I går blev det äntligen av att vi åkte ut till Djurgården för att gå på Gröna Lund. Micke hade en hel del invändningar då han under gårdag kvällen hade kollat in vädret, och sett att det skulle bli regn, men vad sjutton vi brukar ju alltid dom tidigare åren göra Gröna Lund besöket efter midsommar. Åh, som Caroline gått och tjatat här hemma, om när vi ska åka till Grönan.

Vi bestämmde ändå på kvällen innan att vi skulle göra Gröna Lund besöket på midsommardagen, och det oavsett väderlek. Själv höll jag tummarna på att metrologerna hade fel i sin rappoert om regnet som skulle komma ( det har dom haft så många gånger förut)

Vi hade på midsommarafton kommit övernes med några till utav mina barn det vill säga: Henrik, Niclas och Tobias, som så gärna ville följa med till Gröna Lund, och det var det var roligt och uppskattat och dessutom mycket roligare att dom ville hänga med sin mamma, Micke och lillsyster.

Vi tog pendeln till Stockhlom Södra och därifrån gick vi till Slussen, och när vi kom fram dit var det alldeles  övermulet och grått på himmeln. En åskknall hördes ( och jag som är livrädd för blixten hoppade förstås högt) strax efter att det åskat och blixtrat så kom ÖSREGNET....och paraplyet som jag annars i vanliga fall brukar bära med mig, om det är så att vädret är ostadigt, men denna gång hade jag förtsås glömt mitt nyinköpta rosa paraply hemma. Fan, vad jag svor och irriterad blev jag när jag blev mer och mer blöt.

Inte direkt för att mina ungar verkade bry sig över att bli blöta dom fortsatte gå ner till Djurgårdsfärjan, medans deras mamma hade ställt sig i skydd vid Katarina Hissen för att slippa bli ännu mera genom sur.  Micke undade hur vi skulle göra, och om det kanske var lika bra att åka hem igen. Men det ville absolut inte Caroline göra, och mina större ungar var redan på väg emot Djurgårdsfärjan.

Jag kunde bara inte göra min lilla dotter besviken, hon hade under en sådan lång tid sett fram emot att få gå på Grönan, och hon skulle bli så ledsen och besviken om vi åkte hem igen. Hoppades i det längsta att det bara var en tillfällig skur som kommit och snart skulle dra förbi, men stå i skydd under Katarina Hissen, kunde man ju inte göra hur länge som helst. Vad göra....jo det var bara att ta sats ( och jag som i vanliga fall inte brukar springa)  tog tag i Carolines hand och så småsprang vi ner till Djurgårdsfärjan.

Väl framme på Grönan när ungarna hade fått sina åkband så var det första som jag köpte var ett paraply inte nog med att det var alldleles för dyrt det var stort och otymligt och en fullproppat med att massa tryck "GRÖNA LUND" som om jag skulle gå som en gratis reklam bärare och göra reklam. Men vad gör man inte för att slippa bli blöt, men skulle nog aldrig bära med mig detta hemskt fula paraply  i färgerma grönt/vitt utanför grönan.

Efter att vi varit inne på nöjesfältet i någon timme så slutade det och regna och det blev ändå till slut vackert väder t.o.m solen tittade fram och sken så skönt. Det kändes bra att få slå igen det otympliga stora paraplyet, som efter ett tag bara började kännas i vägen.

Nyss kommit  fram på Grönan och det regnar lite fortfarande

Jag vägrade ha det hemska paraplyet uppfällt när Micke tog kortet

Mina ungar verkade ändå ha haft det väldigt roligt och Caroline som nu är 142 cm lång fick nu äntligen åka samtliga av alla åkattraktioner. Förra året tjatade hon så mycket om att hon så gärna ville åka både Fritt Fall, Katapulten, Extreme och t.o.m Insane, men då var hon för kort, men under året som har gått så har hon dragit iväg i längd och var nu tillräckligt lång för att åka samtliga åkattraktioner. Tillsammans med sin bröder Niclas och Tobias satte hon sig i allt som hon kunde åka och min lilla tjej är verkligen en tuff liten sådan, men vore kanske inte så konstigt då hon har fyra äldre bröder.

Nu åker dom upp i Fritt Fall och Caroline sitter i mitten 

Hjälp, vad högt upp det är när man ser bilden som fotar dom när dom är uppe, men Caroline tyckte det bara var roligt.

Här åker ungarna Extreme

Fy, vilken vidrig och hemsk åkattraktion, och när man ser hur korgarna snurrar runt, med ungar i blir man ju rädd.

Pop Express med ett högt dunkade disco ljud, och mycket uppskattat av barnen

Slänggungan är en gammal van åkattraktion som Caroline alltid brukar vilja åka.

Henrik och Micke skulle pröva lyckan och vinna ett gosedjur i form av vattenpistols tävling.

Men ingen utav dom vann, men Henrik slog ändå Mickes poäng

En utav nöjesfältes clowner kom fram utanför Lustiga Huset och hälsade på Caroline

En liten kort paus ifrån allt åkade, och sockervadd hör ju till ett tivoli besök

Nu är på Djurgårdsfärgen och på vägen hem igen

Precis som tidigare år så blir det alltid en heldag på Gröna Lund vi kom dit före klockan 12 och när klockan började närmade sig 19.30-tiden var både mina ungar och även mina och Mickes krafter helt slut,och det började bli läge för att åka hem.

Alla var vi så trötta när vi kom hem och det blev lite kvällsfika och sedan ville samtliga gå och lägga sig. Somna gjorde jag nästan på stört.