Såklart att det inte går att undvika att gå och bli kall ( när det är så svinkallt som det är just nu ute) och dra på sig förkylning. Det är just det som min älskade  dotter har gjort och det började i och för sig redan i måndags att hon började hosta och näsan rann som en kran, men som sagt det hör väl egentligen till att varje vinter dra på sig ett visst antal förkylning. I morse tyckte jag Caroline var något sämre och kände på hennes panna som var riktigt varm och het och tog tempen som visade 39.2 grader och Caroline beklagade sig över att hon kände sig yr i huvudet och att hon hade ont i halsen. Det var inget snack om saken, det blev att ta en snarast till lätt akuten på vårdcentralen och där lyssnade läkaren på hennes hjärta och bad Caroline ta djupa andetag så att hon kunde lyssna på lungorna och därefter kollade hon både i öronen och i halsen, men hon läkaren kunde inte direkt se något som tydde på öroninflammation eller halsfluss, men fick ändå en remiss för att gå till provmottagningen för att dom skulle ta halsprov och blodprov på henne. Sedan tillbaka till väntrummet och invänta provsvaren och när vi efter nästan 1 timmes väntan återigen fick träffa läkaren så fick vi veta att det bara var en kraftig förkylning och provsvaren visade att det alltså inte var något bakteriellt, utan att hon fått en släng av ett virus.

Det hon fick ordinerat av läkaren var: Alvedon, hostmedicin, dricka mycket och försöka äta lite glass.

Jag tänkte och kände:Brr, och hutter äta glass vid denna tid på året, då det är så kallt utomhus.

Det här med att få sitt barn att använda mössa och dessutom vantar är ju bland det lättaste må jag lova. Det är ju så att barn lär ju sig att ta efter både sina vänner + att dom kanske just ser att " varför använder inte mamma mössa" och det måste jag erkänna att jag är dålig på att använda mössa ute när det är kallt.

Det bästa sättet att bibehålla värmen är att ta på mössan, eftersom huvudet fungerar som en skorsten och värmen flödar  ut genom skallen, men är man inbiten i gamla vanor och inte känner sig för att bära huvudbonad så blir man ju kall och nedkyld och blir ( kanske) drabbad av en förkylning.

Jag läste någonstans att ens barn oftast inte gör som man säger, utan snarare exakt samma sak som föräldrarna gör. Man kan spekulera i detta uttalande och kanske det finns en del ( när dom är yngre) och tar efter föräldrarna, men däremot när dom kommer upp i närmare tonåren då är det mera kompisarna, och grupp trycket som dom tar efter.

I morse var just en sådan där extrem jobbig morgon, då det var typ extra svårt att stiga upp ur sängen och det blev flera gånger som jag snoozade av alarmet innan jag till slut lyckades ta mig upp, men jösses så svårt det var och inte gör det salen bättre att det är kolsvart ute, men det sägs ju att vi går mot ljusare tider, men lite svårt att se detta vid den tidpunkten jag går upp. Nåväl även om min morgon var seg som attan så blev jag genaste piggare när man kommer ut och får borsta av bilen från snön som hade fallit under gårdagkvällen och natten och skrapa rutorna.

På jobbet blev det till att ta en snabb kaffe på stående fot och sedan direkt börja jobba och det är så att ju mer det är att göra vilket gör att jag lägger i ett extra högt tempo och det så att jag jobbar bättre och mera effektivt ju mera det är att göra.

När jag kom hem från jobbet blev jag något överraskad då det visade att det hade kommit ett litet guldskirmande paket som det satt en silverrosett ovanpå.En massa tankar och funderingar for runt i skallen på mig och min tanke blev till ord: Jaså, jaha, så detta paket är visst till mig....??

Kände mig något förvånad och paff och stod en stund och iakttog det guldskirmande paketet, samtidigt som jag kliade mig i skallen och fortsatte fundera från vem det kom ifrån. Så vitt jag vet så fyller jag inte år idag och inte heller är det min namndag.Efter att ha stått och granskat paketet som ett fån ett tag så slet jag till slut upp det och när jag såg att den lilla röda asken kom i från en juvelerare, så började jag få mina misstankar vart ifrån och vem det var som hade gett mig paketet.

