Så glad jag blev när jag öppnade min e-mail och upptäckte att även detta år så hade min lillasyster Dessan och hennes familj skickat ett sådant gulligt julkort på deras son Eddie.

Jag för min egen del är riktigt urusel på att just skicka julkort till nära och kära. Om jag nu minns rätt så tror jag det är minst 15 år sedan jag skickade julkort med posten. Det har väl hänt vid något tillfälle har jag precis som Dessan, skickat iväg julkort till barnen och vännerna till deras mail.

Men sedan jag startade upp min blogg för ett antal år sedan så blir det via den jag önskar alla som läser min blogg en riktig fin och trevlig: God Jul.

Det är lite konstigt, men just nu så känner jag ingen stress längre inför julen och det har nog antagligen med att göra att nu är båda alla julklapparna och även julmaten inhandlad. Det behövs kompletteringshandlas några småsaker, men det gör jag någon dag innan.Denna stress och jäkt och ett ända stort flängande fram-och-tillbaka och in-och-ut bland alla dessa olika butiker efter att försöka finna den rätta sortens julklapp till sina barn och nära och kära.

Jag hade först tänkt skippa att ta upp den stora granen från källaren i år och istället köpa en något mindre, men det blev genast stora protester och gnäll från Caroline, som absolut ville att vi skulle klä vår gran med belysning, glitter och så dom alla dessa färggranna kulor, men det får lov att bli först till helgen.

Nu dags att inta knopplådan och slå på dumburken en stund innan man faller in i drömmarnas land.

Även detta år skippade jag att skapa min egen adventskalender och även detta med att spela upp en viss melodi ( som jag gjorde förra året vid varje advent) Istället detta år vid advent så lägger jag upp lite olika "funny" ljus och nu återstår det bara att skapa dom sista fyra ljusen som ska upp på bloggen inför nästa söndag.

Igår så satte jag igång med inköpen av julklapparna och det gäller att man är ute redan när butikerna öppnar så att man slipper alla dessa bilköer och dom betydligt ännu längre väntan i att stå i dom långa köerna i kassorna. Gårdagen gick ju hyfsat smidigt och  snabbt.

Då jag har en hel del att köpa julklappar till så fortsatte jag idag och valde att inriktad mig på ett annat shoppingställe, som har en massa olika butiker under ett och samma tak. Dessvärre så visade det sig att det var så väldigt många flera som också kommit på den smarta "ideén" att just åka dit jag skulle för att handla julklappar och det var så mycket folk överallt. Det kändes hopplöst att ens försöka ta sig framåt i detta köpcentrum och kollade man in i butikerna och fick syn på alla dessa människor som stod och trängdes och vågade inte ens drömma om hur långa köerna till kassorna var. Gick utanför Teknik Magasinet och där var det så mycket folk utanför att dom inte ens rymdes inne i butiken utan stod utanför med nummerlapp i handen och köade på sin tur. Jag gav upp och bestämde mig för att snarast försöka ta mig ut därifrån och åkte hem istället. Det blir nu till att fortsätta handla dom sista julklapparna någon dag efter jobbet.

Denna vecka gick i ett väldigt snabbt tempo och swiss sa det bara och så var det dags plötsligt redan fredag.

Denna helg blir det inte ledigt för mig iallafall inte i morgon och det är för att jag BARA måste se till att sätta igång med att börja köpa julklapparna och vill helst undvika att ge mig ut i butikerna på eftermiddagen och vill försöka vara på plats i butikerna redan eller strax efter att dom har öppnat.

Det här med mina mobiler som jag har haft genom åren och som jag har avverkat. Herregud, alltså snacka om att jag har haft otur med alla dessa olika mobiler jag har haft. Vid det här laget så har jag tappat räkningen på hur många mobiler som jag har ägt genom åren.

Jag köpte en sprillans ny touch mobil för 2 år sen. Men efter att ha haft den mobilen ett par veckor så började den krångla och det hände liksom ingenting när man försökte trycka på knapparna och ännu värre blev det ju förstås när det ringde och man försökte svara och knapparna inte reagerar när man trycker.

- ÅHHH, snacka, om att det var irriterande och dessutom så frustrerade att det inte hände något när man tryckte på dom förbaskade knapparna och till slut så slutar det ju upp att ringa.

Visst det går ju såklart att ringa upp till dom man ser numret till, men så finns det ändå en hel del personer som söker mig på skyddande nummer och det blir ju så att man i det närmaste får mer eller mindre panik när man inte vet vem det är som nu har sökt mig och man inte kan ringa tillbaka.

Jag beslutade mig för att då lämna in mobilen på Phonehouse och garantin. Under tiden fick jag återgå till min gamla mobil ( med knappar) och den fungerade utan problem. När det hade gått ca: 10 dagar fick jag ett sms att min mobil fanns att hämta och jag åkte gladligen iväg efter jobbet och hade tänkt hämta min mobil, men det visade sig att det inte alls var min som hade kommit till den butiken, utan den här var en helt annan.

