Det är som jag skrev i min förra inlägg att när bilen inte går, utan står hos en bilmekaniker, att då får man ta sig kommunalt till jobbet. Det blev till att kvällen innan ställa alarmet på klockan på 45 minuter ännu tidigare. På något märkligt sätt så anländer jag mycket tidigare till jobbet när jag åker dit med buss än när jag åker med bilen. Det var likadant förra gången då bilen knappt gick att ta från jobbet och även om bilen startade så rullade den bara några meter innan det lade av. Det blev även denna gång att lämna in den till bilmekanikern och ta sig hem kommunalt och likaså dagen efter på samma sätt till jobbet och var framme på jobbet 20 minuter innan jag skulle börja arbeta. Det var likadant igår och kom i så pass god tid att jag kunde sätta mig i lugn och ro med en kopp kaffe. Det är en hel annan visa när jag tar bilen och då kommer jag oftast med andan i halsen och stämplar i med bara några enstaka minuter innan det är dags att sätta igång med arbetsuppgifterna.

Jag var igår i valet och kvalet och hattade fram-och-tillbaka ända in på eftermiddagen och var nog fortfarande lite småsur över att bilen, som utlovat inte hade varit färdig just den tidpunkten, som vi hade kommit överens om.

-Nej, jag  hade minsann inte alls tänkt hämta någon bil, utan den kunde gått och väl få stanna hos bilmekanikerna någon dag till. Jag tänkte han kan gått och väl få vänta någon dag på att jag ska hämta bilen och likaså blir det ju så att han också får vänta med att få betalt då jag inte kommer och hämta bilen.

Det går väl att lära om och försöka anpassa sig till att lära sig åka kommunalt igen. Det sparar ju inte tid att åka med buss, men däremot sparar man ju en liten extra slant på att slösa med bensinpengar. Jag tänkte tillbaka igår när jag satt och velade hur jag skulle göra, med hämtade av bilen.

- Hmm, jag undrar jag om det går att lära om igen och kanske börja anpassa livet till att börja åka buss och pendeltåg. Det var ju inte så pass illa och faktiskt rätt så skönt att slippa sitta på spänn och vara uppmärksam och se sig omkring på alla dessa andra trafikanter som är ute och kör på vägarna och så nu är det ju den årstiden då dom livsfarliga cyklisterna ger sig ut på vägarna och dom följer ju inte alltid trafikreglerna, utan kör istället lite som dom själva tycker. Istället kunde jag på bussen igår morse slå mig ner säte ganska så långt bak i bussen och sitta och läsa morgontidningen Metro.

Jag hade nästan jobbat klart för dagen och då hade jag äntligen bestämt mig för hur jag skulle göra. Det hade varit grått och mulet väder hela dagen igår, men så när man precis ska gå ifrån jobbet så börjar det ösregna och blåsa. Det var ingen tvekan längre hur jag skulle göra och med snabba raska steg i regnet skyndade jag mig på till bilverkstaden för att hämta bilen.

- Oj, oj oj, så skönt det var att sätta sig bakom ratten igen och wroom så tryckte jag ner gasen och körde hem.

Igår så satt jag och swappade bland tv-kanalerna och det blev så till att jag hajade till och stannade på TV7. Det visade sig vara final i Biggest Loser i och för sig inget program som jag direkt följer men tänkte mest för skojs skull kolla på det och se hur dessa tävlingsinriktade tjocka/fetma människor ( som anmäler sig till programmet) om dom lyckats ta sig ner i vikt. Jag blev väldigt imponerad på flera av deltagarna, som lyckats med konsten att tappa en massa onyttiga och dessutom ohälsamma extra kilon som dom varje dag tidigare har fått dragits omkring med på kroppen.

Årets Biggest Loser segrare blev Hristos Adoniadis, som med hjälp av extremt duktiga personliga tränare, hård träning och rätt sorts kost gått ner från: 156,2 kilo till 77 kilo och där med tappat halva sin kroppsvikt.

