Tack, till Er alla som via både bloggen skickar kommentarer och så via min facebook, och skriver och visar mig sitt stöd över det hemska som har hänt.

Jag har förtillfället hamnat i en svacka och är så nere, ledsen, sörjande att det knappt går att finna ord. Jag har gråtit så mycket att det inte längre känns som jag har några tårar kvar, och numera är ögonvitorna alldeles röda p.g.a allt gråtande. Igår kväll somnade jag sittandes i soffan i vardagsrummet och hade somnat av ren utmattning. Då jag natten innan inte hade fått en blund i ögonen och sovit någonting. Såklart det blir att kroppen till slut själv säger ifrån och somnar gör man till slut vare sig man vill eller inte.

Jag som är troende förstår bara inte varför Gud, utsätter mig för det här. Det känns lite ungefär som om han "prövar min styrka" över hur mycket man egentligen ska klara av som människa.

Det känns ju som dom personerna som står mig allara närmast hjärtat och betyder väldigt mycket för mig bara går och dör. Úsch, det är så hemskt och börjar nu igen att gråta och minns hur jobbigt det var med tiden efteråt då pappa dog och etttag trodde jag faktiskt inte att jag skulle kunna resa mig upp igen. Nu igen inte ens 3 år har gått och det blir min älskade, fina, goa lillasyster som dör.

Som om nog inte detta räckte för mig och det finns även andra personer under förra året dog, men dessa stod mig förstås inte lika nära. Utan var sådana personer som jag blev släkt med för att jag gifte mig. Förra året närmare bestämt i november så dog min förre detta svägerska Maria, som var min senaste ex-makes Mickes lillasyster. Även tidigare samma år förra sommaren dog en tidigare svåger till mig och han betydde mycket för mig, så hans bortgång tog mig hårt.

Jag vet inte just nu idag exakt hur länge det tag innan jag blir mitt gamla vanliga jag igen, och kan känna: Glädje, lycka och skratta...igen. Just nu så känns det väldigt långt borta...typ långt bort i fjärran. Jag måste få ha tid för att sörja och gråta och en sista gång få se min syster och efter det begrava henne. Den ovissa framtiden får avgöra när det blir så att jag återigen ( kanske) blir mig själv igen.

Till minne av min älskade lillasyster Nenne....

Du kommer för alltid finnas i mitt hjärta och din humor och glada skratt, kommer finnas kvar i våra minnen. Vila i frid och ta mycket väl hand om vår pappa i himlen

Puss och Kram...

R.I.P

Nenne

Jag vill tillägna denna låt till min syster och tycker den är väldigt fin och väl passande för sammanhanget. Lyssna själva så får ni höra...