Ja, man kanske skulle ägna sig ett tag åt bloggen, men faktiskt så har jag inte direkt känt för att skriva någonting under ett par dagar. Nog märks det då alltid att det är höst ute nu och både i fredags och i måndags visade det sig att det hade blivit minusgrader ute. Det blev som en liten chock i fredags när jag öppnade porten och drog ett andetag och kände hur förbaskade kallt det var ute. - Brr, det var ju inte riktigt väntat att vinter vädret skulle komma redan. Väl framme vid parkeringen så ser man alla bilarna stå där alldeles frostiga och rutorna fulla med is.

- Usch, tvi valde, när det är minusgrader ute och svinkallt.

På morgonen är det mörkt när man åker hemifrån och än så länge är det inte mörkt när man åker hem, men det är ju än så länge bara en tidsfråga. För i slutet av denna månad, närmare bestämt den 25:e oktober är det dags att ställa tillbaka alla klockorna 1 timme bakåt och det är dags för vintertiden att börja, och det är ju då man verkligen märker av att eftermiddagarna blir mörkare tidigare.

Då det gäller hösten så kan väl den också den ha en viss charm, i alla fall när vädret är soligt och det inte bara är övermulet grått och regnar. Då jag nästan jämt numera tar bilen överallt ( ja, jag vet är eller har blivit världen latmask) i alla fall så märker man att naturen har börjat ändra nyans, löven på träden har börjat ändra färg och en del bladen har lyckats släppa taget om grenarna och sakta dalat ner till marken. Tänk att naturen den har sin gång och nu när det börjat bli mörkare ute så ser liksom träden och dess löv till att lysa upp marken med sina härligt färggranna löv i rött, gult och grönt.

I slutet av denna månad är det ju dags för Halloween, och är det inte då man kan få räkna med att det kommer utklädda ungar som ringer på ens dörr och frågar om "Bus eller Godis" I samma veva som det är Halloween så har ju skoleleverna höstlov och har ledigt från skolan en hel vecka.

Ja, vad mera då. Jo, mitt urgulliga barnbarn Nova fyller ju år den 22:a oktober och den dagen infaller på en onsdag. Då jobbar vi ju allihopa. I stället så skulle det i sådana fall bli så att vi firande gullungen på lördagen den 24:e och då blir det till att sätta sig i bilen och åka till Västerås.

I morse så var det extra svårt att komma upp ur sängen och jag snoozade gång på gång, men till slut så kom jag upp i sängen. Alltså min morgon eller dess morgon rutiner man kör sitt vanliga race, men allt tyckts gå fel i morse. Höll men lyckades parera i sitta sekunden, men var väldigt nära på att halka i badkaret och snavade sedan på kanten till badkaret när jag skulle kliva ut. Kläderna jag tänkte ha från början på mig hade en stor fläck framtid, så det for direkt när i tvättkorgen. Det blev snabbt att ögna igenom min garderob på nytt och slängde på mig någonting helt annat, än det jag hade tänkt ha på mig från början. Strax efter det upptäckte jag när jag skulle borsta igenom håret, så råkade hårborsten trassla in sig rejält i mitt långa hair extenstion.

- Fan, också inte detta också, ovanpå allting annat som hände på morgonen. Just när man känner ett tiden tickar på och man bara önskar att man blev klar så man kommer iväg till jobbet, och så händer det att borsten trasslar in sig i håret, men med lite lirkade så lossnade borsten och likaså en massa hår åkte med. Jag borstade och borstade håret och ju mer jag borstade det så började det alltmer efter ett tag efterlikna "sockervadd" och det blir liksom fluffigt och längst ner på topparna är det slitet. Antagligen köper jag och gör i helgen i hårinpackning eller så får jag ta och fixa ny hair extenstion i veckan som kommer. I morse tog det längre tid än vanligt med allting, men till slut så kom jag iväg till jobbet. Ut genom porten och kände hur jag frös till is och när näsan reagerar och börjar skimra i röd/rosa, då sjutton gummor och gubbar som nu läser min blogg, då är det kallt må jag lova. Jag tänkte först vända in för att gå ner i källaren och plocka fram vinter jackorna, men var redan försenat och ville inte sinka mig längre. Gick ut mot parkeringsplatsen och samtliga bilar hade det under natten kommit is och frost på och några bilar var redan startade och förarna stod och skrapade sina bilrutor.