Jag som var så uppåt och glad över att få tillbaka min mobil, som nu var fixat ( trodde jag) men så visade det sig ligga någon annans mobil i påsen. Jag gick nästan i taket och ville ha tillbaka mina pengar, men det fick jag förstås inte. Utan försäljaren sa att han skulle kolla vart någonstans min mobilen hade tagit vägen.

Det gick ytterligare ett par dagar och till slut så hade min mobil kommit till rätta och det gick ett par veckor utan att det var några problem och det gick bra att svara. Men så när mobilen utsattes för kyla ( det var vinter då) och det ringde så hände samma sak igen: Touch knapparna regerande inte alls och man fick liksom lov att värma mobilen för att knapparna skulle reagera.

Jag stod givetvis inte ut att ha en sådan mobil och det för andra gången på bara någon månad var jag tillbaka på Phonehouse.Denna gång så tänkte jag absolut inte gå med på att dom skickade iväg min mobil på service för att sedan få tillbaka någon annans mobil. 

En sak som jag lärt mig igenom åren det är att inte ge upp och särskilt inte mot företag där man som kund har köpt en vara och finns det inte ett ordspråk som heter: Kunden har alltid..rätt.

Ja, för det mesta iallafall...när det gäller mig och min envishet!

Det hela slutade iallafall gott och väl för mig denna gång och nu har det gått 2-år sedan detta hände. Men min envishet lönade sig i längden och jag tjänade även på det.

När jag hade slutat jobbet idag så åkte jag hem för att plocka upp Caroline. Sedan åkte vi vidare till Port 73 och där finns det en del butiker och så förstås Coop Forum.

Jag behövde lite ny makeup och gick in på Kicks som finns i samma byggnad. När jag sedan ska gå till kassan för att betala så ser jag ingen som står i kassan. Ser mig om i butiken och ser att det är en och annan kund därinne, men ser ingen som verkar jobba. Jag tyckte det var lite märkligt men kanske hon var ensam i butiken och gått ut en snabbis på lagret eller toan. Men så ser jag att det står en tjej och sminkar sig med smink proverna och först trodde jag att det var en typ yngre tjej som var där som kund, men så ser jag att hon har på sig: Kicks kläder.

Jag harklade mig och sa: Ursäkta, men skulle jag kunna få betala..?

- Javisst, vänta lite bara är snart klar! 

Och efter det så fortsätter hon att bättra på sin makeup.

Jag kunde knappt tro mina ögon eller öron och har inte varit med om att försäljarna på Kicks står och bättrar på sin egen makeup istället för att betjäna kunderna i butiken.

Det är ju lite olyckligt att Kicks inte infört självscanning, så att kunderna själva kan göra sin egen scanning på det dom köper ( precis som inne på Coop Forum) så att man kan få betala, när personalen är så upptagna med att sminka sig själva med deras egna prover ( som jag trodde var till för kunderna)

Inne på Jula fick Caroline syn på detta "Merry Christmas" diadem och min busiga och glada dotter är en sån som gillar att spexa och bjuda på sig själv.

Det finns en del olika början på Luciasånger och den som man som förälder ofta fått höra när ens barn sjunger är ju denna: Ute är mörkt och kallt i alla husen lyser det överallt de tända ljusen nu kommer någon där jag vet nog vem det är Sankta Lucia..

Sedan finns det ju även dessa...

1. Sankta Lucia, ljusklara hägring, sprid i vår vinternatt glans av din fägring. Drömmar med vingesus under oss sia, tänd dina vita ljus, Sankta Lucia.

2. Natten går tunga fjät, runt gård och stuva. Kring jord som sol’n förgät, skuggorna ruva. Då i vårt mörka hus, stiger med tända ljus, Sankta Lucia, Sankta Lucia.

Nu är Caroline så pass stor så nu blir det inte längre så att föräldrar får komma till skolan tidigt på morgonen eller på eftermiddagen och se sitt barn i Luciatåget. Dom senaste åren tillbaka sedan Caroline gick i årskurs 3 och sedan därefter så blev hon varenda år vald till klassens Lucia ( har skrivit om det i min blogg) Minns tillbaka förra året och tyckte mig även märka det på Caroline att det inte längre var så roligt som det var när hon var mindre och att hon nu ledsnat på att alltid på vara klassens Lucia. Nu går hon i en ny skola och det är nya lärare, nya elever och nya rutiner. Det blev istället så att det var eleverna i årskurs 9 som istället lussade för samtliga utav skolans elever och lärare i skolans aula.

I morse stannade jag till på Statoil och köpte några Lussebullar som jag bjöd mina närmaste kollegor på idag till morgonkaffet. Senare på eftermiddagen så bjöd företaget på Lussebullar och det blev liksom att man fick njuta dubbelt upp utav dom goda Lussebullarna.

