Det var ju som sagt måndag igår, och min första dagvecka på väldigt länge att jobba. Jag kan lova att det "sög" riktigt ordenligt, och det tog emot att kliva upp ur den varma sköna sängen, när klock-fan ringde strax före 6. Men trött som jag alltid är den tiden på dygnet, så sträckte jag automatsikt ut armen, för att trycka på snooze knappen, och bara några ligga och dra mig några minuter till. 

Herregud, vid den tiden på dygnet är det natt för mig, och jag sover som djupast då. Efter att ha snoozat av mobilen ett flertal gånger, kom jag till slut upp, men det tog emot så mycket.

Jag brukar i vanliga fall, när jag är som tröttast bli pigg av att duscha, men igår morse var det så illa, att jag nästan stod och sov i duschen....och då är man verkligen trött. Men men det är bara att bita ihop, och kämpa på.

Väckte lillskruttan och såg till att hon fick sin frukost, och medans hon satt och mumsade i sig sina ostmackor, och den varma oboyen gjorde jag mig i ordning.

När Carolines skoltaxi kom stod vi båda två ute och väntade på den, och Jocke som Carolines chafför heter, erbjöd att köra upp mig till pendeltåg stationen, och det jag förstås inte nej till, och hann då med ett tåg tidigare.

Dagen på jobbet flöt på i sitt vanliga takt, och det fanns hela tiden att göra. Men på sätt och vis är det bra att det flyter på med jobb hela tiden, och då slipper man känna av någon tristess. Sedan brukar man ju känna att tiden går mycket fortare, när man har något att göra.

Men däremot igår kväll när jag kom hem. Hjälp, det kändes som jag hade sprungit in i en vägg ( jag skämtar inte) huvudet dunkade, och jag kände mig alldeles slut.

Strax efter att Caroline hade gått och lagt sig. Kände jag att "nej" nu orkar jag inte mera, och innan klockan ens hade blivit 21 hade jag krypigt ner under täcket.

I morse kändes det betyligt lättare att komma upp, och det var för att jag nu kände att jag var ordenligt utvilad, och fått mina törnrosa timmars sömn.

Både jag och Caroline var så klara i så pass god tid att vi fick stå ute, och vänta på Jocke idag, och nu börjar jag känna mig lite bortskämt med att bli körd varje morgon till pendeltåg stationen.

Nu över till någonting helt annat, och det till er alla som gillar musik och schlager. Snart drar det igång igen, och det börjar snart dags för den tradionella Melodifestivalen igen. Nu återstår det mindre än 3 veckor innan det jippot drar igång.

Denna gång kommer det vara tre programledare, som ska hjälpas åt med att hålla ordning på alla artister. Det är inga mindre än Måns Zelmerlöw, Christine Meltzer, och den svensk/amerikanska skådisen Dolph Lundgren.

Artisterna som deltar i dom fyra deltävlingarna, kan ni läsa mera om ni bara trycker på bilden.

Nedan följer det, vilka städer som deltävlingarna sker i

Deltävling 1: Swedbank Arena i Örnsköldsvik den 6 februari.

Deltävling 2: Göransson Arena i Sandviken den 13 februari.

Deltävling 3: Scandinavium i Göteborg den 20 februari.

Deltävling 4: Arenan i Malmö den 27 februari.

Dom som går vidare till andra chansen, deltar på Conventum Arena i Örebro den 6 mars.

Som alltid går den storslagna finalen på Globen den 13 mars.

Ja, det är vad våran helg har varit, vi har bara tagit det lugnt och relaxat. Emallanåt så måste man ju passa på att "ladda batteriet" och se till att man får nya krafter till den nya veckan som kommer.

Vi var ute med lillskruttan förut på eftermiddagen, och hon är galet förtjust i all snö ( vilket däremot inte hennes mamma är) men liten som hon är så gillar hon att åka pulka, och rulla omkring i snön.

Caroline kämpar sig upp för backen.....

För att sedan åka ner

I morgon börjar min dagvecka, och det innebär att jag måste gå upp  i ottan för att göra mig i ordning, och jag som är så fruktandsvärt morgontrött, och klockan kommer att ringa strax efter 6 på morgonen.  Hmm, hur det kommer att gå, och om jag verkligen kommer att komma upp, det återstår att se. I värsta fall kanske det t.o.m slutar så här.....

