Det är som jag skrev i min förra inlägg att när bilen inte går, utan står hos en bilmekaniker, att då får man ta sig kommunalt till jobbet. Det blev till att kvällen innan ställa alarmet på klockan på 45 minuter ännu tidigare. På något märkligt sätt så anländer jag mycket tidigare till jobbet när jag åker dit med buss än när jag åker med bilen. Det var likadant förra gången då bilen knappt gick att ta från jobbet och även om bilen startade så rullade den bara några meter innan det lade av. Det blev även denna gång att lämna in den till bilmekanikern och ta sig hem kommunalt och likaså dagen efter på samma sätt till jobbet och var framme på jobbet 20 minuter innan jag skulle börja arbeta. Det var likadant igår och kom i så pass god tid att jag kunde sätta mig i lugn och ro med en kopp kaffe. Det är en hel annan visa när jag tar bilen och då kommer jag oftast med andan i halsen och stämplar i med bara några enstaka minuter innan det är dags att sätta igång med arbetsuppgifterna.

Jag var igår i valet och kvalet och hattade fram-och-tillbaka ända in på eftermiddagen och var nog fortfarande lite småsur över att bilen, som utlovat inte hade varit färdig just den tidpunkten, som vi hade kommit överens om.

-Nej, jag  hade minsann inte alls tänkt hämta någon bil, utan den kunde gått och väl få stanna hos bilmekanikerna någon dag till. Jag tänkte han kan gått och väl få vänta någon dag på att jag ska hämta bilen och likaså blir det ju så att han också får vänta med att få betalt då jag inte kommer och hämta bilen.

Det går väl att lära om och försöka anpassa sig till att lära sig åka kommunalt igen. Det sparar ju inte tid att åka med buss, men däremot sparar man ju en liten extra slant på att slösa med bensinpengar. Jag tänkte tillbaka igår när jag satt och velade hur jag skulle göra, med hämtade av bilen.

- Hmm, jag undrar jag om det går att lära om igen och kanske börja anpassa livet till att börja åka buss och pendeltåg. Det var ju inte så pass illa och faktiskt rätt så skönt att slippa sitta på spänn och vara uppmärksam och se sig omkring på alla dessa andra trafikanter som är ute och kör på vägarna och så nu är det ju den årstiden då dom livsfarliga cyklisterna ger sig ut på vägarna och dom följer ju inte alltid trafikreglerna, utan kör istället lite som dom själva tycker. Istället kunde jag på bussen igår morse slå mig ner säte ganska så långt bak i bussen och sitta och läsa morgontidningen Metro.

Jag hade nästan jobbat klart för dagen och då hade jag äntligen bestämt mig för hur jag skulle göra. Det hade varit grått och mulet väder hela dagen igår, men så när man precis ska gå ifrån jobbet så börjar det ösregna och blåsa. Det var ingen tvekan längre hur jag skulle göra och med snabba raska steg i regnet skyndade jag mig på till bilverkstaden för att hämta bilen.

- Oj, oj oj, så skönt det var att sätta sig bakom ratten igen och wroom så tryckte jag ner gasen och körde hem.

Igår så satt jag och swappade bland tv-kanalerna och det blev så till att jag hajade till och stannade på TV7. Det visade sig vara final i Biggest Loser i och för sig inget program som jag direkt följer men tänkte mest för skojs skull kolla på det och se hur dessa tävlingsinriktade tjocka/fetma människor ( som anmäler sig till programmet) om dom lyckats ta sig ner i vikt. Jag blev väldigt imponerad på flera av deltagarna, som lyckats med konsten att tappa en massa onyttiga och dessutom ohälsamma extra kilon som dom varje dag tidigare har fått dragits omkring med på kroppen.

Årets Biggest Loser segrare blev Hristos Adoniadis, som med hjälp av extremt duktiga personliga tränare, hård träning och rätt sorts kost gått ner från: 156,2 kilo till 77 kilo och där med tappat halva sin kroppsvikt.

Jag såg bilder från hur hann hade sett ut innan och visst kunde man se att denna snubbe tidigare hade frossat massvis med: Pizzor, Hamburgare, Pommens frites, chips och massa godis och läsk. Oj, så stor och FET det var nog fel ord snarare var snäppet över FET= FETMA, som denna Hristos lidit av tidigare.

Det var nästan svårt från början att tro att denna kille som nu stod på scenen var samma kille som dom visade i tidigare visade tv-inslag och nu var han så smal och tyckte nästan att han bantat ner sig på tok för mycket. Segeraren i Biggest Loser: Hristos hade gått från att ha varit jättetjock till att bli spinkig och alldeles för mager och jag tyckte hans ansikte såg insjunket ut och hans öron verkade ha vuxit för dom stod nu bara rakt ut.

I morgon har jag tagit ut en semesterdag och det har att göra med en händelse man absolut inte vill missa. Det är nämligen så att mitt näst yngsta barn Tobias som har pluggat stenhårt och kämpat sig igenom flera år på gymnasiet nu äntligen får ta studenten.