Jag såg bilder från hur hann hade sett ut innan och visst kunde man se att denna snubbe tidigare hade frossat massvis med: Pizzor, Hamburgare, Pommens frites, chips och massa godis och läsk. Oj, så stor och FET det var nog fel ord snarare var snäppet över FET= FETMA, som denna Hristos lidit av tidigare.

Det var nästan svårt från början att tro att denna kille som nu stod på scenen var samma kille som dom visade i tidigare visade tv-inslag och nu var han så smal och tyckte nästan att han bantat ner sig på tok för mycket. Segeraren i Biggest Loser: Hristos hade gått från att ha varit jättetjock till att bli spinkig och alldeles för mager och jag tyckte hans ansikte såg insjunket ut och hans öron verkade ha vuxit för dom stod nu bara rakt ut.

I morgon har jag tagit ut en semesterdag och det har att göra med en händelse man absolut inte vill missa. Det är nämligen så att mitt näst yngsta barn Tobias som har pluggat stenhårt och kämpat sig igenom flera år på gymnasiet nu äntligen får ta studenten.

Det har nalkats födelsedag och denna gång är det min son Jimmy som fyller år och nu vill jag utbringa ett fyrfaldigt leve och ett hipp hipp hurra för Jimmy på hans födelsedag och ett stort   Grattis.

Nu idag på eftermiddagen kom Jimmy förbi hemma hos mig och det är förstås alltid supertrevligt att få besök utav sina stora numera utflugna barn. Jimmy, visade sig vara på ett stålande glatt humör och omfamnade mig med en bamsekram. Det blev ett litet enklare födelsedagsfirande av honom här hemma och vi åt middag och så blev det bakelser och kaffe och så förstås en liten present. Nu har Jimmy dragit vidare och ska fortsätta fira sin födelsedag nere i Nynäshamn med sin bror Henrik.

Ja, vad tror ni mera har hänt sedan sist jag skrev och det var ju igår.

Jag har inte tänkt på att skriva om det men bilen skulle ju in på den årliga besiktningen innan det sista maj. Så jag hade bokat en tid som från början var på fredag den 23:e maj. Men så i samma veva så gick ju min bil sönder tidigare under den veckan och det gick typ bara att krypköra med bilen. Jag fick lämna in den och det visade sig vara ett elfel + att säkringarna behövdes bytas ut. Jag visste förstås inte innan hur lång tid det skulle ta att först hitta felet och sedan hur lång tid det skulle ta innan bilen var körduglig igen. Så jag bokade om tiden för besiktningen som jag egentligen skulle haft på fredagen till måndagen efter helgen. Så förra måndagen var den inne på sin årliga besiktning.

Det visade sig tyvärr vara en riktig nybörjare alternativ gröngöling som jag fick som gjorde min beskingen. I alla fall killen slog ner och gav mig en 2:a för att spolarvätskan inte fungerade.

Jag kontrade genast med att svara: Den fungerar visst. Jag fyllde ju nyligen på spolarvätska i behållaren.

- Nej, svarade killen. Jag drog i spaken intill ratten och det hände liksom ingenting. Du behöver genast åtgärda detta...!

Grrr, nu blev jag ilsken!  

- Hallå, din smartskalle, det är inte den spaken man ska trycka intill sig för att spolarvätskan ska komma. Det kanske är så med andra bilmärken, det har jag själv varit med om. Det är helt annorlunda och sitter på ett helt annat ställe när man kör Hyundai Accent, för där sitter det en knapp på instrumentbrädan som du bara behöver trycka in. Såhär och så visade jag honom och rutan blev till killen förvåning alldeles blöt.

- Jaha ja. Det visst jag inte.

- Nej, jag förstod det. Därför visade jag dig det.

