Oj oj, det har visst gått ett tag nu sedan jag skrev i bloggen. Idag ska jag ta mig tid att skriva några rader och kan ni tänka er att det som vanligt i mitt liv har gått och hänt crazy saker igen. - Ja, vad vore mitt liv för något om det inte gick och hände oväntade saker.

Till att börja med så hände följande för ett par dagar sedan. Var ute och körde med min bil och så helt plötsligt började bilen gå konstigt och sekunderna efteråt så tändes en lampa på instrumentbrädan. Just vid det tillfället var jag ï full gång att gasa på lite extra, men det gick ju liksom inte och jag var just på påfarten till motorvägen. Alltså jag kunde jag inte ha valt ett sämre ställe att få knas på bilen, en just på en påfartsled till motorvägen. Kollade på hastighetsmätaren och den hade fått spelet totalt och stod bara och snurrade. Då jag nu hade kommit upp på motorvägen och där är ju hastigheten 110, men min bil kunde ju förstås inte på långa vägar vid det tillfället hålla den hastigheten, utan var illa tvungen att köra ut på väggrenen och satte på varningsblinkersen och lyckades sakta men säkert köra i typ 20-30 km till nästa avfart. - Snacka om att jag badade i svett, medans jag satt och krypkörde på väggrenen för att ta mig till närmaste avfart. Bilarna i dom andra två filerna swischade förbi i ryslig fart, medans jag tog det lilla lugna, men bilen gick inte att köra fortare. Tack, gode Gud, så lyckades jag ta mig till avfarten i Västerhaninge som var den närmaste. Och när jag hade kört av så stannade jag bilen och letade reda på min mobil och ringde min vän bilmekanikern Tommy. Jag var i  halvt upplösnings till stånd och pratade på så fort att han knappt hörde vad jag sade för något, men försökte lugna ner mig så att han visste vad han skulle kunna hjälpa mig med. I alla fall så frågade han mig om bilen gick att köra och det gjorde den, men dock inte så fort och förklarande att det var en lampa som lös på instrumentbrädan och att hastighetsmätaren bara stod och snurrade runt ( typ som skalmans mat-och-sov klocka) Tommy sa försök om du kan att köra bilen hem till mig. - Jaha, men det lär ju inte gå speciellt fort. Tack och lov så bor han inte alltför långt bort från Västerhaninge så på varningsblinkersen och körde på 2.an växel den korta sträckan hem till Tommy.

Att jag mer eller mindre satt och badade i svett den korta sträckan, men jag lyckades sakta men säkert ta mig fram hela vägen. Jag lämnade kvar bilen och växlade några ord med Tommy som senare skulle kolla bilen. Senare fick jag veta att det en grej till hastighetsmätaren som hade gått sönder och som behövdes byta ut. Nu är bilen återigen fixat och grejad tack vare min otroligt snälla och duktiga bilmekaniker Tommy.

Nu över till lite andra grejer och det gäller min älskade tonårsdotter Caroline, som frågade mig igår om hon till helgen fick åka in till T-centralen. Jag frågade med vem och hon sa med son kompis Kumba och vad ska ni göra där?

- Typ, köpa godis och stå och hänga och killa med folk.

Jag blev helt förtvivlad och gav ifrån mig en suck. Jag svarade: Att något mera olämpligt och farligare ställe att vistas på är just T-centralen. Och vad är vitsen med att bara åka dit och stå och hänga och killa med andra ungdomar som också bara står  där och glor rakt ut. Det blev tvär nej från min sida. Jag kände då jag är ensamstående förälder till Caroline att jag behövde prata med en annan vuxen med barn och chattade en stund med min första ex-make Johan, som är så klok, vis och framför allt kommer med många bra idéer och tips som man kan förklara och ibland blir det faktiskt bättre när man förklarar för Caroline att en annan vuxen tycker exakt likadant som mamma, och då blir det liksom inte enbart jag som Caroline mamma som avråder henne från att vistas eller hänga på T-centralen.