- Jaha, ja, tänkte jag och sa för mig själv. Då så var det dags för den hemska vintern att vid igen och för er som inte redan visste om det så kan jag nu tala om att just vintern är den årstiden som jag tycker allra minst om. Jag riktigt avskyr vintern i alla fall när man bor i Skandinavium. Då man får dras med all denna kyla, is, frost, snö och oframkomliga vägar då det inte hinns med att plogas och sandas eller saltas på vägarna. Varje år när det är vinter och vägarna är hala så är det många trafikanter som förolyckas på vägarna p.g.a att dom antagligen inte har schyssta vinterdäck eller för att dom inte anpassar körningen efter väglaget. I morse blev det även för mig att starta bilen och från början gick det lite trögt, men till slut så kom bilen igång, sedan var det dags att ta itu med isen som hade bildas på samtliga rutor och mina vantar dom ligger i tryggt förvar i vinterjackan nere i källaren, så det fick lov att bli så att jag fick skrapa rutorna utan några vantar och när jag var inne på näst sista rutan, så kändes det nästan som jag förlorat känseln i fingrarna.

- Fy, fan för vintern och snart är det väl också dags att sätta på vinter sulorna på bilen.

På jobbet fick jag veta för ett tag sedan ( har bara inte tänkt på att ta upp det på bloggen) i alla fall så sa denna kollega. Vet du om att vi bott grannar än gång i tiden.....?

Jag blev helt ställd då jag i min fråga inte alls kände igen personen i fråga, och min hjärna började gå på högvarv och försökte minnas om det var så att vi en gång i tiden hade varit grannar eller ej. Jag blev lite fundersam och frågade när det hade varit och då sa hon att det hade varit 1998. - Oj, då det var ju väldigt länge sedan, typ 18 år sedan. - Jösses, det är ju jättelänge sedan och det har ju passerat nästan 20 år sedan och på den tiden i slutet av 90-talet var jag ju gift med Johan.

- Ja, just, det sa hon och fyllde i att din dotter Nina lekte mycket med min dotter...

Jag kände mig som ett frågetecken och försökte tänka och komma ihåg typ 18 år tillbaka i tiden, men lyckades inte komma ihåg varken henne eller att min dotter som barn lekte med hennes dotter.

Jag vet inte om det har att göra med åldern, att ens minne blir sämre med åren, men vissa saker kommer jag ihåg väldigt bra. Dessvärre kommer jag inte ihåg grannar som jag bott bredvid för 18 år sedan. Där var det totalt stopp. När jag kom hem efter en massa ärenden efter jobbet så satte jag mig med datorn i knät och skrev ett meddelande till Nina på facebook och frågade om hon möjligvis mindes denna granne eller hennes dotter som hon lekte med som barn. Nina, mindes inte heller mamman, men hade lite minnen från att hon lekte med en tjej vid namnet jag nämnde.

Jag kom och tänka på och detta är inte första gången som jag varit med om att: Världen är bra liten och är det så vanligt att man träffar och råkar på en person man engång i tiden träffat eller bott nära igen..

Idag är det fredag och redan vid 17-tiden försvann Caroline in i badrummet för att göra sig i ordning inför att gå på disco på ungdomsgården. Numera är det bara disco som gäller för min unga dam här hemma varenda fredagkväll. Jag föreslog och frågade henne om hon inte hellre ville sitta hemma med sin mamma och titta på tv:n och äta lite små gott. Caroline granskade mig från topp-till-tå och frågade om jag skämtade....?

- Nej, det gjorde jag inte, men okej jag förstår om du vill gå på disco ikväll.

När klockan var lite före 19-tiden så hade hon gjort sig i ordning och hade varit inne i sitt rum och bytt kläder massor utav gånger och kommit ut till mig som satt i vardagsrummet och frågade om det passade. Jag sa att hon passade och var fin i alla kläder, men vips så försvann hon tillbaka in i sitt rum och rotade runt bland sin garderob bland andra kläder att ha på sig och så kom hon tillbaka ut till vardagsrummet och visade upp sitt 2:a ombyte. Tydligen så dög inte det heller för Caroline och hon suckade och stönade över att hon inte hade några kläder som passade inför kvällen. Jag föreslog och sa varför måste du ha klänning eller kjol och tröja? Ta ett par blå jeans och en utav dina glittriga toppar och så försvann hon tillbaka in  i sitt rum och hade nu satt på sig blåa jeans och en små glittrig top och borstat sitt långa blonda hår. Nu var hon färdig och redo för att ge sig iväg till ungdomsgårdens fredags disco.