Men den personen är heller ingen som jag ännu tänker namnge och han kommer att förbli hemlig ett tag framöver här på bloggen.

Min nyfikenhet tog överhand och jag öppnade försiktigt asken och där i låg ett vackert guldhalsband.

- Wow, herregud, så fint, utbrast jag i ett glädjetjut :)

They say diamonds are girls' best friends, but gold is also good...

Usch, så hemskt det var att se bilderna och läsa om alla dessa  förfärliga olyckor som har hänt den senaste tiden och det går kalla kårar utefter ryggen då man läser och tar del utav all trafikkaos, som medför krockar med dödlig utgång och flera skadade, avåkningar och detta blir det ju varenda år och detta p.g.a all denna vidriga snö och is som blir på vägarna.

Jag kan tycka det är riktigt otäckt när man sitter bakom ratten och kör på motorvägen och när det är sådant väderlag som det är just nu så anpassar jag mitt körsett och hastigheten,  och låter mig absolut inte stressas på utav dessa blå dårar som verkar tyckas tro att det liksom är sommarvägar ute och kör om (i över den tillåtna hastigheten i vänsterfil) jag brukar tänka tyst för mig själv: Just dessa förare är oftast sådana som orsakar trafik olyckor ( jag var själv vittne till en väldigt svår trafikolycka förra vintern, och fick se en annan förare som kom i alldeles för hög hastighet och struntade fullständigt i att han hade väjningsplikt och körde rakt in i annan bil. Det var 2 bilar framför mig, men ingen utav dom stannade och hjälpte till, men jag stannade och hjälpte till så mycket jag kunde till ambulans, polis och brandkåren kom till platsen

Det sägs ju att en olycka sällan komma ensam och nästa grej man läser är att en ung tjej på 22 år som jobbar som städerska kan lyckas med att kapade ett tåg och kraschade det rakt in i ett hus. Herregud, alltså vart är vårt samhälle och värld på väg någonstans och dessa personer som både kör som kör vårdslöst i trafiken och som om inte detta räckte börjar unga städerskor krascha in tåg i hus.

Det är knappt jag finner ord och det är så fruktansvärt det som har hänt och skulle hellre se att man visar lite medmänsklighet och sträcker ut en värmande  hand.

När jag i morse upptäckte att ute termometern visade på -12 grader då bestämde jag mig för att stanna inne hela dagen. Det är ju söndag idag och för min del har det inte blivit mycket gjort och det kan mycket väl emellanåt behövas lite slappar dagar.Dom flesta utav er som följer mig i min blogg känner ju till att jag är väldigt förtjust i kläder, styling och framför allt shopping.

I höstas visade jag upp på bloggen en svart skinnjacka som jag blev stormförtjust i och den hade en massa detaljer såsom en del liknade guldnitar som satt i nederkanten och på kragen.

En dag som denna när man är ledig och inte direkt heller känner för att åka iväg någonstans, vad passar då inte bättre än att gå loss och Shoppa på nätet vilket jag gjorde idag och även denna skinnjacka som påminner en hel del om den förra, men denna går i silver och den blev beställd idag och kommer att levereras hem till mig inom kort.

Det har varit några dagars break från att uppdatera bloggen, men det blir helt enkelt bara så ibland. Vissa dagar så känner man mera för att skriva och andra bara för helt enkelt låta bli.

Skönt är det iallafall att det är fredag och helg. I morgon hade jag tänkt tanke är ta mig ordentlig sovmorgon, men när jag brukar bestämma mig för att ta sovmorgon så brukar det sluta med att jag vaknar tidigt ändå.

Brr, och fryser så mycket varje morgon då jag ser att det under natten har kommit mera snö och avskyr verkligen att behöva sopa av bilen från snö och skrapa rutorna.Om bara snön snart kunde försvinna och det snart blir vår värme snart igen.

