Nu är jag tillbaka med nya uppdateringar på bloggen, och anledningen till min frånvaro, har att göra med att jag haft lite motgångar, och det har gjort att jag inte känt någon ork eller lust för att skriva.

Men nu börjar det dock känna lite bättre och jag känner mig nu redo att börja skriva igen. Då jag inte skrivit på ett par dagar så kommer det förstås att vara en hel del för er att läsa.

Ja, det är så mycket att skriva om att jag knappt veta vart någonstans jag ska börja, men börjar med där jag jobbar. Trivs väldigt bra med mina arbetsuppgifter, och även med många utav mina arbetskamtater, men dock långt ifrån alla kollegor! (och det finns sina förklaringar/anledningar till det) 

Förra veckan jobbade jag dag, och skulle vid ett tillfälle försöka prata  med chefen om en sak, men märkte att när jag kom för att prata med honom att han inte hade tid. Lite senare under dagen försökte jag på nytt igen, med samma resultat. Prövade även att "heja" lite hurtfriskt med honom då han kom ifrån lunchresturangen, men han satte bara blicken i golvet när han gick förbi mig.

Jag förstod absolut ingenting, och blev förstå både lite fundersam och undrade om jag hade gjort honom något som gjort att han var sur eller arg på mig. ( Inte vet jag om det är något han läst i min blogg som gjort att han stört sig på något)

Herregud, det ställer förstås till en hel del problem, när man inte att komminicera med sin närmaste chef.

Jag jobbade på under hela förra veckan, men på fredagen hade jag försovit mig, och istället för att ringa chefen som gjort allt för ett ignorera mig tidigare under veckan så ringe jag till traffic ledaren och sa att jag skulle vara hemma.

I måndags så åkte jag då och jobbade kväll igen, och hade då bestämt mig för att helt enkelt skita i min chefs ignorerande mot mig. Pratade om några utav mina allra närmast kollegor om problemet med att ha en chef som igonorerar än.

Lite senare på kvällen kom så chefen och pratade med mig,och min första tanke var: Jaså nu passar det väldigt bra! Men till skillnad från honom så svarade jag på tilltal.

Däremot så kände jag lite senare på kvällen att jag inte kunde fortsätta jobba, och det hade att göra med att först så ignorerar chefen mig under nästan en hel vecka och sedan när det "passar honom"  så ska man prata med honom när han känner för det.

Nej, det gillar jag tyvärr inte, men till skillnad från andra så svarar jag när någon frågar mig.

Detta har gjort att avsiktigt valt att stanna hemma hela denna vecka, och kommer först att börja jobba på måndag.

Nu över till någonting helt annat, och det är min minsting som igår skulle ha skolfotograferingen. Kvällen innan efter det att hon hade badat och tvättat håret, så hade jag hjälpt henne på att göra många små flätor i henne långa blonda hår så att det skulle vara krulligt på morgonen. Likså hade hon fått välja bland sina klänningar, en utav som som hon trodde sig vilja ha till skolfotograferingen. Morgonen kom, och jag hjälpt henne att kamma ut hennes flätor och håret blev riktigt fint, och den svart klänningen med lite glitter på ( hon är precis som sin mamma galen i glitter) och till det en tillhörande jacka som hör ihop med klänningen. Hon var så söt och fin när han traskade ut till skoltaxin som väntade på henne.

Däremot blev jag något förvånad och paff när hon på eftermiddagen kom hem, och hade på sig sina extra kläder som vanligvis ligger i en låda i skola. Jag frågade Caroline varför hon inte hade sin klänning på sig?

- Fröken sa till mig redan när jag kom i morse att jag inte fick ha min klänning på mig. Utan skulle sätta på mig min jeans och tröja.

Jag fattade först ingenting, och trodde det var ett dåligt skämt ifrån hennes lärare. Har det gått så pass långt nu att det är lärarna i skolan som ska bestämma över vad för sorts kläder mitt barn ska ha på sig??

Kollade i Carolines ryggsäck och mycket riktigt så låg hennes klänning och tjocka stumpbyxor i ryggsäcken, med en tillhöranade skriven lapp. Sådana fina kläder som Caroline hade på sig idag, passar inte i en skolan.

Vad ska man säga, och detta är dock inte heller första gången en lärare gnäller och har klagomål på Caroline kläder inte passar i skolan. Jag köper alltid nya och snygga kläder till Caroline och hon får mycket själv bestämma över färger och motiv. Hon gillar mycket som glittrar och pastellfärger, men tydligen så störs sig vissa lärarna i skolan på hennes kläder.

Vad är det för fel att vilja ha en snygg klänning med tillhörande kavaj/jacka eller kjol sig under skolfotograferingen.....vart är på väg att hända med samhället egentligen, när man inte längre får välja var för sorts kläder man själv vill ha på sig.

Fast i själva verket kan jag gott och väl tänka mig att det rör sig om väldigt dålig sjävkänsla hos dom berörda lärarna och även en stor avundsjuka på sin egen dåliga klädsmak och stil. Vet ni vad sluta bry er om att störa er på hur mitt barn klär sig. Vet ni vad, våga byta ut era trista grå/bruna/beige kläder till något mera i stil det min dotter brukar ha på sig, men det är ni säkert alldeles för inrutade för att göra.

Det har varit en jobbig tid för mig just nu, och det var inte heller så pass länge sedan min son Niclas blev misshandlad av en jävla idiot och fick åka i ambulans till sjukshus.

Det är otroligt jobbigt när det blir flera motgångar som kommer efter varandra, men hoppas snart att det vänder och att det går mot bättre tider.