Usch, då natten tills idag vaknade jag upp vid 3-tiden och hade frossa, och märkte att jag hade fått feber. Suckade djupt och kände: Inte det också, räcker det inte med att jag redan mår pissdåligt och känt mig nere!! Ska jag behöva drabbas av feber också...?

Att jag mår dåligt beror mycket på det som har hänt på min arbetsplats, och det är INTE enbart detta som hände den onsdag kvällen, utan det är mycket annat som spelar in under flera år ( finns att läsa längre tillbaks i min blogg) Tydligen så verkar det inte spela någon roll om man lägger fram och talar om vad som är fel. Det kommer bara en massa en massa dåliga undanflykter och bortförklaringar! Sedan länge har jag fått nog, och stått ut, men nu tycker jag att det får lov att räcka!! Men dåligt uppförande och från "vissa personer"

Det kanske blir så att immunförsvaret blir påverkat över hur man egentligen mår och den senaste tiden har jag inte heller haft så speciellt stor aptit, utan mest hållit mig till soppor och smörgåsar.

Förutom feber som gör vem som helst orkeslös och matt, så kände jag att det sprängde i huvudet ( men det måste berott på febern) Micke vakande och hörde mitt kvidande i sängen och gick upp för att hämta några alvedon. Som tur var  gav febern och den otäcka frossan, med sig och jag kunde till slut somna om.

Det var egentligen tänkt att jag idag skulle följa med min son Niclas och vara en stöd till honom inför hans rättegång som skulle vara idag. Jag skrev om det i min blogg den 3 september, och för er som inte dagligen hänger med i min blogg, så ska göra en snabb resume. Niclas hade vait med några polare uppe i Haninge Centrum och kommit in i diskussion med att annat "gäng". Det hela slutade med att min son Niclas blev så illa misshandlad att han fick föras med ambulans till Södersjukhuset och det var en hemst syn för mig som mor att få se min son ligga på en brits med spräckt ögonbryn, blodig näsa och igensvullet öga. Jag började storböla när jag fick se hur min pojke såg ut. Strax efter mig kom Niclas pappa Johan och hans fästmö Lizzy och det kändes skönt att dom också så snabbt som möjligt kunde komma.

Tack vare att polisen kom så snabbt till platsen och alla vittnen som hade sett misshandeln ( stor tack till alla Er) så kunde gärningsmannen snart intensfieras och senare även gripas.

Bara någon vecka efteråt fick vi brev från Åklarmyndighet att det skulle väckas åtal mot han som misshandlade Niclas. Idag på förmiddagen var det alltså dags för rättegången. Men jag kände att jag helt enkelt inte orkade med att närvara, utan istället var det Niclas pappa Johan som gjorde det.

Så fort rättegången var över så ringde Johan upp till mig och berättade hur det hade gått. Det visade sig att rätten hade tagit hänsyn till gärningsmannen unga ålder (17-år) och enbart dömt honom till samhällstjänst på 45 timmar och böter ( som inte var speciellt mycket)

Nej, det är bara för bedrövligt att gärningmannen kom så lindrigt undan med enbart samhällstjänst och böter. Herregud, min son fick gå omkring med blåslaget/svullet ansikte ett bra tag efteråt och hade även mardrömmar på nätterna! Jag hade hellre velat sätt att rätten hade dömt betydligt hårdare och satt gärningsmannen minst 1 månad i ungdomsfängelse.