Jag hann tyvärr inte med något bloggskrivande igår, utan det blev istället lite annat att göra direkt efter jobbet. Hade dagen innan på självaste Kristi Himmelfärdsdag fått ett sms från polisen att Carolines pass var klart för att hämta dagen efter. Hmm, tyckte det var lite märkligt att man fick sms:et på en röd helgdag som just Kristi Himmelfärdsdag är men antog att det var något slags automatutskick polisen gjorde att passet nu var klart att hämta dagen efter på fredagen. Det gick ju fort och hade veckan innan på torsdagen varit med Caroline på polisstationen och gjort passet. Igår åkte jag och Caroline tillsammans till polisstationen och hämtade passet och Caroline var verkligen förväntansfull och glad :) över att få hämta ut sitt allra första pass. En väldigt trevlig polistjej med blå/turkos färgat hår lämnade ut passet och Caroline fick skriva sin autograf i passet och därefter fick hon det i handen.

- Mamma, titta och så sträckte hon över passet till mig.

- Åh, vilken tjusig bild på dig Caroline och så stor du ser ut på bilden.

Nu är passet fixat och nu blir det bara att se fram och räkna ner veckorna tills utlandsresan som blir av någon vecka efter midsommar. Dessförinnan ska Caroline på en resa tillsammans med sin tjejgrupp och deras ledare. Det blir en weekend resa i en mini buss ner till Kalmar den sista helgen i maj. För att där möta och träffa andra ungdomar från andra fritidsgårdar och umgås och själva temat som det stod på papprena som skickades ut till föräldrarna så handlade det om att: Livet är en fest!!

Jag antar att det kommer bli super roligt och Caroline kommer få ha det så skojigt med en massa olika aktiviteter och så lära känna mycket nya vänner. Det skickades även med en lång lista med saker hon skulle ha med sig och det kan man ju förstå, men samtidigt blir det ju lite tungt för henne att bära på allting. Skickade ett mail till min son Henrik och frågade om han möjligvis hade en uppblåsbar madrass och sovsäck att låna ut till sin lillasyster och det visade sig Tack och lov att mammas fina Gecke hade både uppblåstbar madrass och sovsäck att låna ut till sin lillasyster.

Nu över till dagen idag och det har blivit dags för helg igen  närmare bestämt lördag.- Wow, vilket underbart vackert väder man fick lov att vakna till i morse. Alltså numera konstigt nog när man blivit äldre så är man typ nästan uppe samtidigt med tuppen   och det kan liksom inte hjälpas. Vaknar automatsikt varje morgon omkring 05.00-06.00 men tanken att gå upp vid den tiden det går ju bara inte!! Vad sjutton ska man göra uppe vid den tiden på dygnet när man är ledig..?? Förr om åren typ vi backar åren sisådär 28-30 år innan man fick barn och tillhörde dom där personerna som var ute och svängde sina lurviga nej, nej jag benar inte lurviga, utan snarare rakade eller vaxade ben på dansgolvet och då var man typ hemma vid 05.00 på morgonen. Det var tider det och känns numera som en evighet, men absolut ingenting som jag saknar. I alla fall så vaknade jag lika tidigt i morse men klev inte upp ur sängen med en gång, utan låg och drog mig i sängen och kollade lite på tv:n.

Jag tillhör inte dom personerna som gillar att ligga kvar i en säng hela förmiddagen när man ser att solen skiner och det ser ut att bli en väldigt vacker och solig dag med blå himmel ute. - Nej tack, det är inget som lockar någon utav oss i familjen att vara inomhus när vädret utanför lockar en så inbjudande på sol och värme. Så efter att vi ätit frukost och duschat och gjort oss i ordning så satte vi oss i bilen och klockan den var bara strax efter 10.00 Jag gör det mesta för min dotter och hennes krav och det hon så gärna vill ha eller göra ser jag för det mesta till att uppfylla. Tidigare i veckan hade Caroline sett anslag vid pendeltågsstationen att det skulle komma ett tivoli till Västerhaninge. Jag för min del börjar tycka Caroline som nu är 14 år börjar bli för stor för att gå på just tivoli, men icke sa Caroline, som verkligen stod på sig och insisterade på att hon ville gå. Det brukar för det mesta bli såsom Caroline vill att det ska bli och vi åkte mot Västerhaninge. Där fick vi se att tivolit inte öppnade förrän vid 12-tiden och vi hade alltså 2 timmar kvar att göra någonting annat på tills dom öppnade åkattraktionerna.

