Jag som tyckte gårdagen började så himla bra.Mina nya stövletter som jag under förra veckan hade beställt via nätet fick jag hem igår. Tycker dom är så snygga så, men dom passar inte direkt att ha på jobbet, men när man vill vara lite extra fin och ska gå på fest. Eller åka någonstans ( som t.ex Västerås i helgen) då kommer jag att ha dom på mig.

Men redan innan klockan hade blivit 14 så började det strula till sig, med en massa olika saker.

Lika bra att ta det från början, så att mina läsare hänger med. Jag bestämmde mig för igår efter det att jag skrivit klart min blogg att åka en liten snabbis in till stan. Innan det var dags att åka vidare mot Skarpnäck och jobba kväll. Jag hann inte med att besöka så många butiker och efter en liten stund var jag tvungen att gå mot tunnelbanan . Gick ner vid Hötorgets tunnelbana, men ser så fort jag kommer till spärrvakten att det är alldeles nedsläckt. Fick veta av andra passagerare, som hade frågat spärrvakten att det var strömavbrott mellan Fridhemsplan och Slussen.

- Åh, nej!! Nu blir jag sen till jobbet.....fan.

Jag stegade fram till spärrvakten och frågade honom, om det överhuvud taget gick några som helst tunnelbanor från centralen. Fick veta att från centralen, skulle den röda linjen fungera och den stannar ju vid Slussen, och därifrån kunde jag byta till tunnelbanan mot Skarpnäck.

Nu blev det till att skynda sig och det blev snabba, raska steg jag gick mellan Hötorgets tunnelbana och centralen. Svor inom mig själv och tänkte att nu blir jag sen till jobbet. Jag var tvungen att ringa jobbet för att meddela att jag kommer senare.

Jag verkligen avskyr och hatar SL!! Det händer allför ofta att det är något som strular med SL. Om det inte är inställda pendeltåg, så drabbas pendeltågen av växelfel,, fastfrusna växlar, dörrar som inte tycks kunna stängas. Bussarna kör inte alltid efter tidtabell och vid ett par tillfällen har inte alltid bussen kommit när jag står och väntar på den i Farsta Stand. Tunnelbanan, ( åker jag inte så ofta) men dom få gångerna jag gör det, så brukar det vara så smockfullt med folk, och det känns nästan som man står och flåsar varandra i nacken.

Jag kom till slut fram till centralen och går ner till röda linjen, och nere vid perrongen stod det massor av passagerare och trängdes. Någon minut senare kommer en tunnelbana och först ska vagnen tömmas av passagerare och det gör att det blir ännu mera folk som får lov att trängas på perrongen. Jag trodde först för att litet ögonblick, "att nu klämms någon stackare ihjäl) när så alla som skulle gå av i centralen. Då ska ALLA vi andra som stått och trängts på perrongen pressa oss in i vagnarna. Ni kanske själv kan föreställa er hur mycket folk det var på tunnelbanan igår, och jag tror aldrig någonsin jag stått så nära några okända förut, man kände sig verkligen som man var packad som en sardin i burk.

Det gällde ju bara två ynkliga stationer och man fick lov att stå tätt-tätt-intill-vararandra. Framme vid Slussen, tänkte jag byta till tunnelbanan mot Skarnäck, men läser på skylten att det endast går tunnelbana mot Farsta Strand och Hagsätra. Alltså, inga tåg mot Skarpnäck.

- Nähä....då blir det till att åka mot Gullmarsplan, och därifrån byta till bussen, som stannar vid Norra Sköndal och sedan gå yttligare 15 min. Herregud, vilken strulig dag, ( men det kommer mera)

Jag kom till slut äntligen fram till jobbet, men var försenad ca: 1 timme. Men det skyller jag helt klart skitdåliga SL.

Micke som också igår skulle åka in till stan efter det att han hade jobbat klart. Även han ville shoppa lite nytt, nu när det i dagarna varit lön utbetalning. Micke ringde mig när han stod på våran perrong och sa: -Pendeln, som skulle gå 16.43 är försenad och ny beräknad tid är 17.05

-Ja, det inget som förvånar mig när det gäller SL längre.