Då så var det dags igen för Metrobloggen att ligga nere i ett par dagar och visst har det känts lite konstigt att inte kunna blogga på ett par dagar. I och för sig så var det ju bra länge denna Metroblogg låg nere och man kan ju förstå att viss service med servar och nya finesser och allt annat vad det gäller uppdateringar som ska göras. Jag berättade och skrev i bloggen för ett tag sedan när jag var nere för förra helgen i Nynäshamn och mina så fina solglasögonon gled när från huvudet när jag höll på tanka bilen. Dom gick förstås i krasch och det var inte ens lönt att ta upp dom från marken. Då jag är väldigt kräsen och inte sätter på mig vilka alldagliga och ack för trista och helt enkelt vanligt svarta solglasögon som helst. - Nej, Tack det är inte min stil och det skulle aldrig i mitt liv falla mig in att slänga ut en massa dyrbara pengar på att köpa dyra märkes solglasögon. Jag kollade runt på nätet och fann en sida som hette Fyndiq och hittade ett par super snygga solglasögon med en massa glittrande stenar och bling bling på solglasögon är ju bara ett måste för mig.

Såhär tjusiga var solglasögonen jag hittade på Fyndiq, men tråkigt nog så leverades dom aldrig.   

Jag gjorde min beställning den 29 september och efter det jag gjorde min beställning så stod det att varan kommer att levereras efter 3-5 dagar och dagarna gick men inga solglasögon dök upp. Jag trodde att det skulle komma något sms typ på tisdagen eller onsdagen, men inga solglasögon leverades dock aldrig ifrån Fyndiq. Däremot så kräver dom mig på pengar, vilket jag nu bestider då jag inte fått några som helst solglasögon. Det har blivit en massa mailade fram-och-tillbaka och gjorde även igår på deras sida en så kallade anmälan om saknad försändelse.

- Ja, det ska ta mig tusan aldrig någonsin slå fel!!! Alltid ska det hända mig någonting och Gudarna vete sjutton vart någonstans detta paket tagit vägen. En sak är i alla fall helt säker och den är att jag kommer aldrig någonsin göra några köp via företaget Fyndiq.

Det började redan i mitten av förra veckan spöka i en utav min bakre tand i överkäken, och det har liksom ömmat i tanden, men har inget gjort åt saken då jag tänkt: Det går väl över av sig själv....förhoppningsvis. Tagit en Treo för att dämpa den molande värken som kommer och går. Jag har skrivit förut i bloggen att jag antar när jag sover så bitar jag ihop käken och gnisslar tänder i sömnen och vet inte om det kan vara bidragande faktor till att man får ont i både käken och i tänderna. Jag började redan igår kväll känna mig lite hängig och orkeslös i kroppen och det blev tidigt i säng för mig. I morse så vaknade jag helt orkeslös och kände att det nu började göra ännu ondare i tanden och när man har riktigt ont i en tand och då stålar ju värken liksom upp i huvudet. Det blev till att ta en Treo och efter ett tag så hade värken lagt sig igen. Jag måste ta kontakt med min privata tandläkare som är inne i stan, och då jag sedan tidigare var fruktansvärt tandläkarrädd, så går jag inte till vilken tandläkare som helst.

Min gullunge Caroline är så nöjd och glad över sin säng och kan du båda breda ut och sträcka på sig och tror nog att hon sover som en prinsessa i sin nya säng med den tjocka madrassen och det flashiga leopardmönstrade påslakansetet.

I går så fyllde min prinsessa 15 år och är nu inne i den åldern som också kallas byxmyndig och även lagom ålder för att köra moppe. Dagen innan sin födelsedag på fredagkvällen hade Caroline varit på disco som i vanlig ordning hålls på ungdomsgården så frågade hon mig om det var så om hon skulle få någon moped. Jag förklarade för henne att för att kunna få framföra en moped så krävs det idag att man att man har ett mopedkörkort och man måste läsa teori och göra ett prov för att bli godkänd. Detta accepterade förstås inte Caroline att lyssna på och hon blev både sur, grinig och framför allt gapig och skrek på mig dagen innan sin födelsedag och ett ordsvall med elakheter och glåpord kom smattrande från hennes mun, och ett det ena efter det andra fick jag höra av henne. Såklart man blir ledsen och även nedstämd när man får höra från sin dotter SKRIKER Din dumma snåla kärring , din-jävla-fitta, och du-har-aldrig-älskat-mig!! – Jo, jag älskar dig otroligt mycket Caroline, och det är utav den anledningen du inte fick en moped. Mamma är så otroligt rädd att du ska skada dig, därför fick du ingen moped. När Caroline inte får som hon vill eller vet att hon inte får det hon önskar sig då får hon raseriutbrott och GAPAR och SKRIKER på mig! Det har många gånger tidigare hänt att jag gett med mig för hennes krav och det är enbart för att få henne sluta GAPA och SKRIKA och då tystnar hon på en 10 dels sekund när hon får sin envisa vilja igenom. I fredags kväll när hon fick veta att hon inte skulle få någon moped så lät jag henne gapa och skrika sig hes, för jag tänkte inte denna gång ge med mig på hennes krav om att hon skulle få en moped. Den största anledningen är att jag är alldeles för rädd om Caroline och ser det som livsfarligt att hon ska framföra en moped ute på vägarna tillsammans med andra trafikanter och ryser bara av blotta tanken att ens förställa mig Caroline körandes på en moped och det blir ingenting av med ett sådant fordon på ett par år.

