Nu var jag tillbaka igen i hemmets lugna vrå.

Inga större skandaler har hänt idag, och det är jag är glad över. För det som hände mig igår, vill jag helst slippa uppleva igen...usch

Nu ska jag berätta, en sak om Mickes blogg. Som han startade upp den 14 juli.

Jag frågade honom nu på kvällen då jag hade kommit hem....

- Älskling, jag är lite nyfiken på hur många besökare du har haft sedan den 25:e, (då samtliga metrobloggare blir nollade)

- Ett ögonblick, så ska jag kolla...

- Ok..

Det var knappt jag trodde honom och var tvungen att kolla hans antal besöks räknare.

Det verkar som om det för tillfället är mera intressant att läsa om det Micke skriver. Men såklart att det säkert är roligt för honom att han redan fått så många besökare till sin blogg.

Det var  inte så pass länge sedan Micke tyckte det var löjligt och sa: Att det är ju mest tjejer som bloggar och numera sitter han mest framför sin dataskärn och skriver nya blogginlägg.

Hmm, vart tog den tuffa, coola, tatuerade och musikälskade hårdrockaren vägen...?

 Skrivet av Sandra 5 augusti 2008 klockan 20:35

Nu får det vara färdigt jobbat för idag.

Nu "skiter" jag faktiskt i det här. Nu vill jag åka hem till mina älsklingar som väntar på mig hemma.

Idag slängde jag på mig ett par jeans. Då jag såg att det även regnade ute idag. Det skulle bli alldeles för kallt med kjol, och det är inte heller speciellt roligt att gå med klänning på sig när det både blåser och regnar ute.

Nu måste jag rusa, så jag inte missar bussen. Återkommer senare under kvällen.

Skrivet av Sandra 5 augusti 2008 klockan 18:07

Äntligen hemma igen, och det känns så skönt.

Men att det alltid ( nästan) ska hända någonting på just måndagar. Jag fattar det bara inte att det alltid ska hända mig saker just på den dagen.

Vad ska jag börja med...oj oj vad det har hänt mig mycket saker idag.

Jag tar det från början...

Det började redan tidigt i morse då Micke och jag skulle iväg på ett möte.

Jag skulle köpa ett nytt SL-kort och gick in på pressbyrån, som ligger precis brevid pendeltågsstationen.

Den vanliga killen, som alltid brukar stå där var inte där idag, utan det stod en ny kille.

- Hej!  Jag skulle vilja köpa mig ett veckokort..

- Du kööpaa en väckkocka...

- Va, nej ett SL-kort veckokort..tack!

- Ahh, nu ja stå en väckkocka..

- Kalla det var du vill bara jag får mitt veckokort. Snälla skynda på jag ska med pendeltåget. 

 Tydligen så hade inte den nya killen så lätt för det svenska språket, men han verkade ändå förstå vad jag menade, för till slut mitt jag mitt nya veckokort.

Efter mötet idag så åkte vi till Coop Forum för att storhandla, och jag kände mig halvt ihjälstressad där inne. Jag nästan småsprang med den enormt stora kundvagnen, och jag tror aldrig vi har handlat så fort någon gång.

Jag tyckte synd om Micke, som ensam fick kånka på dom fyra

tunga papperkassarna till bussen. Jag kunde tyvärr inte hjälpa, honom hem med alla kassarna, för jag var tvungen att sticka iväg till jobbet. När jag till slut, kommer fram till mitt arbete. Det visade sig att vara jättemycket att göra, på jobbet idag

När jag äntligen hade slutat för dagen, och ska stämpla ut.Så kollar jag busstidtabellen, och ser att det går en buss klockan 20.07 och ser att min klocka på mobilen visar sig vara 19.55. Okej, det är lugnt jag hinner med den bussen.

När jag kommer utanför min arbetsplats, så blåser det så kraftigt att min klänning blåser upp!  Om det inte vore nog med det, regnet öser ner över mig och mitt paraply ligger förstås hemma.

Försöker skydda mig med en gratistidning, men det visar sig snart vara ganska meningslöst, tidningen, lurkas upp av vattnet och jag blir bara ännu blötare.

När jag precis har rundat byggnaden, ser jag att bussen jag ska med redan är inne.

- Neeej, det är inte sant, klockan var inte mera 19.58.  

Jag måste bara hinna, med den bussen och sätter fart,men sådan tur hade jag inte. Utan ser bussen åka precis innan jag hunnit fram till busshållplatsen.

Jag tar upp min  mobilen ur fickan och kollar hur mycket klockan var och den visar sig bara vara 20.00 Bussen skulle inte gå förrän klockan: 20.07 Hur fan är det möjligt att bussen kan gå flera minuter före utsatt tid!

Jag skämtar inte, med det såg ut som jag hade ställt mig i duschen, med alla mina kläder på mig så blöt var jag.

 Nästa buss skulle inte gå förrän om 30 minuter. Så det var bara att ta sig till tunnelbanan, och regnet det bara fortsatte och ösa ner.

Bytte från tunnelbanan i centralen till pendeltåget, och det kändes ändå rätt så skönt att veta att jag snart skulle vara hemma.

Satt och lyssnade på min MP3- spelare, och det var lite värme inne i tåget och det kändes dom om man höll på torka lite smått.

Så ropade, den automatiska rösten upp min station, och jag gjorde mig redo att kliva av. Strax nedanför trappan vid peneltågstationen, står det en hel klunga med människor, och jag undrar i min nyfikenhet vad alla dom gör där. Det visade sig att en utav gatubrunnarna, som vattnet ska rinna ner igenom, hade det gått och blivit översvämmning i och allt vatten som ska rinna ner där har samlats i den lilla gångtunneln, som leder upp till gångvägen.

Folk står alldeles paralyserade, och visste inte hur dom ska ta sig vidare. Dom bara står  kvar och stirrar på vattennivån som bara steg och blev alltmer högre och högre.

Jag kände nu spelar det ingen roll längre. Jag tänker inte bara stå här och stirra på en översvämmad gatubrunn,och vattnet som stiger..

- Ursäkta mig, kan jag möjligen få komma fram...

Hoppade ur mina högklackade skor, och drog upp klänningen lite, och vadade mig fram i vattnet som nådde mig en bra bit upp på benet. Jag skyndade mig hem i blåsten och regnet. När jag till slut kom fram till vårat hus så hade Micke öppnat dörren lite på glänt, och stod och tog emot mig med en handduk. Han hade gjort i ordning goda räksmörgåsar som vi mumsade i oss.

Det har varit alldeles för mycket som har hänt mig idag. Nu är det hög tid för mig att krypa till kojs. Det blir mera bloggar under morgondagen. Sussa sött.