I går på väg hem ifrån jobbet kände jag att jag var jättetrött, och önskade bara att jag snart var hemma. Men först var det stå en den kalla vinternatten och känna att man fryser till is och vänta på bussen. Tyckte det kändes som en evighet igår innan bussen kom, och man är halvt djupfryst och stel som en pinne när man kliver på bussen.

Inne i bussen var det så varmt och skönt och jag tog en plats långt bak i bussen, och kände att jag började tina upp så smått. Vad skönt det var att sätta sig ner och slappna av efter ett arbetspass,och kände att det ögonlocken blev allt tyngre och tyngre. Det var nästan så att jag höll på somna av att sitta i den sköna värmen och det skakade så skönt att det nästan kändes som man vaggades till sömns.

Men snart kom jag till Älvsjö station där jag skulle gå av, och byta till pendeltåget. Väl ute i kylan piggnade jag till igen, ( och vem gör inte det, när det är 13 minusgrader ute..Brrr) Väl hemma står Micke och möter upp mig på stationen, och det är alltid uppskattat av mig när han kommer och möter upp mig vid pendeln. Det är inte specillt roligt att gå på den, långa mörka cykelvägen själv vid 23-tiden.

I morse när jag skulle väcka Caroline, upptäcker jag att hela hon är full med röda prickar, och efter mera noggrann undersökning så ser jag att det är vattkoppor som hon har fått, och det som kliar något så inne i vassen mycket. Nu blir det så att man lilla tjej får stanna hemma ett par ifrån skolan.