Det händer inte alls ofta att jag skriver 2 inlägg på en och samma kväll, men idag blir det i alla fall det.

Just när jag hade skrivit klart mitt tidigare inlägg så kikade jag in på min facebook för att se om någonting nytt hade hänt. Jag fick se en ny bild på en utav mina vänner som också är en före detta kollega till mig från åren då jag jobbade inom ett företag nere i Nynäshamn. Jag lärde känna många trevliga personer under den tiden jag jobbade nere i Nynäshamn. En del utav mina kollegor blev även så mina vänner och en sak är säker och det är att jag är noga med att välja vilka personer jag öppnar mitt hjärta för och får vara min vän, och ser hellre till att ha ett fåtal vänner än falska och opålitliga vänner. Om jag inte minns helt galet fel så började jag jobba någon gång under sommaren 1999 tror det var juni-juli någon gång.

En person som jag snabbt märkte hade samma humor och gillade skämta, skoja och spexa såsom även jag gillar att göra. Just sådana personer uppskattar jag att ha som vänner och tror även just sådana personer lever och lyckas bättre med livet om man kan bjuda sina vänner och även såklart medmänniskorna som man träffar och möter i sin vardag på ett leende.    Detta fick i alla fall jag när jag fick se att min vän Raffe lagt upp en ny bild på sig. Kunde förstås inte låta bli att le när jag såg denna bild.

Tackar min lyckliga stjärna att jag lärt känna så underbart trevliga och skojiga personer under dom åren jag bodde i Nynäshamn. Kul är det i alla fall att se på personer som bjuder lite på sig själva såhär en lillördag kväll mitt i veckan.

Detta är min fina coola vän Raffe

Det är inte bara jag som gillar att pröva hattar nere på Dollarstore i Nynäshamn....och tänkte även bjuda mina läsare på en bild från förra året då jag tillsammans med Caroline var nere i Nynäshamn och provade hattar.

Då var man alltså igång med att ha börjar jobba igen och allé redan har man kommit halvvägs på veckan, och det är också lillördag. Dagarna går undan på jobbet men så har man ju syssla med ett utav sina stora intressen som möjligt. Vilket för mig är både, kläder, skor, väskor och textiler.- Tjoho!! En annan sak som nyligen införts på jobbet och som tydligen blev bestämt när jag var borta, men faktiskt en rätt så bra grej och den är att det numera på min arbetsplats är flextid och man kan alltså då bestämma om man vill komma lite tidigare på morgonen och får då sluta tidigare eller så ta lite sovmorgon och dra sig lite extra i sängen, men då får man i stället jobba längre. 

En annan förbaskade otur som hände mig idag. Jag var totalt fokuserad på mina arbetsuppgifter att jag inte först lade märke att en utav mina manliga kollegor hade kommit och ställt sig framför mig. Jag hörde att han tilltalade mig på sin finlandsvenska: - Sandra, vet du om att det sitter en spik på ditt bakre högre däck...?

- Vaaa??!! - Driver du med mig!?

- Nej. Följ med mig ut så får du själv se!

Jag följde med min kollega ut på parkeringen och först så upptäckte jag inte spiken. - Där sa han och pekade! Kikade efter och såg att några millimeter utav spikhuvudet stack upp från däcket.

- Åh, nej! Måste fan ha kört på något som låg på vägen i morse till jobbet. Konstigt nog så hade inte all lut sipprat ur däcket, utan snarare så var det så att spiken hade åkt in och själva skallen på spiken hade liksom täppt för litegrann, så att inte all luft ur däcket sipprade ut. Sms:a min vän Tommy som har sin verkstad alldeles intill där jag jobbar, men han kunde dessvärre inte laga däcket.

- Fan, också hur gör jag nu då...? Hade ju förstås ett reservdäck i bagageluckan, men tyvärr är jag inte så stark att jag orkar lossa dom maskindragna skruvarna på däcken. Kom därefter på att tänka på min granne: Herr Arab, som är en sådan fantastisk snäll och trevliga människa. Jag har vid det här laget tappat räkningen på hur många gånger han överraskat mig med att komma med plastblommor och små presenter. I alla fall så har 2 utav hans 3 söner en bilverkstad och efter det att jag stannande till på en mack och fyllde på extra med luft i bakdäcket så tog jag mig sakta men säkert till deras verkstad. Herr Arab söner är precis lika snälla och trevliga som sin pappa och fast dom var upptagna med annat, så erbjöd sig den äldre sonen att genast sätta igång med min bil. Jag sade det är lugnt jag kan vänta eller komma tillbaka lite senare.

- Nej, nej, detta tar bara några minuter det är klart om bara en kvart!

- Ojdå, så snart! Javisst, du kan sitta därute och vänta.

Det dröjde inte alls så lång tid som jag från början hade trott det skulle ta och få ut spiken och laga hålet på däcket. Tusen tusen Tack till Herr Arab söner som inte vet namnen på och faktiskt inte heller på han själv, för mig är nämligen min goa, fina granne ingen annan en Herr Arab!