Jag tänkte bjuda mina läsare lite funny bilder ikväll och är det inte lite lustigt när man tänker efter vilka sorts stylister och framför allt designer som dom kungliga har egentligen....?   

Ja, det fick jag igår kväll uppleva och det var när jag själv skulle gå och göra mig i ordning för natten. Dörren från Carolines sovrum öppnas och ut kommer Caroline gående i nattlinne och uppfattade att Caroline blick var något stirrande ( vilket kändes lite otäckt) och min unga fröken brukar knappast gå upp ur sängen utan att göra ljud eller annat oväsen av sig. Caroline gick halva hallen ner och jag iakttog henne och undrade först vad det var hon höll på med och när hon stannade till vill spegelgarderoben där vi har våra ytterkläder hängande och började rota bland jackorna ( och utan att varken märka att jag stod bara någon meter ifrån och inte sa hon heller någonting) då förstod jag att hon gick i sömnen eller även kallat för Somnambulism.

Jag sa inget till henne ( vet inte om det är bra att väcka barn som går i sömnen) utan istället tog jag försiktigt tag runt hennes axlar och vände hennes kurs åt rätt håll så hon kunde traska tillbaka in till sitt sovrum och inta en mera normal sovställning i sängen i stället för att traska runt i sömnen hemma.

Nu på kvällen berättade jag för Caroline, att hon hade varit uppe och gått i sömnen igår kväll och hade virrat bort sig till garderoben och även öppnat den för att därefter rota runt bland jackorna. Caroline tittade förvånat på mig och skakade på huvudet och sa: Nej, mamma det minns jag inte.

- Jag kan mycket väl förstå det gumman och det har att göra med att du gick i sömnen. Det verkar vara så att det går i arv att gå i sömnen och det har jag tidigare fått erfara då både min äldsta dotter Nina och även Henrik gick i sömnen när dom var små, men dom var inte mera än 6-7 år. Nej, nu blir det en varm kopp te och sedan inta knopplådan.

Godnatt.

Igår var det ju Trettondags Afton och tänka sig att det nästan redan har gått 2 veckor sedan det var jul. Det är läskigt så fort tiden går och nu är vi redan kommit in på andra veckan på det nya året. Jag börjar eller gör det egentligen så fort det blir höst, och det är längtar så otroligt mycket till våren och framför allt sommaren med strålande solsken och dom långa ljusa kvällarna.Igår innan Caroline hade kommit hem ifrån sin storebror Henrik passade jag på att "kasta" ut julen här hemma, och plockade bort kulorna och belysningen från plastgranen och plockade ner det i kartongen och därefter ner med det i källaren. Julsakerna som också för mig går under namnet "bråtet" då det bara är oanvändbara saker som tar upp en massa onödig plats står nu i källaren. Det är enbart för Caroline skull som jag har det julpyntat här hemma och ser det som min uppgift  som mamma att uppfylla min dotters önskan.

Igår så kom då Caroline hem och jag hade plockat bort julgranen och julsakerna, och trodde att det var bland det första Caroline skulle lägga märke till när hon kom hem, men inget som hon påpekade iallafall och det verkade inte heller som hon brydde sig om att det var bortplockat.

Ni missade väl ändå inte det spekaturlära tv-programmet som startade på SVT på Annandag Jul som handlade om den världsberömda Super ( Trouper) gruppen ABBA. Dokumentären är ny producerad visas i 3 delar ( varav 2 redan har visas) men går att se i repris via SVT hemsida ( varsågoda bara trycka på länken)

Jag har älskat ABBA ända sedan dom slog igenom i Eurovison Song Contest, med Waterloo och det finns faktiskt inte en endast dålig musik eller text som dom skrivit och sjungit. Missa nu inte den sista delen som visas på SVT nu på Onsdag den 9 januari klockan:20.00, och häng med och se deras glittriga shower och glamorösa scenkläder, skivomslag och videor. Det är nästan omöjligt att välja ut en favoritlåt bland alla ABBA låter då dom har ett sådant enormt brett urval av så mycket bra material, men denna låt får lov att duga ikväll.

