Jag tänkte skriva och visa mina läsare vad min yngsta dotter Caroline är väldigt duktig på att göra. Jag ser att hon har en konstnärlig talang och hon gillar att skapa "sin egen" konst.

Jag kan inte direkt påstå att hon fått sin kreaktiva konst talang från mig, och tvivlar starkt att hon fått sin konstnärliga talang från sin far. Det måste helt enkelt ligga någonstans i släkten, men det har bara hoppat över någon generation.

Har plockat fram lite olika saker, som Caroline har gjort genom åren. Den allra första hon skapade själv var när hon gick på dagis och inte var mer än 3-4 år gammal.

Nu är Caroline 10 år och hon har vuxit och blivit lite äldre. Numera har hon utvecklas betydligt mera och hennes kreaktiva konst, som hon skapar blir bara till det bättre.

Nedan följer lite utav det som Caroline skapat genom åren.

Dom här två sakerna, som ska föreställa en dinosaurie och en liten skål gjorde Caroline på dagis, när hon var omkring 4 år

Här kommer nästa dinosaurier och det verkar som Caroline gillar att skapa just dinosaurier.

En färggrann tyg tärning 

 Lite julpynt. En tavla med en snögubbe och tre granar

En otroligt söt liten träfågel, med plats för.........

Servetter

Kastrull/Gryt underlägg

En färgrann liten kyckling

En döskalle kudde till sin plastpappa och en rosa kudde till mig

Skrivet av Sandra 30 januari 2011 klockan 16:29

Igår kväll blev det också en hemmakväll framför dumburken. Jag  hade kollat tv-tablån, och sett  att långfilmen Basic Instinct 2 skulle visas på Kanal 5. 

Basic Instinct 2 hade premiär någon gång under 2006, men det blev aldrig så att jag gick för att kolla på den filmen. Men igår när jag såg att den skulle visas på Kanal 5 klockan 21.00 Var det jag och Micke, som bänkade oss i tv-soffan för att se uppföljaren. Jag minns och kommer så väl ihåg den första filmen Basic Instinct, (från 1992) och den rysligt, hemskt spännande handlingen.

Kriminalpolisen Nick Curran ( Michael Douglas) i San Francisco är åter i tjänst efter att han av misstag dödade två turister vid en insats eftersom han var hög på  kokain. Internutredningen pågår fortfarande och Curran måste regelbundet träffa polisens psykolog, hans förra flickvän Beth Garner.

Nattklubbsägaren och förre rockstjärnan Johnny Boz har hittats mördad, naken och bunden, i sin säng. Uppenbarligen har han mördats med en ishacka med någon som han har haft sex med. Den siste som såg honom i livet var hans flickvän Catherine Tramell, ( Sharon Stone) som gick från Boz’ nattklubb sent natten innan.

När Curran och hans partner Gus Moran åker hem till Tramells hus träffar de hennes flickvän Roxy som hävdar att Tramell är oskyldig. Catherine Tramell är ute i sitt hus i Stinson vid Stilla Havet.Tramell förklarar att hon och Johnny Boz lämnade klubben tillsammans men att var och en gick hem till sig.

På stationen visar det sig att Tramell är stenrik författare och att hennes förra bok handlade om en rockstjärna som mördas av sin flickvän med en ishacka. Någon kan ha läst boken och sedan kopierat händelserna där eller också är Tramell mördaren och använder boken som alibi. Curran och Moran hämtar Tramell i hennes hus för att hon ska kunna frågas ut på stationen. I bilen och i förhöret verkar hon väldigt intresserad av Curran och berättar om den bok hon håller på att skriva: om en kriminalpolis som förälskar sig i fel kvinna. I förhöret berättar hon att hon inte hade något förhållande med Johnny Boz utan att de bara hade sex. De träffades när hon höll på att skriva boken om rockstjärnan som mördades. Hon går också med på att prövas av en lögndetektor, ett prov som hon klarar.

Efter jobbet träffas några av kriminalarna på en bar. Chefen för internutredningen, Nilsen, retar Curran för hans alkoholproblem och hans sätt att skjuta ned oskyldiga. "The Shooter" kallar han honom. Curran går hem med Beth Garner där han mer eller mindre våldtar henne. Efteråt berättar hon att hon träffade Catherine Tremell när hon studerade på Berkely.

