Det har gått och blivit söndag och är alltså sista dagen på veckan. I morgon väntar vardagen igen med att åka och jobba. För Carolines del blir det nu den sista veckan för henne att hänga tillsammans med dom andra ungdomarna och ledarna på ungdomsgården. Veckan därpå på måndag börjar skolan igen och det blir nu dags för Caroline att börja sitt allra sista läsår 9:an. Likaså blir det så att hon ska ut på praktik på 2 stycken olika gymnasiumskolor, och som första hand valde hon linjen: Etiska linjen med inriktning på hantverk, den andra linjen hon valde att söka var: Handel. Nu blir det i alla fall så att hon får pröva-på att praktisera 2 veckor åt gången på varje gymnasium för att därefter bestämma sig för vilken utav linjerna hon nu känner passar allra bäst.

Idag söndag och man fick i morse vakna till solsken och det får mig att må riktigt bra. Blir liksom vädret på strålande humör när solen skiner och ingen utav oss vill sitta inomhus och uggla när det är i det närmaste blå himmel och solsken. Vi gick till bilen och satte oss och åkte till ett ställe som jag inte varit sedan 2011. Nu backar jag åren lite bakåt så att läsarna mina kan hänga med i bloggen. När min älskade pappa plötsligt lämnade detta jordeliv så fick jag tillsammans med mina syskon ärva och ta över hans landställe som var en röd liten stuga med en gudomligt vacker sjöutsikt och en stor grönskade blomstrande äng. Från början så var det min farmor och farfar landställe, men min farfar gick bort när jag var 1-2 år, så jag har inte direkta minnen efter honom. Däremot så minns och kommer jag ihåg min vackra farmor Ellie som dog 1977 ( tror jag det var) och det blev så att det blev min pappas som fick ta över landstället på Gålö. Dessvärre så försvann och lämnade min pappa jordlivet år 2011 och det blev så att vi då 5 syskon fick ärva landstället. Om det hade varit så att någon utav oss syskon hade velat behålla landstället så hade det blivit så att den personen hade fått köpa ut dom övriga syskonen. Det blev ( vad jag minns) inte ens så att det togs upp som diskussion att någon ens var intresserad av att ta ett stort lån och köpa ut dom övriga.

Olyckligtvis blev det så att det gick till försäljning på försommaren 2011 och det tog inte många veckor innan det var sålt. Det har nu gått 4 år sedan landstället såldes och jag har under dom tidigare åren som gått ännu inte riktigt känt mig redo för att återvända dit. Det har helt enkelt gjort för ont i både kroppen, själen och hjärtat. Det har ju nu passerat hela 4 år och det sägs ju att med tiden läker alla sår men såklart att ärren alltid kommer att finnas kvar i hjärtat. Jag kände mig idag redo att återvända till landstället som en gång i tiden var familjens.

Vi stannade vi en lanthandel som hette: Sven Lundberg när jag var liten och minns att när jag var med pappa som liten och handlade där att man fick handla bakom disk och dom gick omkring där bakom disken och plockade ner varorna till kunden. Detta kunde man verkligen kalla för suverän och bra service. Numera ska allt datoriserars och man kan självscanna sina varor i butik och betala med kort eller så beställa via nätet och få varorna hemkörda till dörren. Det är läskigt ju hur mycket det är som styrs av datorer och snart även robotar ( det är väl bara en tidsfråga) I alla fall Caroline och jag stannade till på Gålö Lanthandel och köpte varsin glass. Gott gotti gott gott.   

Vi kom fram och stigen ner till stugan var sig lik, men så när man fick se gaveln på den röda stugan. Så utbrast jag: Vart någonstans har dom gjort av pappas lilla fina altan, och köksdörren man gick inifrån till stugan. - Herregud, den var helt puts väck borta och istället hade dom bombat igen dörren och byggt upp en vägg och satt dit en fönster.

På gaveln vid fönstret som är närmast var det tidigare en liten altan med en dörr in.

Jag tänkte hur sjutton gubbar kommer dom nu in i stugan och tänkte att dom måste ha satt fast en dörr på någon utav dom andra sidorna. Vi gick runt, utanför tomten och när jag fick se pappas gamla charmiga stuga framifrån gav jag mig från ett: Skrik!!

Det finns absolut ingenting som är sig likt med våran gamla stuga. Allt det gamla är rivet t.o.m skorstenen är puts väck. Stora hemska pannorma fönster och glasdörr. Det gick bara inte att hålla skriket inom sig. Det fanns inget som längre påminde om pappas gamla landställe. Istället hade det byggts ut och den gamla altanen var numera inbyggd med enormt stora Panoramafönster. Likaså var taket ombyggt och den tidigare skorstenen hade dom också rivet och jämnat med marken. En tidigare granne till oss i huset nedanför hade lagt märke till oss och kom ut och kände även förstås igen mig. Hälsade och jag hälsade tillbaka och sa: Herregud, vad har dom gjort med pappas gamla stuga. Allt gammalt är borta och ersatt med nyproduktion.

Jaha, ja, jag fick mig en mindre chock och hade lite svårt att smälta att dom nya ägarna hade valt att riva och ta bort allt det gamla, fina, antika. Istället valde dom att riva och bygga om det till det absolut modernaste landstället...ever. Jag klarade inte längre att bara stå där och glo på något som inte längre påminde eller liknade det som en gång i tiden fanns inom familjen. Vi gick ner till sjön och badplatsen och satte oss på bryggan. Ingen utav oss hade tänkt på att ta med oss badkläder och handduk, men det hindrade inte oss från att doppa fötterna i vattnet från bryggan.

Caroline och jag satte oss på bryggan och doppade våra fossingar i sjön. Denna Askviken som sjön heter badade mamma varje sommar i som barn.   Vi gick sedan förbi ett berg som ligger i anslutning till badplatsen och därefter gick vi vidare och kollade på båtarna. Vi gick slingan runt och gick förbi dansbanan där det på kvällarna på midsommarafton brukar vara dans och vidare förbi Horns stuga och vid ängen nedanför Horns stuga har midsommarstången restes varje år sedan 1965 ( då var inte ens jag född) läste på ett lapp som satt uppsatt på Horns stuga att det skulle vara en stor fest för alla som har stugor ute på Gålö och det var för att för 50 år sedan så byggdes det allra första stugan där ute och om jag nu inte minns helt galet fel så var min farmor och farfar bland dom allra första nybyggarna där ute. Vi avslutade promenaden runt sevärdheterna ute på Gålö med att besök lekplatsen, som var ett utav dom ställena som Caroline nästan alltid lekte på som liten. Nu är hon ju inte längre så liten, utan snart fyller hon 15 år, men vem säger att barnasinnet i en måste försvinna bara för att min blir ungdom eller som jag äldre...? Åldern är bara en eller snarare två siffror och vem har sagt att man behöver känna sig äldre än vad man gör och släppa loss lite och bjuda på sig själv gör en gott både i själen och humöret.   

   Man är inte äldre vad man gör sig....  

Tänk att både vuxna och barn kan ha så roligt att gunga på en gungbräda.