Åh, nej...åh...nej!! Detta händer bara inte, detta kan bara inte vara SANT!! Snälla, rara min Gud, varför....? Säg att det bara är en hemskt otäck mardröm som jag drömmar och vips så vaknar jag upp och inser att jag bara drömt en otäck mardröm och vaknar upp kallsvettig. Nyper mig hård i armen och inser att jag inte alls sover, utan är vid fullt medvetande och mer vaken en någonsin. Klockan på skärmen visar på efter 2 på natten och någon som helst minsta tillstymmelse till trötthet eller över huvud taget att sova finns inte alls i natt. Jag är nog i någon form av chocktillstånd och har nog inte riktigt förstått vad som har hänt. Jag vet att jag är vaken, men ändå på något konstigt sätt känns det som om jag drömmer en hemskt riktigt otäck mardröm.

Jag hade i princip blivit klar med mitt förra inlägg som jag skrivit, som handlade om Torsdag kväll. Det som bara återstod var bara att konjektur läsa igenom det som jag skrivit. Men just i samma veva som jag ska börja läsa igenom det jag skrivit ringer min mobil. Då min mobil oftast går varm och ringer titt-som-tätt så har jag den alltid nära till hands. Jag tittade på displayen och såg att det var min ena syster: Dessan som ringde.

- Åh, så glatt överraskad jag blev att min yngre syster ville ringa mig en signal nu på kvällen. Det var ju liksom inte igår vi hördes av och i ärlighetsnamn, så brukar vi inte alltför ofta höras av. Men nu när hon ringde så fick konjekturläsningen av bloggen vänta tills vi pratat klart.

Dessan frågade om allt var bra.

- Jodå, allt är bara okej!

- Själv då...?

- Ehhhh, det är något som hänt.....!

- Snälla Dessan...snälla, rara...säga bara inte att det har hänt något inom familjen....? Är det så att vår mormor ( hon är 90 år och en riktig krutgumma) är det hon som har somnat in....?

- Nej, syrran, det är inte mormor....!

Herregud, snälla säg bara inte att det har hänt vår mamma något....?

-Nej, det är inte hon heller...?

Herregud, Dessan, vad är det du försöker säga till mig. Jag hörde nu på Dessan röst att hon hade börjat darra och rösten blev helt annorlunda: Mimmi ( det är en namn som mina systrar kallade mig för när dom var pyttesmå och det får jag ännu idag dras med, men när mina systrar kallar mig just för det så VET jag att det är något väldigt stort som har hänt.

- Mimmi, viskade Dessan, knappt så det hördes fram.

- JAAA, Dessan!!! Vad är det som har...HÄNT..?????

- Mimmi, vem utav dina 3  yngre  systrar brukar ringa dig mest....?

- Nenne, såklart..!

Det blev knäpptyst i andra ändan och jag förstod, men en gång vad det var som hade hänt.

- Jag gallskrek rakt ut och hörde i andra ändan hur Dessan ( som är eller snarare var Nennes tvillingssyster kämpade med gråten) Herre min Gud, säg inte att detta är sant. Det är knappt 1 ½ månad kvar tills det är 3 års-dagen då våran pappa dog. Nu eller snarare var det natten mellan onsdag och torsdag och det var då som jag "kände på mig att något hade hänt" men kunde inte direkt sätta fingret på vad det var som hade hänt. Jag låg och vred och vände på mig i sängen, men kunde inte komma underfund med att det var min älskade och fina lillasyster försvann från detta jordeliv och har nu återförenats med vår älskade och omtyckta pappa úppe i himlen och blivit en vacker ängel.

Jag kände marken och rummet gunga och för en liten kort stund svartnade det för ögonen på mig och jag sjunk eller säckade ihop i en hög på golvet. Min söta, fina, glada, humoriska lillasyster som var den som oftast ringde storasyster och snackade...fanns inte mera.

Det gick inte att hejda den enorma förlust, sorg, förtvivlan, som jag kände och det är inte likt mig att bara: Skrika eller snarare: Vråla rakt ut när man fått ett sånt besked. Jag har bara en gång tidigare gråtit så mycket som  jag grinade nu ikväll och det var när jag fick beskedet från: Nenne att pappa hade dött.

Jag är den äldsta utav 5 i syskoskaran och tar på mig ett enormt ansvar och tänker mycket på dom andra runt-omkring-mig. Jag tänkte på vem är hemma hos mamma. Ingen utav syskonen fick jag veta, utan hon hade bara haft besök utav en präst.

- Jaha, ja!! Men vem är det som ser till att se hur Nennes pojkvän John har det.

Jag har dessvärre inget mobilnummer till honom, men visst att han brukade vara hemma hos Nenne rätt så ofta. Så nu gällde det för stunden att skärpa till sig och det med: En gång!! Och det är att se till att se till att finnas där bredvid Nennes kille John och så även finnas bredvid Mamma och ge stöd, tröst och gråta ut tillsammans.