Utredningen går nu vidare med att kolla upp Catherine Tramell, hennes bakgrund och vilka hon träffar. Det visar sig att hennes handledare under universitetstiden mördades och att hon nu umgås med en mörderska. Curran åker hem till Tramell och frågar om hennes umgänge. Hon i sin tur visar sig ha stora kunskaper om internutredningen om honom. På sitt arbetsbord har hon tidningsurklipp om honom och händelsen där han sköt ihjäl två personer. Plötsligt dyker Roxy upp och Curran går när de två kysser varandra.

Curran misstänker att det är chefen för internutredningen, Nilsen, som sålt utredningen om honom till Tramell. På stationen blir det slagsmål innan Curran åker hem och dricker whiskey. Beth Garner kommer dit en stund och berättar att hon egentligen fortfarande gillar honom. Nilsen tvingade henne att ge honom internutredningen, annars skulle han rekommendera att Curran fick sparken omedelbart. Efter att hon gått somnar han men blir väckt några timmar senare av telefonen: Nilsen har mördats.

Curran misstänker att Tramell mördade Nilsen. Utredningen visar att hennes föräldrar dog i en konstig flygplansolycka men Curran har nu tvingats ta tjänstledigt. När han kommer hem sitter Tramell utanför hans port och väntar på honom. De dricker  Jack Daniels och hon ger honom sin första roman, The First Time, om en liten pojke som mördar sina föräldrar i vad som ser ut som en flygplansolycka.

Senare på kvällen träffas de på en dansklubb och sedan åker de hem till henne och har sex. När han kommer tillbaka till stan träffar han Gus på en nattklubb. Gus blir full och han hjälper honom ut till bilen. När Gus har åkt håller Curran på att bli överkörd av en svart sportbil. Det blir en biljakt genom San Francisco som slutar med att den svarta bilen störtar utför en bro. Bakom ratten sitter Roxy som omkommer.

När Curran kommer hem till Tramell gråter hon och säger att hon inte begrep hur svartsjuk Roxy hade blivit. Hon tror inte att det var Roxy som mördade Johnny Boz och berättar om en tjej som trakasserade henne när hon pluggade på universitetet, Liza Oberman. I Berkeleys studentregister finns dock ingen tidigare student som heter Liza Oberman. Men i körkortsregistret hittar han Liza Hoberman, identisk med polispsykologen Beth Garner.

Beth Garner förnekar förstås att hon är inblandad. Hon ville inte säga något eftersom hon inte träffat Catherine Tramell sedan 1983 och att det var Beth Garner som blev trakasserad av Tramell, inte tvärtom. Tramell berättar då att hon polisanmälde Lisa Hoberman men när Curran kollar arkivet visar det sig att anmälan har plockats ut av Nilsen. Beth Garners förre make Joseph Garner mördades för ett par år sedan och mordet klarades aldrig upp. När han kontaktar polisen visar det sig att Nilsen har varit där före honom och ställt frågor.

Tramell har skrivit klart sin bok, The Shooter. Hon är inte längre intresserad av honom, nu har hon fått vad hon vill ha. Gus har fått upp ett spår, en tidigare klasskamrat till både Tramell och Lisa Hoberman har hört av sig. Curran, dyster och besviken, väntar i bilen medan han går upp till klasskamratens lägenhet.

Curran inser plötsligt att det verkar lite konstigt och att Gus kan vara i fara. När Gus går ut ur hissen anfalls han av en person som knivskär honom. Curran springer uppför trapporna och på fjärde våningen hittar han Gus döende. Han tar Gus revolver och plötsligt kommer Beth Garner runt ett hörn. Hon säger att hon fick ett meddelande från Gus på telefonsvararen att möta honom där. Curran skriker åt henne att ta upp handen ur fickan. Istället tar hon ett steg framåt och han skjuter henne. Hon ramlar på en gång och hennes sista ord blir "I love you". I hennes ficka finns bara en nyckelring.

När kriminalpolisen kommer dit hittar de en blond peruk och en ishacka. I hennes lägenhet hittar de ett skjutvapen, Tramells böcker och tidningsurklipp om henne. Vapnet de hittade är samma vapen som dödade Nilsen.

