Jag har vid flera tillfällen ikväll försökt att skriva i min blogg, men det har varit i pricip helt omöjligt.

Den första gången som jag försökte var från efter det att vi ätit middag, och gått ut i vardagsrummet för att kolla se om det var något på tv:n. Micke hittade något program som han tydligen tyckte var intressant. Vilket därmot jag inte tyckte var något att se ( och det  händer ofta att vi brukar vilja se olika program och därför har vi också flera tv-boxar) Kom jag att tänka varför inte sitta och vara lite social tillsammans med sin make i tv-soffan och samtidigt sms:blogga. Min tanke blev snabbt till handligen och jag gick för att hämta min mobil och började knappa snabbt på dom små tangenterna, men tyvärr han jag inte så mycket längre än till den första meningen. Då Caroline kommer ut ifrån sitt rum och undrar om inte Micke vill leka "jaga-mig" vilket hon tycker är fruktandsvärd rolig lek

.

Detta gjorde det förstås helt omöjligt för mig att sitta kvar i soffan och skriva på min blogg. Shit, vilket liv och höga ljud dom förde med sig, men dom båda verkade ändå ha väldigt roligt tillsammans. Kan även tänka mig att det är en del barnprogram som Caroline brukar se inne på sitt rum och kanske hon blir till en viss grad påverkad av Tom & Jerry och Gråben & Snurrsprätt och vad nu alla dom olika barnprogrammen heter. Där det enbart går ut på att man ska jaga varandra.

Dom for omkring som två mindra dårar mellan vardagsrummet, sovrummet, hallen och vardagsrummet, där jag satt. När dom var inne på det 3-4 varvet fick jag tills slut nog av att sitta i soffan och se dom fara förbi som två reklyler. Det gick ju inte ens att tänka över huvud taget. Visste att det fanns ett ställe i huset, där dom inte för fram , och sökte min tillflykt in till vårat lilla datarum. Då jag inte kommit mer än till första meningen i mitt sms:bloggande, så valde jag istället att fortsätta skrivadet på min dator.

Alltså det blev dags att börja med andra försöket, medans Micke underhöll den unga fröken, med att jaga henne. Denna gång, så kom jag faktiskt lite längre, med mitt skrivade, men jag hann inte bli riktigt klar. Plöstligt så står en andfådd och flåsade Micke och Caroline i dörröppning, lyfter min blick som hastigast från skärmen och ser att dom båda är röda i ansiktet av allt springade.....inget direkt kondis där inte!

Caroline var ju förstås efter den intersiva leken uppe i maxfart och efter att Micke jagat henne, ville hon ha lite tid tillsammans med sin mamma innan det var dags för henne att sova. Att jag inte var klar med skrivadet av bloggen kändes först lite jobbigt, men ingenting går före mina barn. Bloggandet fick helt enkelt vänta för andra gången under denna kväll. Det var bara för mig att lägga det jag redan hade skrivit i "utkastet" och fortsätta vid senare tillfälle.

Nu var det dags för Caroline att få lite egentid tillsammans med mig. Vi satte och ner och började knåpa och pyssla med lite grejer, men vi hann inte bli riktigt färdiga ikväll, den lilla unga fröken, blev trött efter ett tag och ville sova. Vi får se om hon vill fortsätta med pysslet i morgon, och när det är klart så visar jag upp det i bloggen.( Precis så som vi gjorde med piñatan.

Visste inte först om jag skulle ge mig på ett tredje försök och göra klart min blogg, som egentligen börjar med det som jag skrev i från början, men då det varit så mycket som kommit emellan så blev det så mycket mera skriva.

Jag satte mig alltså ner för tredje gången att skriva, och hade precis öppnat utkastet läst igenom det som jag skrivit, och vad tror ni nu det är som händer. Jo, min "crazy" make Micke kommer fram till mig där jag sitter och skriver och säger: Älskling, gör det något om jag drar ut internet sladden...?

- Du skulle bara våga...( fräste jag åt honom)

Vilket han förstås inte gjorde. Utan det var bara något som han själv tydligen tyckte var roligt att säga. ( Ibland blir han skämt lite för mycket)

- I will be ready soon! Please, leave me alone and go away

Han pep iväg ut till köket, och jag hörde hur han sysselsatte sig med att plockan in disken. Det visade sig vara väldigt svårt  för honom att  hålla sig borta från mitt skrivade ikväll, en stund senare kommer han återigen in till datarummet, men en kopp varm kaffe....mmm mycket uppskattat från mig...tack så mycket!

