Så har man kommt igång med att jobba igen, och det blev en liten mjukstart då jag började mitt i veckan, och det känns ju rätt så skönt, men tanke på att jag måste gå upp så tidigt på morgonen.

 Hade igår svårt att somna igen, och "sågverket" som ligger brevid mig hade satt igång med sin snarkningar igen, och det är i princip helt omöjligt att sova när han låter som han gör. Fick helt enkelt nog i natt och då jag ändå inte kunde sova så plockade jag fram min mobil och spelade in under några sekunder hans oljud-till-snarkningar.

Hela situationen såg så fruktandvärt rolig ut då jag lade mobilen som lyste upp Mickes ansikte i ett blått sken ( och fick mig att tänka "The blue man group" ni kanske vet att jag menar dom där blåa killarna som var med i melodifestivalen) och det tillsammans med hans vidöppna mun. 

Det hela fick det att se så lustigt ut att jag till slut inte kunde hålla mig för skratt, och till en början blev det fniss, men ju högra snarkningarna blev, och Mickes upplysta blåa aniskte, blev fnissen snart till skratt. Till slut kunde jag knappt sitta rakt i sängen, och satt mera halvt dubbelvikt medans jag spelade in.

Micke vaknade upp med ett ryck och såg alldeles yrvaken ut, och fattade inte alls vad det var frågan om, och mellan skrattattackerna fick jag till slut fram att jag inte längre stod ut med hans snarkningar, och hade spelat in det på min mobil. Jag spelade upp det som var inspelat och Micke lyssnade och såg lite förvånad ut över att få höra hur det låter när han sätter igång, med sina snarkningar.

Jag undrade inte om det snart vore läge att gå till en öron-näsa-hals läkare för att se till om det kanske är så att det är polyperna som måste operaras bort för så här kan det inte fortsätta. Jag behöver också få sova för att orka kunna komma upp dom veckorna som jag jobbar dag.

Därför var jag halvt medvetslös när alarmet gick på vid 6-tiden i morse,och det blir som en automatsik reflex att jag sträcker ut min arm och trycker på snooze knappen, men efter ett antal avtryckningar så kom jag till slut upp.

Både jag och Caroline var klara i så pass god tid i morse så vi gick ut till våran vändplan och väntade in skolskjusen. Jocke som kör Caroline till skolan kan man nästan ställa klockan efter han kommer punktligt varje dag vid kl:7.35 och jag tackar förstås inte nej när han erbjuder sig att köra mig till pendeltågstationen.

Det gjorde så att jag hann med ett tidigare tåg till Farsta Strand, men där blev det tyvärr STOPP igen för mig då den bussen 181 till Skarpnäck inte kom, och den andra som skulle gå 15 minuter senare var försenad....då tröt mitt tålamod och jag kände hur det började koka inom mig och mitt avsky för SL ( Stor Stockholms Latmaskar) som min ex make Johan kallade dom för, och till viss del stämmer det.

På jobbet har allting flytigt på som vanligt även om jag tyckte att förmiddagen gick i "snigelfart" men efter lunch så gick dagen fortare.

Men på vägen hem så strulade det till sig igen, med SL...( vad annars) men denna gång var det pendeltåget...suck. Kom med bussen ifrån jobbet till Farsta Strand, och gick mot pendeltågstationen. Micke hade ringt och talat om att han och Caroline skulle komma, och möta upp mig vid pendeltågstationen, och är det någon som jag längar extra mycket till särskilt dom veckorna jag jobbar dag så är det Caroline.

Min pendel kom bara efter några minuter, och slog mig ner på ett säte med min tidning och började med att lösa lite korsord. Det kändes skönt att få slappna av lite efter en lång arbetsdag. Det är inte så värst många stationer att åka, och snart  ropades det upp i högtalar systemet "nästa Handen" vad skönt då är det bara en enda station kvar så är jag hemma. Efter att tåget passerat Handen så kliver jag upp ifrån mitt säte och börjar gå framåt i vagnen. Står med några andra passagera vid dörrarna och ser utanför fönstret att snart är jag äntligen hemma, men till min HÄPNAD och även andra passagerare så åker pendeltåget bara förbi min station...??!!

Det var inte bara jag som stod och gapade och såg något förvånad ut när pendeln bara swischade förbi våran station, men vi hamnade till slut alla vid slutstationen Västerhaninge. Under så många år som jag har åkt pendeltåg så har detta aldrig någonsin hänt mig, och inte kom det heller någon information om varför pendeln INTE stannade i Jordbro.

Jag fick nästan lite panik och tänkte på Micke och Caroline som stod och väntade utanför pendelstationen, och bara fick se tåget susa förbi. Jag letade förtvivlat efter min mobil, och ringde upp

Micke som svarade med:

- Varför åkte bara tåget förbi...

- Vad f-n tror du att jag undrar då...?Är i Västerhaninge nu, och tar bussen tillbaka.

Jaa, det här med SL är bara för mycket, och inte nog med att man får dras med deras försneningar nästan dagligen, inställda bussturer,och pendeltåg som bara susar förbi stationen man ska kliva av på.