När Curran möter Tramell är hon upprörd: alla hon har älskat dödas under hemska omständigheter så kan hon tillåta sig att älska Curran? De två har ännu en gång sex hemma hos henne. Kameran flyttar sig från sängen till ett objekt som ligger under sängen: en ishacka.

Det var ett kort sammandrag från den första filmen. Nedan kommer en kort resume, om Basic Instinct 2.

Fjorton år har förflutit sedan Catherine Tramell ( Sharon Stone) lekte lekar med San Francisco-polisen allt medan folk runtomkring henne föll offer för en ishacka. Numera bor Catherine i London, men hon försörjer sig fortfarande på att skriva tantsnuskromaner med inslag av våld och mord, och fördriver dagarna med att jaga ständigt nya kickar. ”Risk addiction”, som hennes psykoanalytiker beskriver det, när hon i början av filmen kraschar sin lyxbil i floden Themsen och står misstänkt för ett nytt mord. Catherine njuter av att utmana ödet och på det sättet känna att hon lever.

Catherine går fri när det enda vittnesmålet ogiltigförklaras, men hon tvingas att fortsätta träffa dr. Michael Glass för en utvärdering. Dr. Glass’ egna mörka bakgrund - en patient som han sju år tidigare friskförklarat tog senare livet av sin gravida flickvän – gör att han har extra många vaksamma ögon på sig denna gång, för att inte låta en till psykopat komma undan. Men liksom alla andra män som korsar Catherines väg, faller Michael för den blonda skönheten, och låter sig luras och manipuleras av hennes små psykologiska hjärnspel. Och ju fler lik som dyker upp i hans omgivning, desto mer galen blir han på att inte veta vad som är sant eller inte om Catherine (vore det inte bara så enkelt att kolla upp hennes förflutna, och på det viset lägga ihop ett plus ett? Jag trodde det var en standardprocedur av polisen när det gällde mordmisstänkta...).

Sharon Stone må åldras med värdighet, och diskussioner om huruvida botox är hemligheten eller ej tänker jag inte ge mig in i, men när letandet efter huvudrollsinnehavarens eventuella rynkor är det enda intressanta med en film, anar jag att något är fel.

Kanske skulle man gett upp uppföljarplanerna ju längre åren gick, när manus gång på gång fick skrivas om eller skådespelare efter skådespelare tackade nej. ( Som Michael Douglas gjorde) Men inte Sharon Stone, som fick 12 miljoner doller ( motsvarar ca: 90 miljoner kronor för att klä av sig naken. ( Hmm, vilken skulle inte klä av sig näck, för den summan pengar......90 miljoner!!!!) Att Sharon dessutom hade enormt stora krav som  personliga livakter dygnet runt, tre barnskötare, två assistenter och en person som skulle planera resorna. I fickpengar fick hon nöja sig med "bara" 30.000:- i veckan. Två stycken bilar en cabroliet och en Cadilliac, med egen privatchafför. Endast det bästa är gott för Sharon, som förtås inte nöjde sig med annat en att bo i president sviten och dessutom hade tillgång till egen husbil, med all tänkbara lyx, luftkonditionering, privat badrum, tv, video, kök, sovrum etc.

Men nu är inte det det enda bekymret med ”Basic Instinct 2”. Där Catherine är en sexig femme fatale, som lyckades fånga sympati även när hon från att vara charmig växlade till kall och beräknande, är hon nu endast vulgär och inte särskilt trevlig. Och hur snyggt London än må vara som inspelningsplats (skickligt har man undvikit stadens alla kända byggnadsverk, och istället hittat en hel del snygga skyskrapor jag inte ens visste fanns), kan ingen stel, skabbig britt någonsin mäta sig med Michael Douglas snut från ettan. Karaktärerna är tråkiga och skådespelarna saknar personkemi, därmed finns det absolut inget för att hålla intresset uppe.

Även uppföljaren försöker sälja på sex och nakenhet, men efter att den amerikanska censuren varit framme med sin största sax finns det i ärlighetens namn inte mycket kvar att hurra för. Den första filmen hade sina heta och laddade scener, som säkert gav gifta par världen över tips på ett och annat nytt att testa i sänghalmen. Att se en ogenerad ( dessutom väldigt snygg) kvinna på 47 skamlöst lufta muttan vid jacuzzin. ( Verkade inte störa Micke det minsta, som satt brevid mig och småflåsade)