Då var man barnledig igen, iallafall för ett par timmar. Carolines pappa Jonny var förbi här hemma för en stund sedan och hämtade våran solstråle.

Det märks på dom båda två att dom lyser upp och blir glada när dom träffar varandra, och det kan man mycket väl förstå, det har ju gått ett par veckor sedan dom sist träffades. Det verkar ändå finnas ett stark band mellan Caroline och hennes pappa. Idag skulle dom åka in till stan och gå på bio och efteråt blir det troligen att dom kommer att gå och käka på Mc Donalds.

Ja, vad passar då inte mig bättre än att fortsätta och skriva i bloggen och temat det blir nu är desamma som man nu kan läsa lite överallt nu på nätet och under nöje i dom större tidningarna. Igår kväll gjorde: Sara, Helena och Gina, debut som  programledare i Melodifestivalen. När jag såg dom stå på scenen, så kunde jag inte låta bli att tänka just på deras storleker...( förlåt) men det fick mig att börja fnissa i soffan. :) I sådana tajta klänningar så går det ju inte bara att låta bli, iallafall inte för mig som är väldigt fixerad av att försöka hålla mig på någorlunda rätt BMI-resulat, och skulle avsky mig själv om jag vägde för mycket. Iallafall denna programledar trio bestående utav Small ( Gina) Medium ( Helena) och X-Large ( Sara) gjorde ända ett hyftast underhållade och bra jobb igår kväll.

Nu över till gårdagens artister och tänkte lista dom en-efter-en.

1. Sean Banan. Denna roliga och underhållande kille, vilket energiknippe, man blir ju bara full av skratt av att se honom flina in i kameran och sedan när han börjar skaka rumpan, då blir det bara för mycket. Tävlingsbidraget: "Sean den förste banan" som han framförde på sitt eget speciella sätt och med sitt härliga berömda smile på läpparna och när han hörde han sjunga: Jag kom från ett land bestående av skägg och sand lämnade min mattaffär Vikingland, nu är jag här tjejor till höger (oo-ah) tjejor till vänster (oo-ah) togs emot, öppen arm tullen tömde hela tarm hemma fanns ingenting nu ser jag bara string.

Ja, man kan inte annat än att börja skratta åt en sådan rolig text och sedan att Sean, gillar att spexa och visa upp sitt smile, när han gör sitt underhållande scennummer, det gör det hela ännu mera roligt. :D

2. Abalone Dots: Fäbojäntor eller bondtöser, som spelar folkmusik, det går FETT bort hos mig! :( Jag svappade över till Gladiatorna på TV4.

3. The Moniker: Denna grupp går för mig under namnet "The Monkey" och tyvärr så går inte heller denna grupp eller deras musikstil hem hos mig.

4. Afro-Dite: Japp, äntligen så kom en melodi helt i min smak och vilken disco dänga, "The Boy Can Dance" man kunde liksom inte låta bli att ryckas med i det snabba tempot. Jag måste säga att tjejerna hade verkligen inövat en väldigt duktig koregrafi och scenframträdande, det var kanon, även om Gladys, mera såg ut som en släpvagn brevid dom andra två långa tjejerna Kayo och Blosson.

5. Dead by April: Jag gillade dom första tonerna, när själva lead-sångaren började sjunga och tyckte att han hade en väldigt fin röst. Men sedan började en hysteriskt, galen bakgrundsångare GAPSKRIKA, och det gick knappast att höra vad det var han sjung. Skit, alltså jag funderade för en kort stund om vedebörande som istället för att sjunga bara GAPSKREK, mådde han riktigt bra! Mina tankar for runt i skallen och från att först från början gilla låten, så tyckte jag att den snabbt blev alltmer sämre när GAPHALSEN, tog sig ton. En vän till mig hade skrivit att Growl ( jag har aldrig hört det ordet förut) musik går tydligen hem hos svenska folket! Ja, tydligen så uppskattas den sortens musiksmak, ( men absolut inte hos mig) då dom tog sig direkt till finalen i Globen

6. Marie Serneholt: Denna duktiga, begåvade sångerska, med stor erfarenhet bakom sig, som både f.d bandmedlem A-teens, soloartist och programledare för Melodifestivalen. I en väldigt hudnära åtsittande, tajt guldglittrande dräkt som verkar vara kopierad från Agnes Carlsson framträdande år 2009. Även detta tävlingbidrag–”Salt And Pepper var helt i min smak och tycke och man kunde liksom inte heller denna gång lyckas med att dras in i refrängen: Salt and pepper, salt and pepper, salt and pepper, pepper salt and pepper, salt and pepper, salt and pepper, pepper salt and pepper, salt and pepper, salt and pepper, pepper salt and pepp he’s got my heart and I’m convicted he’s like a drug and I’m addicted
and I need, I want, I feel I need him gimme gimme more more more my heart goes boom ba-boom boom
my heart goes boom boom boom boom boom my heart goes boom ba-boom boom.
 

7. Thorsten Flinck: En förre detta brottsling, som dessutom har suttit i fängelse. Jag visste inte på allvar när Thorsten, hade börjat sjunga. Jag trodde först att det var någon som satt och läste ur en bok. Herregud, karl har jag ta mig fan ingen som helst sångröst och hur sjutton kunde han ta sig vidare till andra chansen. Jag kan inte för mitt liv förstå och inse att denna kraxig, hesa och för mig icke speciellt sångbegåvad ( han skulle passa bättre att sitta och läsa högt från böcker) bara lyckades ta sig till andra chansen. Dom som nu valde att rösta Thorsten och hans gäng vidare, man undrar ju om folk har gått och blivit helt tondöva!

8. Looren: Jag minns förra gången hon ställde upp i Melodifestivalen, och hon framförde sitt tävlingsbidrag. Minns inte ens vad den låten hette, men den låten gjorde inte speciellt stort intryck på mig. Däremot gårdagens sista tävlingsbidrag som framfördes med en sådan känsla och rörelse på scenen. Det är helt otroligt att en melodi som "Euphoria” kan beröra en så att man får rysningar och tårar i ögonen...wow, vilken fantastiks bra låt!!