Nu åter till det riktigt ursprungliga bloggen som det jag egentligen började att skriva.

Dagen började idag med att Caroline hade en tid hos sin specialist tandläkare. Hon har snart fått alla sina permaneta tänder, men ännu saknas några utav dom större tänderna. Det har tyvärr visat sig ( och det har hon troligen ärvt efter sin pappa, som tydligen som ung hade samma problem med sina tänder) och det är att hon har alldles för trång bland sina tänder och det har blivit så att tänderna växer inpå varandra och risken är stor att hon kommer att få ha tandställning om några år.

Inga utav mina 5 äldre barn har haft något sådant problem med tänderna, ( men dom har ju också olika pappor) Tycker förstås det är synd att hon ska behöva få tandställning, men resulatet efteråt brukar vara så mycket bättre sedan, när det är dags att plocka bort dem hemska "taggtråden"

Nu ska ni ockå få höra vad som hände igår kväll. Jo, det var så här. Jag hade varit och inköpt en katthalsband och så hade jag även tänkt försiktigt pröva på att ge Simba lite torrfoder (som jag senare på kvällen ångade mig djupt att jag hade gett honom)

Halsbandet fick han på sig för att det är tänkt att han ska få börja vara ute lite grann på tomten på baksidan och om han nu skulle få för sig att rymma iväg så står vårat mobil nummer på halsbandet. Micke och Jimmy öppnade på baksidan så att han kunde komma ut, men stackarn verkade vara alldeles vettskrämd över att gå ut. Utan stod bara där i dörröppningen och stirrade.

Jimmy lyfte ut honom och satte han på stenplattorna, men stackarn började bara darra och ville fortast möjligt springa in igen. Jag har haft många katter gemom åren, men aldrig en katt som inte gillar att vara utomhus. Vet inte om han kanske fortfraande är för liten, men vill han hellre vara inne så får han vara det.

Senare på kvällen när det är dags att göra sig i ordning för natten. Så märker vi en fruknadsvärt odör och stank i huset. Både jag och Micke går och letar för att se om det är så att  Simba har gått och skitit på golvet någonstans. Vi letar och letar och till slut så hittar vi honom liggades ovanpå vårat överkast inne i vårat sovrum.

Vi möttes utav en ännu värre stank och odör därinne och det visade sig inte vara så att Simba hade skitit på sig ( han brukar vara så duktig att gå på sin låda) utan stackarn hade fått världens värsta GASER utav kattfodret jag tidigare på dagen hade gett honom. Micke reagerade med att dra upp sin t-shirt så lång upp för både näsa och mun, det var bara så man såg hans ögon. Jag hörde han mumla något under t-shirten:

-Sandra, känner du inte hur det lukar...?

- Jo, såklart jag gör..

Herregud, vad uppröd Micke blev över attt katten hade prutat lite. Han står brevid mig med sin uppdragen t-shirt över nästan hela ansiktet och pekar mot sängen där katten nyss lagt:

-Sandra, du måste kolla under sängen, så att det inte ligger någon skit där under.

- Är du totalt knäpp? Gör det själv!

- Men, men stammade Micke, det är så äckligt och det luktar något så fruktandsvärt. Snälla Sandra kan du inte vara så snäll att göra det.

Till att börja med öppnade jag fönstert så att sovrummet fick vädra igenom och sedan satte jag igång med att slita bort allting som låg i sängen och med rasade åkte både överkast, påslakan, underlaken och örngotten i tvättmaskien. Dom både madrasserna slängde vi ut på baksidan och det är en hilma tur att vi har extra madrasser som ungarna brukar ha att sova på när domär här hemma, och dom får vi nu lov att använda) När madrasserna var borta så kollade om det var något som Simba hade gjort under sängen, men det ända som jag fann var en svart ihoprullad strumpa som tillhörda slavren Micke, som inte vet vad en tvättkorg är för något.

Herregud, Simbas mage hade bara drabbas utav en chock då han hade fått börjar med torrfoder och det gjorde att han lilla mage blev full med illa luktande gaser. Jag ska nog i fortsättningsvis vara försiktig med att inte ge Simba något som helst kattfoder, så att han inte i fortsättningvis får såna illa hemska gaser.Idag har han enbart fått Whiskas och magen verkar inte längre vara lika "pruttig" som igår kväll