Måste börja avrunda skrivadet nu för jag vill inte missa prgramet som strax börjar på kanalen BBC, och det är Strictly come dancing, och är motsvarande danceprogram som det svenska programet Lets Dance, men med amerikanska och engelska deltagare.

Nu har vi ätit middag här hemma, och idag blev det stekt rödspätta,  kokt potatis, och ett glas gott vitt vin.

Det var jättesmarrigt med stekt rödspätta, och anledningen till den mörka färgen är att fisken är stekt lite i soya.

Efter middagen fanns det inget direkt sevärt på tv:n, och istället satte vi på en inspelad dvd med den stora duktiga stjärnartisen Michael Jackson när han firade 30 år som artist 2001 på Madison Square Garden. Med gästartister som Justin Timberlake, Usher, Whitney Houston.

Jag får rysningar i hela kroppen av att höra honom sjunga, och inte tal om hur han rörde sig på scenen...som en gud. Jag vet ingen artist som någonsin har kunnat både dansa och samtidigt sjunga så bra som han gjort.

Samma dag som jag och Caroline skulle åka ut till Djurgården för att gå på Gröna Lund. Fick jag mig en chock när jag såg vad båda kvällstidningarna hade tryckt upp löpsedlarna i stor text: Extra Michael Jackson död!

Men som tur är så kommer alltid hans musik kommer att leva kvar,och det finns ingen utav alla hans låter som han gjort som jag tycker är dålig.

Här nedan kommer ett litet kortare videoklipp ifrån konserten, med låtarna Black or White and Beat it.  

I går var det en sån där fredag med mycket att göra på jobbet igen, och det var inte mycket till lugn stund det fanns hela tiden att göra. Förutom när man har sina efterlängtade mat/kaffe raster.

Igår bjöd en utav kollegerna på kokosbollar, och först försökte jag stå emot och avböjde. Men när jag såg min arbetskamarater sitta och mumsa i síg av den goda smarriga kokosbollarna så kunde till slut inte jag heller stå emot och tryckte i mig en.

Det var bra länge sedan jag tryckte i mig en sådan söt slippig godsak, och det var nästan så att jag kände genast att jag hade "syndat."  Men ibland måste man ju få "synda" lite i det goda...eller hur? Bara man inte gör det till någon vana, och äter godsaker varje dag, och att man sedan ser till att går ut och motionerar eller powerwalkar, och inte bara sitter inne och jäser.

Det är tråkigt att se både i min privata omkrets och på jobbet att det finns personer som helt och hållet låter sin kropp förfalla. Då menar jag att varenda dag sitta, och trycka i sig alldeles för mycket av den onyttiga, och feta mat och det tillsammans med en massa godsaker! Kan bara prata för mig själv, men för mycket extra kilo att bär omkring på är inte bra för hälsan. Hjärtat får arbeta betydligt hårdare och risken att drabbas av hjärtinfark, högt blodtryck och diabetes är mycket större. Men....men det är upp till var och en att bestämma över sin kropp, och äta vad dom vill.

Själv försöker jag så gott som varje dag ( bortsett från någon gång ibland) att tänka på vad jag äter. Endast en lagad måltid  per/dag och efter det blir det mycket yougurt, filmjölk, soppa, gröt och massor av frukt. Försöker så gott det går att leva ett så sund och friskt liv det går och det tillsammans med att vara ute och powerwalka.

Efter gårdagens arbetspass var jag så otroligt trött när jag kom hem närmare 23.30 och då hade jag varit uppe sedan tidigt på morgonen. Drack bara lite jucie och sedan in till sängen, och minns inte ens att jag låg vaken något, utan måste ha somnat så fort jag lade mig ner på kudden.

