Jag hade egentligen inte tänkt att skriva någonting alls idag. Utan istället hade jag tänkt tagit ett "bloggbreak" för en dag.  Men nu sitter jag likförbaskat framför skärmen och fingrarna far över tangetbordet.

Vi började dagen, med att ta en riktig lång sovmorgon hela familjen och det var ingen som steg upp från sin säng, förrän efter 10.30-tiden Det känns så skönt att sova ut länge på morgonen, när man är ledigt....(vill säga)

När vi gjort morgon, så åkte vi upp till Haninge Centrum, för att kolla lite i dom olika butikerna. Inne på H&M så hittade jag ett par jättesöta "Hello Kitty" tofflor ( då vi bor i hus, är det oftast lite dragit och kallt på golven, under vinterhalvåret) Jag tyckte tofflorna var söta och ville jag gärna pröva dom.

   

Både Micke och Caroline skrattade gott åt tofflorna, som jag prövade och så säger Micke: Är du allvarlig, ska du verkligen köpa dom...där?

- Okej, att dom ser kanske inte ser ut som "vanliga" tråkigta/trista tofflor, men dom kommer jag ju bara att ha hemma. Dom känns sköna och skulle hjälpa så att "fossingarna" inte kändes som iskalla ( som dom oftast gör hemma på vårat kalla golv.) Nu blev det så att jag inte köpte tofflorna, och det hade förstås varit skönt att haft ett par varma tofflor att värma mina kalla "fossingar" i. Får se om det blir så att jag kommer att ändra mig och åka iväg och köpa dom ändå.

Både jag och Micke är enormt mycket musikintresserade och det går inte en ända dag här hemma utan att vi spelar musik. Jag har skrivit detta förut och det står jag fortfarande för och det är att music gör sig helt klart på engelska. Strax innan jag började med kvällsbloggen, så satt Micke vid sin dator och höll på spela in musik.

När jag är på väg till jobbet, så brukar jag för det mesta sitta och lyssna på musik i mina hörlurar. Jag brukar svappa mellan dom olika favoritkanalerna som är 101.9 Star, 104.7 Lugna Favoriter och 107.1 Klassiska Hits. Det var en låt och speciellt texten, som berörde mig djupt. På något konstigt sätt, så fastnade den låttexten inom mig, och den försvann inte förräns efter någon dag. Men när man lyssnar på mycket olika sortes musik under dagarna/kvällarna, så försvann den låten inom kort.

Nu på kvällen, medans jag satte och skrev i min blogg och Micke satte med ryggen emot mig, och höll på med sin musik. Jag var så inne i mitt skrivade, att jag inte direkt tänkte på att jag samtidgt satte och nynnade på den melodin, som jag tidigare under veckan hade hört och nu var den återigen tillbaka.

Jag googlade fram låttexten och printade ut den på våran skrivare ( det är lika bra att "plugga" in den så att man kan den utantill) till nästa gång det blir att man kanske sjunger något...igen.

I'm nothing special, in fact I'm a bit of a bore
If I tell a joke, you've probably heard it before
But I have a talent, a wonderful thing
'Cause everyone listens when I start to sing
I'm so grateful and proud
All I want is to sing it out loud

So I say
Thank you for the music, the songs I'm singing
Thanks for all the joy they're bringing
Who can live without it, I ask in all honesty
What would life be?
Without a song or a dance what are we?
So I say thank you for the music
For giving it to me

I've been so lucky, I am the girl with golden hair
I wanna sing it out to everybody
What a joy, what a life, what a chance!

Skrivet av Sandra 15 januari 2011 klockan 23:38