Idag är det ju den 6:e juni och Sveriges Nationaldag, och det sägs att man ska hissa den Svenska flaggan. Nu är det så att någon jättelång flaggstång har jag inte, utan bara en liten enklare kortare variant av en mini flaggstång som sitter fast ute på ett träplank på min baksidan. Nu är min mini flaggstång också hissad med en liten mindre flagga.

Jag har aldrig tillhört dom som åker och trängs på Skansen eller in till stan för att stå och vifta med en ännu mindre flagga i handen. Nej, tack, det tillhör verkligen inte min grej att stå och trängas och svettas med en massa andra människor inne i stan eller på Skansen. Jag föredrar att vara hemma i lugnets trygga vrå och ta tillvara på min fåtal lediga tid och umgås med familjen. Pyssla och fixa i hemmet och och ute på min baksida, där det just nu blommar för fullt och likt tidigare år så har jag även denna gång sätt till att göra en litet land där jag planterat tomater, sått, lök, rädisor, potatis och sedan tidigare har jag rabarber och smultron och jordgubbs plantor som det förhoppningsvis kommer någonting på längre fram.

Det är även kul att man kan skriva lite flera inlägg med tillhörande bilder, utan att känna sig stressad och jäktad att man ska iväg någonstans och det blir ingenting med det idag, utan bara vara hemma och slappa och ta det lugnt.

Det är en hel del födelsedagsfirande i sommar och att fylla år på självaste nationaldagen som även är flaggdag är ju lite extra speciellt. Nu är det dags att utbringa ett fyrfaldigt leve och ett hipp hipp hurra för min fina brorsdotter Alexandra som fyller 18 år idag och blir därmed myndig.

Igår så var det då dags för min son Tobias att ta studenten och nu fick han efter många tentor och stenhårt pluggade, sin belöning när han nu efter 3 år på Naturvetenskapliga linjen äntligen kunde ta studenten. Jag hade fått veta av Tobias att hans "utspark" inte skulle vara förrän vid 15-tiden, och undrade lite för mig själv varför den var just så sent på eftermiddagen. Men det visade sig bero på att just det gymnasiet under hela dagen lång vid olika tidpunkter skulle ha utspark av eleverna och alla dom olika linjerna kan ju förstås inte ha utspark av sina elever samtidigt. Det skulle då vara ännu trängre i den redan smockfulla folkskaran av föräldrar, syskon, mor/far föräldrar och vänner som står och väntar utanför med blommor, presenter och med kameran i högsta hugg.

Tack och lov så var vi ute i så pass god tid vi hade sett till att ställa mig så långt fram vid portarna där eleverna skulle komma utspringande ifrån, men trots att man är ute i god tid så var det ju förstås redan många andra som också tänkt samma tanke. Det är ju inte så att man står och tittar exakt hur mycket klockan är, utan man står snällt och väntar tålamodit på att dom stora portarna ska slåss upp med ett brak och ut kommer ett gäng glada och tjoande gymnasium elever.

Det är som förälder en stor händelse när ens barn tar studenten och många tankar far omkring i ens skalle. Och mindes tillbaka till år 2010, då jag befann mig på samma ställe då det var Henrik som tog studenten. Det är inte klokt och nästan lite läskigt vad tiden gått fort, men nu 4 år senare stod jag på samma ställe igen och väntade denna gång på att det var min son Tobias som skulle komma glatt tjoande och utspringande genom dom uppslagna portarna.

Strax innan eleverna skulle komma utspringande så var det en lärare eller om det kanske var en vaktmästare som kom ut från dom portarna eleverna skulle slå upp och han bad den stora folkmassan som samlats upp nedför trappan att försöka backa en aning. Och efter det så gick allting jättesnabbt och pang sa det och dom båda portarna smälldes upp med ett brak och ut kom en massa glada och skrikande elever: Vi har tagit studenten, skrek dom alla i kör. Killarna var så stiligt klädda i svarta kostymer och vita skjortor med slips och tjejerna i vita klänning och högklackade skor och till det den vita tjusiga student mössan. Det var till en början inte det lättaste att se vart någonstans bland alla likadana klädda killar i mörka kostymer och exakt samma huvudbonader dom vita student mössorna var just Tobias var någonstans. Men så till slut så fick jag syn på just min "lilla pojk" som jag en gång för länge sedan: matat, bytt blöjor på och badat. Jag ropade och försökte överrösta dom andra så gott det gick: Bisen ( som jag vet att Tobias lyssnar noga på) och han hörde sin mammas röst och mötte min blick. Mina ögon fylldes med tårar och när han gick ner för trappan så gick det inte att hålla glädjetårana tillbaka över vilken stolthet som jag kände över min att min son klart av att gå hur Naturvetenskapliga linjen med godkända betyg.

Ännu en gång till dig Tobias Ett stort Grattis till Studenten   

Tobias 3-åriga Naturvetenskapliga klass

Bisen kommer när mamma ropar...

 Oj, vilken duktig son jag har och en stoltare mamma får man leta efter...

Jag skulle velat gett dig Tobias Tiotusen röda rosor, men det några stycken i alla fall och så en liten present.

Även förstås storebröderna ville gratulera till sin lillebrors student

En kvartett bröder och alla min sönder från vänster: Henrik, Jimmy, Tobias och Niclas.

Caroline ville ju också ansluta sig till sina älskade bröder och man kan se att Caroline verkligen dragit iväg i längd. Nu är det bara 2 år kvar för Caroline i grundskolan och sedan väntar 2-3 år i gymnasiet för henne. För sedan näst på tur om sisådär några år och vips så har dom också hunnit passera, så är det Carolines tur att ta studenten.

Jag som mamma till dessas charmiga, gobitar (twins) Henrik och Tobias är lika som bär och det är som om det vore Henrik för 4 år sedan som stod där igår igen.

Tobias med båda sina stolta och glada föräldrar

Nu har Tobias bytt om till lite mera oömma kläder och satt på guld överdrag på studentmössan.Det ska strax bära av på lastbilsflaket och skåla i champagne och tuta i dessa öronbedövande huligantutor och tjoa, skrika och vråla: Vi har tagit studenten.

Tobias står och inspekterar  den egengjorda banerollen som klassen gjort med alla elevernas namn.

  Nu har hela klassen samlats på lastbilsflaket....

                    Och nu bär det ut på gatorna, tutande, tjoande, skrikande och superglada....