Igår så hade vi ett stort födelsedagsfirande av Caroline här hemma. Alla Carolines syskon kom förutom Tobias som skulle arbeta. Carolines storasyster Nina, Janne och Nova hade kommit ända från Västerås för att gratulera Caroline. Likaså storebröderna Jimmy och Henrik som bor i Nynäshamn kom för att fira och gratulera sin lillasyster. Och så storebror Niclas och min bästa vän Johan. Jag bjöd på mat och efteråt blev det kaffe, läsk och tårta och vi alla ställde sig upp för Caroline och sjung: Ja, må hon leva....

En massa födelsedagspresenter fick hon och det var alltifrån: En ny bredare säng, smycken, smink, parfym, nytt lite fräckt påslakanset i leopardmönster och likaså ett överkast i leopardmönster ( Caroline är galet förtjust i leopard mönstrade tyg och har sedan tidigare både tröja och ett linne i prickigt leopard mönster. Nu så har hon även i sin säng ett påslakan, örngott och underlakan i prickigt leopard mönster. Likaså fick en fräck väska i leopard mönster och lyckan var ju helt total när jag bäddade hennes säng senare i just dom nya leopard sängkläderna. Ja, vad mera fick hon....Jo, av sina bröder, Jimmy. Henrik, Niclas, Tobias och Johan fick hon ett större belopp på presentkort på Game Stop och utav Lizzy ( Johans fästmö) fick hon pengar och likaså utav mig fick hon pengar.

 Söta Caroline, mina fina söner Henrik, Jimmy och Janne.

Mitt söta barnbarn Nova, så mina fina barn Nina och Niclas

Caroline hänger mer än gärna över soffan och på sina älskade bröder Henrik och Jimmy

Caroline fick en fin dyr parfym av Nina i födelsedagspresent.

 En födelsedagskram av snällaste och omtänksamma Johan.

Jag tror eller åtminstående så hoppas jag att du min älskade dotter Caroline har haft en fin födelsedag kram mamma.

Det har visst gått och blivit en ny månad och nu är vi inne i höstmånaden oktober och man brukar ju förvänta sig att just månaderna september och oktober brukar bestå av regn-och-rusk väder och man bävar verkligen för att ta sig ut, men konstigt nog så har både september och oktober haft bättre väder än vad vädret var i sommars. Inte för att jag vill klaga, utan njuter så mycket som möjligt och tar tillvara att vara utomhus på dom lediga stunderna man har på dagarna.

Jag har märkt och även såklart sett att jag fått mera läsare till just denna blogg som ligger under Bloggplatsen. Vill därför poängtera och tala om att denna blogg är egentligen inte min huvudblogg!! - Nej, just det, ni läste rätt. Denna blogg som jag märkt fått några flertal läsare är egentligen en backup eller såkallade reservblogg. Den egentliga bloggen som från början har varit min huvudblogg ligger under Metrobloggen ( klicka på länken) och denna blogg startade upp den 30:e april 2008 och på den tiden så ägdes just då Metrobloggen, utav tidningen Metro ( som delas ut Gratis lite varstans) Vi alla som bloggade under denna domän fick ju verkligen "kalla fötter" och i det närmaste panik, då vi trodde att allt det vi skrivit skulle gå förlorat. Det var många likt mig från början valde att fly bloggen och starta upp en på än annan bloggportal, som denna på Bloggplatsen. Jag började flytta manuellt lägga över varje blogginlägg för sig och även alla dessa bilder, men kände att jag bara inte skulle orka lägga överallting. Bad en stilla bön och hoppades i det längsta att Metrobloggen kunde räddats eller om någon villig köpare kunde ta över Metrobloggen och se till att alla dom som bloggat under Metrbloggen kunde få kvar alla sina skriva inlägg och såklart bilderna. Det gick någon dag och sedan läste jag detta: Metrobloggen räddas och togs över av

