Vilket grått och tråkigt pissväder vi har ute idag, och det är inte alls lika skönt soligt som det var igår.

I går hände det mig en liten olycka och tänkte skriva om det på bloggen. Allt var frid och fröjd här hemma, hade skrivt mitt blogginlägg "Äntligen fredag" och så gick jag in till badrummet för att göra mig i ordning för en ny spännande dag.

Micke hade gjort ordning kaffe och vädret var ju som sagt så fint igår så vi bestämde oss för att dricka kaffet ute på våran baksida. Då var olyckan framme. Jag är nämligen en sådan person som bara älskar att gå barfota ute, och har gjort det massvis utav gånger, men aldrig lyckats med konsten att ( bortsett från det när jag var barn) som vuxen få glasbitar i foten, och då menar jag inte bara en utan det var ett par stycken, och jag gallskrek förstås rakt ut och helvete vad ont det gjorde.

Micke kollade nästan med förskräckt min på mig och undrade vad sjutton det var som stod på, men han insåg rätt så snabbt att jag hade gjort mig illa. Satte mig ner på en utav våra stolar och började plocka ut dom pyttesmå glasbitarna som hade åkt in i min fot blodet rann, men upptäckte att jag inte själv kunde plocka ut samtliga utav glasbitarna då dom hade tryckts in så långt i foten.

Det var bara att konstatera att det var läge att ta sig upp till närakuten på Handens Sjukhus och både Micke och Caroline följde med dit. Men väl framme där konstaterde doktorn att hon tyvärr inte kunde hjälpa mig och skickade mig vidare med en remiss till SÖS akuten och det hade blivit alalldels för jobbigt för Caroline att följa med dit, så Micke och Caroline åkte hem istället. Jag tog själv en taxi in till SÖS för gå kunde jag knappast göra.

Väl framme på SÖS fick jag snabbt hjälp och tror inte jag behövde vänta länge en 20 minter på läkaren som kom för att titta på min fot och han skickade mig nästan med en gång på röntgen och mycket riktigt så såg dom att det fanns en liten bit som hade tryckts in långt i foten, och den gick inte nå utan att göra ett litet mindre ingrepp. Jag låg och kallsvettades på bristen och tänkte hur ska det här gå...

Den underbara trevliga läkaren berättade att han skulle lägga en lokalbedövning alldles brevid där han skulle behöva gå in. Som om det inte redan räckte med smärta i foten och samtigt få en lång spetsig nål uppkörd i foten det gjorde så jävla ont att jag först trodde jag skulle svimma, men efter det att foten hade blivit bedövad började han skära i foten och det var ju för väl då att jag hade bedövning.

När det var klart fick jag en stor kompress och sedan kunde jag åka hem, och när bedövningen senare på kvällen hade släppt så kändes det genast mycket bättre i foten.

Det återstår att se nu om jag lärt mig en läxa att inte gå ut barfota, men det lär säkert visa sig.