Det är tydligt att min kropp tar igen sömnen jag förlorar när jag går gick upp tidigt, och stessade iväg för ett möte som jag hade inplanerat. Idag lät Micke mig få sova ut tills jag själv vakande, och det var han som ordnade med frukosten till Caroline. Själv unnade jag mig sovmorgon, och vakande inte förrän klockan var närmare 11-tiden och då kände mig oroligt utvilad och pigg. ( En riktig lång törnrosa sömn)

Känns nästan som jag är uppe i ottan, men var tvungen att gå upp tidigt idag då jag snart ska iväg på ett möte. Försöker så ofta jag kan planera in i min agenda mötena med dom olika personerna som är runt omkring mig, dom veckorna jag jobbar kväll. Oftast funkar det bra, men ibland kör det ihop sig helt och hållet, och då försöker jag om det går att byta skift eller komma senare till mitt jobb.

Micke har wabbat ( vård av barn) sedan i tisdags, och det är hur väldigt snällt och omtänksamt av honom att ställa upp för sin plastdotter.

Carolines vattenkoppor börjar bli allt bättre, och dom har nu börjat torka ut, och det var så synd om henne när det var som värst då det kliade så mycket.

Micke var då förbi apoteket och köpte en salva för att dämpa den värsta klådan. Förhoppningsvis så har alla prickar försvunnit till på måndag, och då är det Caroline som ska vara tillbaka till skolan igen.

I går på väg hem ifrån jobbet kände jag att jag var jättetrött, och önskade bara att jag snart var hemma. Men först var det stå en den kalla vinternatten och känna att man fryser till is och vänta på bussen. Tyckte det kändes som en evighet igår innan bussen kom, och man är halvt djupfryst och stel som en pinne när man kliver på bussen.

Inne i bussen var det så varmt och skönt och jag tog en plats långt bak i bussen, och kände att jag började tina upp så smått. Vad skönt det var att sätta sig ner och slappna av efter ett arbetspass,och kände att det ögonlocken blev allt tyngre och tyngre. Det var nästan så att jag höll på somna av att sitta i den sköna värmen och det skakade så skönt att det nästan kändes som man vaggades till sömns.

Men snart kom jag till Älvsjö station där jag skulle gå av, och byta till pendeltåget. Väl ute i kylan piggnade jag till igen, ( och vem gör inte det, när det är 13 minusgrader ute..Brrr) Väl hemma står Micke och möter upp mig på stationen, och det är alltid uppskattat av mig när han kommer och möter upp mig vid pendeln. Det är inte specillt roligt att gå på den, långa mörka cykelvägen själv vid 23-tiden.

I morse när jag skulle väcka Caroline, upptäcker jag att hela hon är full med röda prickar, och efter mera noggrann undersökning så ser jag att det är vattkoppor som hon har fått, och det som kliar något så inne i vassen mycket. Nu blir det så att man lilla tjej får stanna hemma ett par ifrån skolan.

I går var man alltså tillbaka på jobbet igen, och det kändes skönt att börja jobba igen.

Men nu börjar jag bli innerligt trött på den kalla vintern/kylan och all denna snö som ligger överallt. Är man  ute och går är man på vippen att slå halvt ihjäl sig då gatorna är rena rama isbanorna.

Nu får det snart lov att bli lite varmare väder, och jag är en sån person som inte alls gillar vinter och kyla. Åh, inte tal om alla dessa vinterkläder, man ska sätta på sig på sig lager på lager med kläder att det nätt och jämt man kan röra på sig när man ska ut. Nej, nu önskar jag att vädret makter snart ändar på sig, och att det snart blir plusgrader ute.

Min favoritårs tid är sommaren, och när solen skiner från en klarblå himmel, och man kan sitta ute och bara njuta av det vackra väderet.....då trivs jag som bäst. 

Så var det måndag igen, och en ny lång vecka väntar framför en. Nu känner jag mig så pass bra att jag hade tänkt att åka iväg, och jobba kväll. (som tur är)

Men däremot nästa vecka då är det min ordinare dagvecka, och det känns som det har gått ett bra tag sedan jag jobbade dag. Då blir det lite mera tid över till familjen på kvällarna, men dessto värre för mig som måste gå upp i ottan....usch bevare mig väl.

Nej, nu ska jag sätta fart här hemma, och ta itu med hushållssysslorna innan det är dags för mig att åka iväg och jobba.