I morse orkade jag ändå kliva upp ur sängen, strax efter det att klockan ringde, och åka iväg till jobbet. Men var dock tvungen att gå lite tidigare ifån jobbet idag, så jag skulle iväg på ett möte.

Jag visade igår kväll, tydligt för Micke att jag var en aning besviken över att han hade klippt av sig sitt halvlånga hår  

Det blev en mindre chock för mig igår kväll när han kom hem, och det visade sig att han hade klippt av sig en hel del av sitt hår. Under dom många åren, som jag har känt honom så har han mest varit långhårig. Men tydligen ledsnade han helt igår kväll på att vara långhårig, och valde att klippa sig kortare

.

Det blev en hel det känsloupplevelser för mig igår, först var jag i mindre chock, stod och gapade...och fick inte fram ett endaste litet ljud.

Men när Micke, frågar mig igen, vad jag tycker om hans nya frisyr så kunde jag inte längre hålla mig, och började skratta. Det gick tyvärr inte att hejda, och varje gång jag kollade på Mickes nya frilla började jag skratta igen. Micke såg bara mer och mer irriterad och besvärad ut, och det gjorde det hela ännu roligare.

När jag till slut att skrattat klart, på stackars Mickes bekostnad.  Kunde jag till slut, behärska mig någorlunda, och fick till slut fram: Din nya frisyr får din ansikte att framstå som mycket rundare,och du ser nästan ut som en boll i ansiktet, och den där tuffa lite kaxigare hårdrockar Micke verkar numera utbytt mot en mer präktigare person.

Men som med allting annat, så vänjer man sig säkert, om bara några dagar...(hoppas jag)