Virtuell Media. - Wow, så glad jag blev och samtidigt så sparade detta in en massa dyrbar tid med att manuellt flytta över alla dessa skriva inlägg och bilderna som ska laddas upp på nytt. En massa krångel och besvär. Jag flyttade över en del skriva inlägg och bilder till denna sida, men om man nu vill läsa allt det jag skrivit under åren, då rekommenderar jag att ni läser på Metrobloggen.

I morgon så fyller mitt hjärtegryn Caroline 15 år och har frågat henne sedan länge vad det var hon önskade sig till sin födelsedag. Det som stod allra högst upp på önskelistan från början var en moped, men det blev tvärnej. Och det utav flera anledningar + att hon inte heller har något mopedkörkort. Alternativ 2 som var på önskelistan var en hundvalp! - Jösses, räcker det inte gott och väl med 2 katter Simba och Junior. Att skaffa sig en hundvalp och vara borta flera långa timmar varje dag. Stackars lilla vovven, det går ju bara inte och dessutom ska ju gå ut och rasta en hund var 4-6 timme. Jag vet inte riktigt säkert då jag själv inte har något hund och inte heller har några som helst planer på att skaffa någon. Jag vet och känner även dåligt samvete över att jag säger Nej till Carolines födelsedagspresenter, men är så otroligt rädd och försiktig med min dotter och vill bara hennes eget bästa. Det  sista och 3.e önskningen var en större säng och det kan jag mycket väl förstå att hon nu ville ha. Caroline tidigare säng åkte vi och köpte sommaren 2011 och då hade vi precis flyttat in i den lägenheten vi bor i just nu. Vi åkte till IKEA och Caroline fick själv välja ut vilken säng hon önskade sig till sitt nya sovrvum. Den hon pekade på och valde ut blev en vit vångingsäng. På den tiden för 4 år sedan då var min son Niclas på besök här hemma och då passade valet av att just välja en våningssäng perfekt i hennes sovrum. Men allt eftersom åren gått så har ju Caroline vuxit och blivit alltmer större och större och nu i morgon är hon 15 år och då vill man ju inte längre ligga i en sådan säng.

En väns vän till mig skulle sälja sin säng och den fanns att hämta nere i Nynäshamn. Det fanns bara ett krux eller ett stort dilemma, hur fasiken ska jag få hem den stora sängen. Okej, må hända att jag har en bil, men ingen kombi och inte heller någon dragkrok har jag på bilen. På min förra bil som jag ärvde efter min pappa, den var ju båda kombi och hade dragkork, men då det typ stup i kvarten uppstod problem med denna bil så var jag till slut illa tvungen att göra mig av med den bilen. Jag funderade och tänkte ett tag och kom och tänka på att min son Henrik har ju dragkrok på sin bil och han kanske var ledig idag och kunde hjälpa sin mamma. Jag ringde upp honom, men fick veta utav honom att han befann sig på jobbet och kunde dessvärre inte hjälpa till. - Kolla med Jimmy, han har ju bil.....

- Vaaa, har Jimmy skaffat bil..?! Jag visste att han klarat körkortet, men hade ingen aning om att också hade skaffat sig en bil. Provade ringa Jimmy, men det var bara hans svarare som gick igång. Därefter så provade jag ringa min bästa vän Johan, men han inte tillgång till någon bil, men sa: Fråga Niclas om han kan hjälpa till och hämta sängen. Och hade nästan börjat gett upp hoppet med att få hem sängen till Caroline när min son Niclas erbjöd sig för att hjälpa till att hämta sängen nere i Nynäshamn. - Tjoho, vilken guldgosse och med så stort hjärta i kroppen hjälpte han sin mamma och även så sin lillasysters önskan att få en ny och större säng inför hennes födelsedag.

- Tusen Tack, Niclas, för all hjälp med att få hem sängen.

I morgon så väntar en stort födelsedagsfirande för Caroline och nästan alla hennes syskon kommer, förutom Tobias ( som jag trodde skulle komma) men han måste jobba. Men alla dom övriga syskonen kommer: Nina, Jimmy,. Henrik, Niclas och så mitt barnbarn Nova och min svärson Janne och min bästa vän Johan.