Det fanns ett ämne som inte lockade mig speciellt mycket, när jag gick i skolan och det var historia. Visst hängde man med lite sådär på lektionerna, men det var inte direkt något ämne som lockade mig så mycket. Däremot nu när det gått en massa åtskilja år sedan man slutade i skolan och hunnit med att fått barn och gift sig ett antal gånger och lika många gånger skilt sig och jobbat och levt livet. Jag kom på mig själv igår kväll när jag satt och kollade på tv:n och svappade runt bland alla kanalerna och fastnade just för ett tv-program på kanalen Viasat History och dom visade ett program av en konstnär som hette Anthonis van Dyck och var född 1599 och dog 1641. Det konstiga är att jag aldrig tidigare har varit speciellt intresserad av konstverk, men blev alldeles tagen och fascinerad av den makalösa talangen som konstnären Anthonis van Dyck lyckades åstadkomma under den tid han levde. Iallfall så spreds snart Anthonis van Dycks rykte om hans duktiga talang och hans målningar nådde den engelska monarken Karl I, som kallade honom til sitt slott i London. Det tog nu inte lång tid innan Van Dykcs framgång gicj med rekordfart och redan efter en kort tid var han berömd. Han målade porträttav kungen,drottningen och kungabarnen. I juli 1632 adlades van Dyck och året därpå utnämndes han till kunglighovmålare och han tilldelades en riklig pension och gifte sig med dottern till Lord Ruthven. Van Dyck fick stort inflytande på engelskt porträttmåleri och vissa konsthistorier anser att han var skaparen av den engelska målarskolan. Jag blir så imponerad och undrar samtidigt om det inte var svårt att under 1600-talet få tag på all dessa material som krävdes för att åstadkomma dom mästerverken han gjort. Idag kan man ju typ bara knalla in i en butik som inriktad sig på att sälja målardukar, färger och penslar. Men typ på 1600-talet, då det inte var så moderniserat allting och man fick liksom ta det som man hade tillgång till och att det måste ha varit ett otroligt jobb att mixtra för att få ihop till dom alla olika rätta färg nyanserna. Jag säger det bara WOW, vilka mästerverk och är så imponerad av dom tavlorna som Van Dyck skapat.

Ja, själv får man väl lov att vara glad över att man lyckas åstadkomma en streckgubbe på ett papper   (skämt åsido, inte riktigt så illa är det)

Nu över till ett helt annat tv-program och det är det som började visas på TV4 igår kväll: Gladiatorna, som nu har satt igång med en ny säsong. Caroline ville så gärna se det och vi tittade på det tillsammans.

I morse hörde jag Caroline sjunga ( vilket hon gör ofta) ifrån sitt sovrum "I want to break free"....

Jag hajade till och undrade varifrån hon hört denna låt som typ är från 1983 och inte heller tillhör någon utav mina favorit låtar och inte vad jag vet spelas här hemma. Jag knackade på Caroline dörr och öppnade den och hon stod och dansade inne i sitt rum medans hon höll handen vid sin mun ( ungefär som om hon hade en mikronfon i handen) och fortsatte sjunga på hela resten av texten till " I whant to break free".

- Hej, gumman, så duktig du är som sjunger så fint. Mamma undrar om du känner till gruppen som brukar sjunga den här låten.

Caroline gav mig en granskade blick och sa: Såklart jag vet, det mamma: Queen.

Jag bara " Jaha, ja" så den gruppen har visst eller tydligen blivit populär och inne igen.Mmm, jag älskar att lyssna på när Caroline sjunger, men däremot lyssnar jag helst inte på Queen.

Det blev bestämt mellan Caroline och Henrik när han tillsammans med Jimmy var här på Juldagen att Caroline skulle komma åka ner till Henrik en helg efter nyår. Jag körde ner Caroline till Nynäshamn idag.