skallen, och det blir liksom svårt att bara släppa funderingarna om varför detta hände.

Vår tid på jorden är begränsad till en viss fortfarande oskriven dag i framtiden, då vi utav någon anledning inte längre kommer finnas kvar här på jorden. Vi kan inte spara vår tid och vi kan inte stanna den, utan varje sekund, blir efter ett tag minuter, som blir till timmar, som blir till dagar, som blir till månader och som till sist blir till år. Ens liv tuffar på som ett expresståg och vi kan inte få tillbaka det vi ångrat eller gjort och vi kan inte heller kontrollera framtiden, vi kan spekulera och anta....men vi vet inget säkret om vad som kommer ske i framtiden.För varje dag som vi lever så blir vi ju alla äldre. Okej, åldern är ju bara en eller snarare två siffror och den åldern man uppnår när man om man blir gammal beror ju också väldigt mycket på hur man SJÄLV väljer att LEVA sitt liv. Om man lever sunt och tänker på vad man stoppar i sig och tar tillvara och är mera på värdefullt ens liv är så lever man nog antagligen längre.