Sådär ja, nu var jag tillbaka på bloggen igen, för ett litet snabbt inlägg.

Det börjar nästan kännas, som om hösten är på ingående! Det blir allt mer mörkare och mörkare ute. Nu på kvällen, när jag skulle åka hem ifrån jobbet så hade det förstås börjat småregna och blåsa ute.

Men min favorit årstid är ändå sommaren, då man kan sitta ute, och njuta av den sköna värmen, åka bada, och ha så lite kläder på sig som möjligt, och varje år tycker jag att....Sommaren är alldeles för kort.

I morse passade jag på att ta en ordentlig sovmorgon, och vakande inte förrän efter kl:10, och kände mig ordentligen utvilad/pigg och redo för en ny dag.

Igår började jag med skrivandet alldeles för sent, och var inte klar förrän kl: 1 på natten, och ikväll det kommer absolut inte bli lika sent. Nu återstår inte så mycket mer utav min kväll.

Skulle jag beskriva denna helg kortfattat, så finner jag inget annat ord en hektisk.

Det har varit att göra hela tiden, men nu börjar det så smått att lugna ner sig. Sedan flera timmar tillbaka är vi nu återigen hemma, och försöker så smått komma ner i varv.

Som tur var så slapp vi gå upp i ottan, men försäkerthetskuld, så ställde vi ändå larmet så att vi inte skulle försova oss.Vi kände oss både lite stressade att komma iväg, och som tur var så flöt allting på som det skulle på morgonen. Jag har aldrig förut varit på en tattomässa, och idag blev det första gången för mig.

Själv hade jag från början inga större förväntningar, om vad en tatueringsmässa kunde ge mig. Men ville förstås vara schysst mot Micke, (som oftast brukar ställa upp mot mig) och därför hängde jag med honom dit idag. Det är likadant med tv-programmen Miami Ink och L.A Ink som går på tv:n, som Micke oftast brukar följa.

Vi som i vanliga fall brukar vara ute i sista sekunden, var idag ( för en gång skull) ute i väldigt god tid. Vi var framme nästan 1 timme innan Muchenbryggeriet slog upp dörrarna. Så vi bestämmde oss för att gå till StoraVikingen  även kallad Röde Orm (vilket roligt namn på en resturang) som ligger på Hornsgatan 35-37 och tog ett glas cider och ett glas öl.

Då Micke är rökare så valde vi att sitta ute.

Denna trevliga servitör, som kom ut med vårat dricka, verkade bli alldeles till sig över att det var vi som satte där.

Det var inga flera en vi som satte på uteserveringen.

Men när klockan började närma sig 12. Var det dags för oss att bryta upp och styra stegen ner till Munchenbryggeriet.

Så här ser det ut inne på en tattomässa. Fullt med olika bås, där det sitter folk som tatuerar sig.

Även piercing utförade och smyckeförsäljning.

Alldeles brevid scenen, sprang Micke på "The Lizerdman", och dom verkade finna varandra direkt. Micke började med en gång att snacka engelska. Jag som stod mitt i mot, stod bara och stirrade på denna gröna varelse, med kluven tunga, och nerslippade vassa tänder.Tyckte mest att han såg otäck ut, och förstod inte alls varför han ville se ut som en Grön Ödla??

Antagligen måste han ha sett att jag såg "vettskrämd" ut för han sträckte fram sin hand, och presenterade sig som Erik Sprague from Texas USA och berättade att han åker runt i världen, och försörjer sig med att underhålla människor, och med olika tv-shower, mässor och liknade, som är en blandning mellan stand-up och stunts.

Efter att ha pratat med Erik ett tag, kom det fram att han var en riktigt trevlig person, och inte alls så otäck som man fick vid första inntrycket.

Till min förvåning, så hade dom även kläder till försäljning på mässan, men det var inget som föll mig i smaken. Däremot är Mickes smak för bleka blondiner fortfarande detsamma.

Det här stämmer helt överens med mig!!

Jag är väldigt förtjust i halsband, armband, ringar och klockor som gärna glittar. Men detta halsband, det var bara för mycket...usch vad hemskt!

Censur

Senare på eftermiddagen hölls den en show, där killar med tatueringar över större delen av kroppen deltog. Tänkte att det kunde vara spännande att se, men blev alldeles chockad, då det visar sig att flera utav killarna som deltar i tävlingen kommer ut alldeles nakna.

 

För den här stackas tjejen, som satt i juryn svettas på väldigt bra när killarna gjorde entre på scenen.

Den här killen var den ända som behöll jeansen på.

Wow, säger jag bara, och det är inte tatueringen jag syftar på. 

Skulle jag inte haft Micke, så skulle jag inte ha något emot denna snygging.

’

Resten utav killarna, som deltog valde att visa upp betydligt mera hud, och specillet blyga verkade dom inte vara.