Åkte ändå iväg och jobbade igår, trots att jag börjat fått ont i halsen, och näsan kändes genomtäppt.

I går small det verkligen till med arbetsuppgifter på jobbet. Det visade sig att skiftet som jobbade dag, hade haft dåligt med personal, och det var hur mycket som helst att göra när jag kom. Det var bara att ta itu, med ALLT som var kvar under dagen, och plus det som kommer in under kvällen.

Det var lite extra jobbigt att arbeta igår, då jag inte kände mig helt kry. Med både hosta/ont i halsen, och en näsan som känns helt genomtäppt.Tanken slog mig: Skam den som ger sig, och är hemma för en liten förskylning, och envis som jag är så jobbade jag klart.

I natt vaknade jag av att jag låg och huttrade, och det visade sig att jag hade fått feber, och min stackars hals gjorde jätteont. Micke vaknade och var schysst att hämta två alvedon till mig. Påbylltad med både mysbyxor,täcke och filt så gav febern till slut med sig.

Men när jag vakande på förmiddagen hade jag varken kraft/ork eller motivationen till att göra sig i ordning och åka iväg och jobba kväll. Istället blev det så att jag ringde till min chef, och talade om att jag blir hemma idag. Nu ska jag fortsätta kurera mig med Otrivin, (nässpray) hostmedcin och alvedon.

Nu har vardagen kommit ikapp en igen, och nu är det dags att ställa om sig för sina ordinare arbetsuppgifter.

Det blir ju ändå en mjukstart för mig denna vecka, och det har med att jag har både min kvällsvecka, och Caroline är hemma med mig nu på förmiddagen. Sedan på onsdag är det trettondagsafton, och röda dagar arbetar varken jag eller Micke på, och vi båda är lediga.

Däremot något som inte är direkt lika roligt! Det börjar kännas som jag är på väg att bli förskyld...igen. Halsen har börjat göra ont, och även näsan börjar kännas genomtäppt, och det är hemskt jobbigt att andas genom munnen.

Nu är det dags för mig att sätta fart här hemma, och göra morgon.

Vad skönt det var att vakna upp i sin egna säng i morse. Blev väckt av att Caroline kom in till mig, och ville ha frukost. Men även hon har gått och blivit en lite sjusovare, och vaknade inte förrän vid 9.30

Förmiddagen var från början tänkt att vara en riktig skön slappar dag. Men kände mig alldeles för rastlös för att bara sitta still i soffan, och kan tänka mig mycket väl att det har med det vi gjorde under nyår.Det tar lite olika lång tid ibland att varva ner efter det att man kommer hem....iallafall för mig.

Så istället för att bara sitta inne, och "uggla" så bestämde jag mig för att ge mig ut på årets första powerwalk. Däremot Micke han kände inte alls först för att ge sig ut på någon powerwalk, men med lite tjat och övertalning med att: Okej, jag kommer i allafalla ge mig ut på en lång promenad, och du får väl fortsätta sitta i soffan och jäsa som en degklump!!

Tydligen tog dom orden skruv och Micke följde med mig ut i skogen på 1 timmes promenad. Visst var det lite kyligt och småkallt men efter det att man gått ett tag, så blir man varm i kläderna.

Nu är jag tillbaka på bloggen igen, och kommer att göra lite mera uppdateringar än vad jag gjorde sist.

Nu har man fötterna på "torra land" igen, och det känns så skönt att vara i land igen. Ännu bättre kändes det att komma hemma igen, och det finns ju ett ordspråket som säger "Borta bra med hemma bäst" och det stämmer verkligen. Det värsta med att vara borta ett tag är den jobbiga saknaden efter mina älskade barn, och särsklit min yngsta dotter Caroline. Skönt att det ännu bara är lördag, och som tur är så har jag hela söndagen att umgås med min lilla solstråle, och kan även passa på att vila lite innan det blir vanlig vardag igen, och man ska börja jobba igen.

Som tur är så har jag värdens bästa och omtänksamma ex-make Johan och även förstås hans snälla fästmö Lizzy som alltid ställer upp i vått och torrt som barnvakt till Caroline. Ni är helt otroliga, och jag tackar er så mycket att ni alltid ställer upp av hela mitt hjärta.

Nu kanske jag ska återgå till vad det är vi har gjort under nyårshelgen. Det var ett bra tag sedan vi var och gästade på Cinderella. Då bilder säger mera en ord, får nu mina läsare ta del av lite  "guldkorn" ifrån resan.

Som alltid så börjar vi på ett ställe som heter Shame Rock. Men ingen alkohol för mig! Varmt kaffe var det jag behövde. 

En utav alla min barn följde med på kryssningen, och det var min 16-åriga son Niclas

Micke och jag tagit oss upp till takvåningen

Nu är det dags att ge järnet på scen, och snabbt var det framme ett fan som så gärna ville hjälpa till med texten.

Låten som jag framförde och jag tycker den passade för mig: I will survive

Åh, så finns det dom som blir allför närgånga, och ibland kan det bli lite för mycket. Men inget som man får visa för publiken, alltid viktigt att tänka på att le och se glad ut.

Jag skattade så mycket att jag inte trodde jag skulle sluta. Det visade sig att  trummisen Peter hade satt på sig en kilt (en sådan som skottar brukar bära) och likt skottarna fick jag veta att han inte heller hade några underkläder på sig...pinsamt värre

Tror aldrig jag sett Micke skratta så här mycket

Wow, vilken duktig trummis

Vill passa på att önska alla mina läsare en riktig god fortsättning på det nya året.

Kan bara tilllägga att jag har haft en väldigt trevlig och fin nyårsafton, och kommer även ha en lika trevlig och underhållande nyårsdag....( lite hemlighetsfull är jag alltid)

Kommer tyvärr inte hinna med att lägga upp några bilder idag. Det tar alldeles för lång tid. Först ska bilderna läggas in i datorn, och sedan måste dom förminskas till rätt storlek,och det hinner jag inte med idag.

Utan ni mina läsare får ge er till tåls till i någon gång under morgondagen, och då blir det dessto mera.