När Micke hade kommit en station längre pep det i min mobil. Micke hade sms:at och det stod följade: Först var pendeln sen i 20 minuter och nu står vi helt stilla i Haninge. Dom ropade just ut i högtalaren att det är dörrfel och det måste åtgärdas innan vi kan åka vidare. När jag läste detta, så suckade jag bara djupt. Det finns inget bra alls positvit längre att säga som SL.

Jag anser att allt detta beror på hur det sköts och styrs upp utav den såkallade ledningen, inom SL Där sitter säkert såna där halvfeta kostymnissar, med alldeles för höga löner och försöker planer och styra SL, och det går endast åt ett håll, och det är käpprätt åt helvete.

Efter det att jag läst sms:et jag fick av Micke så upptäckte jag att  luckan till batteriet på min mobil var borta. - Åh, nej, säg inte att jag gått och sumpat luckan till batteriet.

Skyndade mig till skåpet och vände ut-och-in på min handväska, kollade även i mina jackfickor, men luckan till batteriet fanns inte att finna någonstans. Jag gick runt på jobbet och kollade dom platserna jag hade varit på, men luckan men kunde inte alls finna. Jag var illa tvungen att göra en provisorisk lagning, och satte fast lite tejp, så att inte batteriet också skulle ramla ut.

Ringde upp Micke och frågade om han kunde gå förbi Phonehouse och fråga om man kunde köpa reservdelar som t.ex en lucka till batteriet som jag hade sumpat någonstans.

Micke var schysst och gick förbi Phonehouse och säljaren hade berättat att det var en beställning vara. Det skulle ta några dagar innan butiken skulle få in den och  priset för en ny lucka till mobilen skulle gå på 499:-!!!! Skitdyrt tyckte jag, som inte är beredd att betala, så mycket för bara en liten plastbit. Micke kollade även på ett annat ställe inne i stan och blev tipsat ett nytt ställe, som jag aldrig någonsin hört tals om som hette Skalman.se

Jag brast ut i gapskratt.. - Jaså, finns det något som heter Skalman.se. Finns det verkligen batteri luckor där....? Är du säker på att du inte menar Bamse.se eller Lille Skutt.se?

Det hade blivit för mycket för både mig och Micke, så vi började båda att skratta. Vi kom överens att Micke skulle komma förbi mitt jobb och käka middag med mig. Strax innan klockan 18.30 kom en stelfrusen  Micke in på mitt jobb.

- Herregud, du är alldeles knallröd i ansiktet. Det ser ut som du somnat framför en kvartslampa.

Jag och Micke gick in till lunchrummet och jag värmde på våran färdigköpta mat, som igår blev jägarbiff med klyftpotatis och så förstås lite mimosasallad. Och nu kommer jag till gårdagens absoluta höjdpunkt. Jag stod vid micron och värmde middagen, när en kvinnlig kollega viskade och gestulerade att jag skulle komma till hennes bord.

- Okej, jag kommer.

Då hon satt ner och jag stod upp ( är ju rätt så lång) så hon bad hon mig komma ner till hennes höjd. Hon viskade i mitt öra på bruten svenska: Är det din son som sitter där borta...

Jag kunde inte hålla mig från att börja skratta.

- Vaa, tror du att det är min son som sitter där borta?? Åh, nej det är det verkligen inte. Det råkar faktiskt vara min make!!

Herregud, att Micke, skulle se så pass himla ung ut, det visste jag inte. Men han satt i profil några bord längre ner hade på sig sin nya coola skinnjacka och som vanligt sin har han sin numera fast vuxna mössa på sig, som han drar ner ( tycker jag) alldeles för långt.

Jaa, vi fick helt klart något samtalsämne, att prata om vid matbordet igår kväll. Men när min middagsrast var över, var det dags för Micke att åka hem.