Det känns fan mig inte som om tiden räcker alls längre och det är knappt dygnets timmar inte alltid räcker till. Jo, visst är det väl så man vaknar, går upp, åker till jobbet och arbetar sina timmar, och därefter när man slutar så ska man kanske handla och hemma blir det att ställa sig laga mat och diska och tvätta. Ja, samma sak varenda dag 5 dagar i veckan. När så äntligen blir fredag så känner man att man kan slappna av litegrann och göra ordning lite fredagsmys och veta att man nu har weekend framför sig och det är ju inte vilken helg som helst, utan det är Halloween helgen. Just det och det är ju då man brukar få besök utav barnen i bostadsområdet som plingar på dörren och säger: Bus eller godis! - Ja, för min del brukar helt ignorera detta och för den delen så har jag inget godis att ge dom och tycker gott och väl att barnens egna föräldrar kan se till att ge sina barn godis istället för att gå runt och ringa på dörrar.

Just det i onsdags på min lunchrast när jag skulle kolla min mobil som jag numera alltid har på ljudlös och inlåst i mitt skåp. Ja, som ni vet sedan jag skrivit om det tidigare i bloggen så ringer det en hel del i min mobil, men numera är det under min arbetstid på ljudlös och i mitt skåp. Såklart att det alltid är några sms som kommit och likaså brukar det alltid vara någon som har ringt. Likaså var det i onsdags på min lunchrast och då jag inte kände igen numret som ringde, och ingen heller hade lämnat något meddelade på svararen, och då tyckte jag det var lika bra att ringa tillbaka. Det gick fram några signaler och därefter kopplades en svarare igång och jag lämnade ett meddelande och undrade förstås vad saken gällde, och kollade sedan igenom och läste sms:en som hade kommit. Just när jag var klar med detta och skulle lämna in min mobil i skåpet så ringde min mobil och det var just den personen som tidigare hade sökt mig och det var ju bra att hon fick tag i mig under min lunchrast. Dessvärre blev det ingen som helst lunch för mig i onsdags då mina 30 minuters rast gick till att tala med henne och det hela slutade med att vi bestämde ett möte till dagen efter som igår torsdags. Det är med att både hinna med att jobba heltid och försöka klämma in möten är inte alltid det lättaste och det gäller verkligen att pussla ihop tiderna och försöka hinna med alltihopa, men man kan ju inte vara på mera än ett ställe åt gången och är så tacksam och glad över att jag har en bil så att jag snabbt som attan kan ta mig mellan olika ställen relativt fort.

Det är höstlov för skoleleverna och mitt hjärtegull Caroline har under denna vecka varit på ungdomsgården som har haft öppet för skoleleverna. I början av veckan så var dom iväg till Carolines stora glädje och förtjusning och körde Go-Kart. - Wow, alltså det måste ju ha varit som en dröm för Caroline att få sätta sig bakom ratten, trycka på gasen och köra runt-runt banan.

Caroline närmast i bild på väg att starta.

Igår hade dom inomhusfotboll och det var något som Caroline hade sett fram emot att få spela. Då det både är tjejer och killar som går på ungdomsgården så var det ju självklart så att laget blev blandat, men det var bara Caroline och en tjej till som ville sparka fotboll.

Se bara bilden pratar för sig själv. Caroline dribblar bollen förbi alla killarna. Jag är så stolt över och glad över att ha en sådan duktig dotter.

Om det blev mål eller inte framkom inte av bilderna.

Caroline är och har alltid varit det lite utav en pojkflicka och har ända sedan hon gick i lågstadet och mellanstadiet och nu högstadiet föredragit att hänga och vara med killar framför tjejer och som liten fick jag henne aldrig någonsin att leka med dockor. Nej, usch, det var inget hon gillade. Istället iakttog hon sina älskade 4 storebröder Jimmy, Henrik, Niclas och Tobias, när dom satt framför tv:n eller datorn och spelade antagligen tv-spel eller satt på datorn och spelade och precis likt sina bröder så gjorde hon samma sak som dom. Det kändes ju för henne helt rätt och så fick det ju också bli. En annan sak och det är ju så att hon kallar sina bröder för olika namn ( precis som sin mamma har hon kärleksnamn) till Jimmy är det brorsan Jimmy och till Henrik har det sedan hon var liten och inte kunde säga bokstaven S utan det blev då istället Torebror Henrik, och än idag när hon pratar om just Henrik som blir det gärna Torebror Henrik och till Niclas och Tobias blir det bisarna, men när Caroline var liten och inte kunde uttala alla orden korrekt så råkade det bli grisarna till Niclas och Tobias, men numera är det bisarna, ett gemensamt gruppnamn på dom båda pojkarna.

Just det en annan sak Caroline berättade för mig under förra veckan och det var att hon nu börjat ledsna riktigt ordentligt på att ha långt hår. - Mamma jag vill klippa mig kortare och göra ljusbruna slingor runt hela håret. Jag har ledsnat på att ha långt blont hår. Jag trodde först inte mina öron och var tvungen att säga: VAAAA??!!

- Jag vill klippa mitt hår och färga lite mörkare slingor.

- Jaha, ja, okej, visst du bestämmer själv över hur du vill ha ditt hår.

Då jag inte nu längre går till en viss salong som jag tidigare under väldigt många år gick hos så blir det nu till att leta reda på någon annan duktig och professionell frisör och kollade runt bland mina vänner i Nynäshamn och fick via dom tips att det finns en duktig frisör där nere som är superduktig på både klippa och göra slingor och nästa helg blir det dags för Caroline hair makeover.