Idag är det ju ett visst speciellt datum 2012-12-12 och efter detta datum så blir det inga flera datum som kommer att ha samma "trippel form". Kan mycket väl tänka mig att det är en hel del kära par som antagligen kanske gått och förlovat sig idag eller kanske även rent utav gift sig och få det liksom svart på vitt i vigselbeskedet 2012-12-12. En eller snarare en hel del babyn har väl också "pluppat" ut lite varstans i landet på BB.

Jag för min del  tar denna dag som precis som alla andra dagar och kommer inte göra något speciellt. 

Däremot i Carolines klass idag så hade dom idag varit inne i stan och ätit på restaurang och då menar jag inte Mc Donalds eller Pizza Hut. Nej, det var ett ställe inne i stan där det var bordsbeställning.

Jag frågade nu på kvällen var det var för något Caroline hade beställt från menyn.

Hon berättade att hon hade suttit och läst menyn och funderade på att beställa in: Sushi

Jag bara: Va!? Tänkte du beställa in rå fisk och äta...?

- Nej, mamma! Jag sa: Att jag tänkte göra det, men det blev Lax med potatis och men någon slags sås till och det var riktigt smaskens...mmm

- Jaha, blev det någon efterrätt också...?

- Japp, det blev någon slags äppelpaj med vaniljsås.

Efter det så drog klassen vidare till Dansens Hus och tittade på  föreställningen Svansjön.

Jag trodde Caroline skulle vara betydligt tröttare ikväll efter att ha först ha varit inne i stan med klassen och sedan på restaurang på Dansens Hus och sett en dans föreställning.

Nej, då Caroline är precis som alltid på sitt sprudlande glada humör, men tyvärr emellanåt så får hon en "släng" utav något slags tonårs humör svängning och man är inte mycket värld som mamma då...känns det som.

Jag tycker att det var en väldigt fin och dessutom generöst utav skolan att bjuda ut eleverna på både restaurang och en dans föreställning.

Jag trivs alldeles förträffligt utmärkt på mitt jobb och mina arbetskamrater är helt fantastiskt underbara. Jag har lärt känna känna en hel del trevliga personer och som likt mig dessutom delar min stora passion för humor och man får sig en hel del glada skratt varje dag.

Härom veckan ungefär ca: 15 minuter innan vi skulle sluta så gick strömmen i hela lokalen och även gatubelysningen slocknade utanför. Det stod även om det i tidningarna dagen efter och det stod också att dom inte visste var strömavbrotten berodde på men att det var strömlöst på många ställen på södra sidan av stan. Idag ungefär vid samma tidpunkt hände exakt samma sak idag...POFF! Det blev KOLSVART och man kunde inte ens se någonting på ett par sekunder. Trevade likt en blind som förra gången i mörkret efter min mobil att lysa upp lite grann med.

Det var flera förutom mig som utbrast: Nej, inte nu igen...

Tack och lov så tror jag att det bara gick dryga 10-15 minuter så var strömmen tillbaka igen...men då var det ju dags att åka hem.

Ikväll blir det ingen mega blogg, utan istället en liten kortare variant.

I morse var det nästan på vippen att jag stannade hemma nerbäddad i sängen och det var utav den anledningen att jag under natten hade gått och blivit förskylld och näsan var helt igenom täppt och var så hes att jag fick knappt fram några ord.

Men ingen liten förkylning stoppar mig ifrån att inte sköta mitt jobb och med lite kurerande utav Otrivin för att få tillförseln med syre genom näsan att fungera igen och en liten slurk utav hostmedicin så att kunde få fram några ord.Det är ju en sådan årstid nu och så som vädret var förra onsdagen då det snöande närmare en halv meter snö och var minus 10-grader..usch, det orsakade säkert att många blev väldigt frusna och kalla utav sig.

Nu blir det en kopp varmt te med honung....

En riktig trevlig och mysig 2.a advent önskar jag alla mina läsare.

Så upprörande det var att läsa om en den stackars lilla killen  som inte från början fick lov att vara pepparkaksgubbe på torsdag när det är Lucia i skolan. Likaså så har skolan beslutat att ta bort sången " Vi komma från pepparkakeland" då det anser sig vara rasistiskt.

Konstigt nog så verkar Kanalskolan har ändrat sig då det kom ut i media och tidningarna valde att skriva om det.

Herregud, vad fan är det som är fel på denna skola...? Och sedan när blev det rasitiskt med pepparkakor och den charmiga sången:

Vi komma, vi komma från Pepparkakeland
och vägen vi vandrat tillsammans hand i hand.
Så bruna, så bruna vi äro alla tre,
korinter till ögon och hattarna på sne'.

Tre gubbar, tre gubbar från Pepparkakeland,
till julen, till julen vi komma hand i hand.
Men tomten och bocken vi lämnat vid vår spis,
de ville inte resa från vår pepparkakegris.

Nedan kan ni läsa artikeln:

Pepparkaksgubbar förbjuds i luciatåget