Jag fick stålsätta mig och förtillfället helt enkelt "stänga av" och rusade ut till bilen och körde hem till min systers lägenhet. Jag hade glömt bort att det var porttelefon och ringde på Nennes knapp, men det gick bara fram signaler. I min frustation över att inte få komma in i porten och så tryckte jag hela min handflata mot knapparna och det ringde till flera lägenheter. Till slut svarade en kille och jag vrålade: Öppna porten!!

Jag tänkte inte på det just då, men hade förstås hoppats på att någon utav alla dessa grannar som jag ringde på kunde öppna porten. Den enda som svarade och hörde mig gapa på honom att "öppna porten" gav ju inte efter för mina ord och öppnade inte alls någon port. Utan där fick jag stå  och rycka och slita i det förbannade handtaget. Det var lika bra att försöka ringa på så många utav porttelefonerna igen...men just som jag är på väg att sätta handen på flera utav knapparna så kommer en kille från parkeringen och med riktning just mot den porten som  jag stod vid.

- Åh, snälla kan du släppa in mig...?

- Javisst! Vem ska du till...

- Eh, till min systers lägenhet.

Jag rusade upp för trappan och både ringde och knackade på dörren. Öppnade brevinkastet och ropade: John är du där....? Snälla öppna det är Nennes storasyster..

Jag hörde John svara och sedan hördes det hör en höll på rassla med säkerhetskedjan. Till slut så öppnade John och han var helt förtvivlad och ömsom grät, var hysterisk och var vid några tillfällen och kräktes på toaletten. Usch, så hemskt det är att se hur sorgen visar sig hos andra och inte är det så lätt att trösta, när man själv är alldeles förtvivlad, ledsen och sörjer när man förlorar någon som står en väldigt kär och som man älskar.

Jag älskade eller snarare ÄLSKAR min bortgångna syster fortfarande och var även själv helt chockad och ledsen över att förlorad min syster, men kände att jag bara måste vara stark och ge tröst och sträcka ut min hand och krama om honom. Det kändes konstigt att sitta i Nennes lägenhet, utan att hon var hemma och försöka så gott det gick att trösta min syster pojkvän.

John upprepade orden....varför...varför...

Ja, det undrade jag när pappa min dog och liksom John så frågade jag mig det också...varför pappa? varför Nenne...?

Det är en fråga som ingen utav oss någonsin kommer att få något svar på....

När jag stannat hos John 1 timme så var det sedan dags att åka hem till mamma. Stannade till på vägen och köpte med mig vita liljor och lite fikabröd. Jag hade först trott att mamma skulle vara superledsen och stört gråta, men mamma var nästan som vanligt. Jag tänkte för mig själv att det kanske hade blivit en sådan chock för mamma att hon inte med en gång hade tagit det till sig och förstått och fattat det ännu. Ibland kan det ju gå ett tag innan man inser vad det faktiskt är som har hänt, och det blir inte förrän vid begravningen som allt släpper och alla känslor kommer fram.

Det är ju bara så att ens egna älskade barn ska ju leva betydligt längre än sina föräldrar och inte bli änglar innan dom.

Jag vill avsluta detta blogginlägg och skriva att även om du lilla Nenne inte längre finns bland hos här i jordelivet. Så finns du för alltid kvar i våra hjärtan och vårat minne. Min älskade fina lillasyster som nu likt kära pappa blivit en vacker ängel ta väl hand om varandra i himlen...och återigen får jag nu säga farväl till en väldigt nära anhörig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

      Jag önskar alla mina läsare en trevlig midsommar och som vanligt när det är midsommar ( precis som förra året, då det spöregnade) så är idag himlen här nere i Nynäshamn alldeles övermulen och grå och det ser ut som det vilken sekund som...

Jag är borta nästan hela dagarna, men kan inte önska mig bättre arbete och arbetsuppgifter än just dom jag har idag. Men vad är det man säger borta bra, men hemma allra bäst. Idag blev det till fast jag fick dåligt samvete över att gå lite tidigare, ...

  Jösses, alltså var är det för fel i huvudet på vissa folk. Som idag hade jag bokat tid i min tvättstuga klockan 15.00 och då tvättstugan ligger i ett annat hus så gick jag hemifrån några minuter innan. Man går först igenom en källardörr och igeno...

Igår var det sista dagen för Caroline i grundskolan och hon tilldelades väldigt bra betyg ifrån sin lärare och stolt visade hon upp för mig 2 stycken A i betyg och i dom andra ämnen hade hon fått B och ett endaste C fick hon. Jag kunde inte ha blivit...

Ja, som en del utav er kanske har märkt så har Metrobloggen legat nere under förra veckan. Jag gjorde några försök att logga in, men utan något som helst resultat. Det var antagligen så att själva blogg serven behövde uppdateras. Nu i alla fall så fu...