Det har gått och blivit riktigt trist höstväder ute nu, det är övermulet, grått och så regnar det...också!! I morse när jag var uppe första svängen för att skicka iväg Caroline till skolan, då tittade solen fram, och det såg först ut som det skulle bli en vacker dag, men tydligen så slog det om redan på förmiddagen.

Efter det att Caroline åkt iväg till skolan, så tassade jag tillbaka in till sovrummet och drog täcket över huvudet och somnade om på stört. Vakande upp vid 9.30-tiden nästa gång, och nu det blev det full fart på mig igen och har hunnit med att fixa och dona en hel del här hemma.

Micke dök upp "som gubben i lådan" på sin cykel och kom hem för att käka lite lunch, och medan han mumsade i sig av sin mat passade jag på att ta min 2:a kopp kaffe för dagen.

Jag har börjat följa allt fler bloggare på nätet och det är spännade att läsa vad dom skriver, men en sak som jag är väldigt imponerat över och som jag gärna skulle vilja ge dom bloggare en ros för och det är att jag inte begriper att dom kan skriva så mycket som 4-5 inlägg per/dag. Det är helt otroligt att dom kommer på så mycket att skriva om. Själv skulle jag önska att jag var lika bra på att skriva så många inlägg som dom gör. Men tyvärr så  finns det bara inte i min verklighet...ännu. Utan än så länge får ni läsare nöja er med 1-2 inlägg från mig per/dag, men kanske någon gång i framtiden så kommer jag upp i flera. Ska i allafall försöka att sträva emot det målet.

Nej, nu blir det till att börja avrunda skrivadet. Ska strax ge mig ut i regnovädret, har lite ärenden inne i stan att uträtta innan det är dags att åka iväg och jobba kväll.

Nu var det färdig jobbat för i kväll, och nu är jag alldeles för mycket uppe i varv att det omöjligt att komma till ro för att gå och lägga sig.

Jaa, vad ska man säga det var med blandade känslor jag idag gick tillbaka till jobbet, men någon gång måste jag ju gå tillbaka till arbetet. Det går ju inte att stanna hemma i all evighet, och det skulle sluta med att jag till slut började klättra på väggarna, av att inte ha någonting att göra.

Nu försöker jag se framåt igen och glömma det som hände på min arbetsplats och det som varit har ju varit och man kan inte göra gjorda saker ogjorda, men till nästa gång kan man kanske tänka sig för...eller??

I kväll på jobbet fick jag en enkät blankett, med flera sidor tilldelad mig och det var en massa frågor om  hur man tycker att man trivs på jobbet, med sina arbetsuppgifter, med sina arbetskamrater och med chefen...etc.

Jag svarade så uppriktigt och ärligt jag bara kunde, och skrev t.o.m extra brevid då jag inte tyckte att det räckte med enbart X-svar.

Samtidigt som jag satt där och höll på kryssa i rutorna om hur väl påståenden stämmer eller inte stämmer, så tänkte jag hur många sådan här enkät undersökningar som vi tidigare har fått oss tilldelade på jobbet, men själv har jag aldrig någonsin varit med att det blir någon förändring eller att man gör en uppföljning. Förstår egentligen inte tanken med att ha dom har enkätsundersökningarna, då det tidigare inte har hänt specillet mycket förändringar. Tror nog snarare att sådana här undersökningar har som syfte och det är att sätta andra människor i arbete för att gå igenom dom, men sen händer det tyvärr inte mera än det. Själv ser jag gärna fram emot att det skulle bli bättre uppföljning av enkätundersökningarna än vad det tidigare har varit och se om det finns det som behöver förändras eller förbättras.

Nu ska jag in och pussa min lilla dotter som ligger och sussar i säng. Hon kom hem nu på eftermiddagen efter att ha varit borta sedan i fredags och först i morgon bitti får vi krama om varandra riktigt ordentligt.

Nu blir det lite kvällsfika och sedan raka vägen direkt till sängen.