I morse så behövde jag lämna in bilen p.g.a att den fick nedslag på en annan grej och det är samma goa snälle gubbe som fixade bilen sist åt mig. I alla fall så fick jag veta att bilen skulle vara färdig och hämta vid 14.30-tiden Jag har blivit så bortskämd sedan jag tog över pappas gamla Skoda och det tog inte lång stund innan jag helt slutade upp med att skippa åka pendeltåg och buss överallt. Allting gick så mycket smidigare och snabbare och så sparade man mycket tid om man istället tog bilen. Men då bilen inte går, utan bara står då blir det till att ta det kommunala trafiksättet, såsom buss eller pendeltåg. Det fick jag göra efter det att jag hade lämnat in bilen i morse och idag när jag skulle hämta bilen. Jag hade fått veta att bilen skulle vara färdig omkring 14.30-tiden, så jag åkte i god tid hemifrån och var där strax före utsatt tidpunkt, men varken någon rök av min bil eller gubben som skulle fixa bilen åt kunde jag finna. Jag kikade in genom garagefönstret och inte fanns min bil där heller. Hmm, lite lätt panik uppstod inom mig och en massa tankar började fara fram-och-tillbaka i skallen på mig. Men han sa ju att jag skulle komma vid 14.30-tiden och nu var både bilreperationsgubben och bilen min helt puts väck.

Jag väntade en stund och ringde sedan upp honom.

- Tjingeling, svarade han i andra ändan.

- Jaha, tjingeling på dig själv. Jag står och väntar på dig utanför ditt garage och undrar vart du och min bil är någonstans.

- Ehhh, jag är ute och provkör din bil och om du vill kan du vänta där 10-15 minuter så kommer jag sen.

Jag blev småsur och vi hade ju kommit överens om att jag skulle komma en tid och så är han ute och kör och slösar extra på dyrbar soppa med min bil. Jag väntade förstås inte, även om det bara rörde sig om max 15 minuter. Det blev till att för 3:e gången idag åka kommunalt hem. Jag väntade besök av min son Jimmy som fyller år idag och han skulle dyka upp hemma hos mig strax efter 15-tiden och han ville jag inte missa eller låta honom stå utanför min dörr och vänta. Nej, det blev inget med det, utan då fick hellre bilen vänta tills i morgon eller övermorgon....does not matter.   

Det är så för både mig och Caroline att vi unnar oss sovmorgon när vi är lediga på helgerna. Både igår och i morse sov vi ut tills vi själva vaknade och finns det något bättre för kroppen och själen och känna sig ordentligt utvilad och pigg.

Jag såg genom mina persienner att solen sken ute och genast hoppade jag glatt upp ur sängen. Åh, så ljuvligt att för en gång skull vakna upp när man är ledig till solsken. Istället som det varit tidigare i veckan till regn med övermulen himmel. Nu hade istället vädergudarna bestämt sig för att istället göra så att det var sol och himlens tidigare trista gråa färg var numera utbytt till blått.

Ni skulle bara veta vad vi gjorde igår.....?

Det är nämligen så att varje år så kommer det i närheten av där vi bor ett tivoli, och lite varstans, såsom på väg upp till vårat centrum och vid pendeltåget och busshållplatsen så sätter dom upp reklamblad att dom denna helg kommer att vara på ett visst ställe. Då Caroline åker varje dag till skolan kommunalt så har hon ju sett dessa skyltar att det ska komma ett tivoli i närheten av där vi bor. Så hon och frågade och tittade sådär bedjande som hon gör när hon vill ha eller göra något.

- Mamma, snälla kan vi inte gå på tivoli nu på lördag...?

- Caroline, räcker det inte med att vi var på Gröna Lund för 2 veckor sedan och förra lördagen var vi nere på Ösmo marknaden.

Det blev återigen som Caroline ville och för 3:e helgen i rad så var vi även denna gång på tivoli. Konstigt nog så var vi i det närmast helt själva på tivoliet, bortsett från någon enstaka barnfamilj med något mindre barn än Caroline. Så det blev för Caroline att åka alla åkattraktioner helt ensam.