Jag kom på idén att vi skulle åka till ett ställe vi inte hade varit på under många år och trodde inte heller Caroline kom ihåg så mycket därifrån. Jag flyttade från Nynäshamn sommaren 2002 och det var ett utav mina största misstag. Om man nu kunde backa tiden eller åka i en tidsmaskin ( vilket är i princip omöjligt) men om det gick så skulle jag velat åka tillbaka till sommaren 2002 och inte flyttat ifrån Nynäshamn. Dessvärre så blev det så att jag och så var det även flera utav mina barn Nina, Jimmy, Caroline och så min sambon Micke som flyttade min fina 3:a som låg på bottenvåningen, utan istället så valde vi att flytta till en mini villa röd med vita fönsterluckor som låg ute vid Årsta Havsbad. Det var inget stort hus, utan bestod av en liten hall, ett vardagrum, ett väldigt litet kök, ett litet större sovrum och ett mindre sovrum som endast rymde en våningssäng, spjälsäng, och skrivbord sedan var det fullsmockat.

 I detta lilla röda hus med vita fönsterlockor bodde vi under åren 2002-2004.

Det har gått och blivit lite vildvuxet på tomten, men inte mitt bekymmer längre....

Jag tog mig friheten att gå upp på min gamla altan och kolla in mitt gamla hem. Utsidan var sig lik bara lite mera igenvuxet.

Men när jag kikade in genom fönstret så var det inte sig likt.

I Friggeboden bodde dom 4 bröderna och fick samsas i dom 2 våningsängarna.

Förutom minivillan så fanns det på tomten även en Friggebod som var pojkarnas och därinne bodde Jimmy, Henrik, Niclas och Tobias.

I dag åkte vi ut till Årsta Havsbad och kollade in vårat gamla hus och det var ett tag sedan vi var åt just det hållet. Vi bodde där under åren 2002-2004 och därefter så ledsnade vi betala så mycket som vi gjorde varje månad och det var även alltför trångbodd. I alla fall gamla minnen är ju alltid trevliga att uppleva och det var sig likt ute vid Årsta Havsbad fast det passerat 11 år sedan vi bodde där. Caroline valde att stanna kvar i bilen när jag parkerade och hon kände förstås inte igen sig men så var hon ju bara 4 år när vi flyttade därifrån. En äldre dam som på den tiden när vi bodde ute i Årsta Havsbad var ute och höll på i sin trädgård hon kände igen och mindes oss från den tiden vi bodde där och vi pratade litegrann. Jag frågade om hon visste om någon utav dom var hemma, men hon sa att hon inte trodde dom var där. - Okej, sa jag och knatade upp för den lilla grusade stigen mot huset. Ville ju se om det var sig lika likt om jag kikade lite försiktigt in genom fönstret. Dessvärre så var det totalrenoverat innanför och ingenting av det jag kunde urskilja var sig likt från den tiden då jag bodde där, men så har det ju också hunnit passera 11 år och mycket hinner förändras, vilket det också hade gjort.

Vi åkte därifrån och körde tillbaka till Västerhaninge där nu tivolit till Caroline stora glädje och iver hade öppnat.

 Mor och dotter på besök på tivoli

Vi köpte lite biljetter till dom åkattraktionerna Caroline ville åka och det fanns bara 3 stycken som var något som föll min unga fröken i smaken. Dom andra var på tok alldeles för barnsliga.

Hands-up give me hands-up.....

 Upp i luften for min tjutande glada tjej     

Virvelvinden är en utav favoriterna   

 Likaså flygplanen, men snart blir det i ett riktigt flygplan   

 Caroline ville så gärna nu vinna en silverhatt

 Klara färdiga......

kasta och ner for 3 utav burkarna

Därefter blev det bollkastning vilket även Caroline prövade på Valborg nere i Nynäshamn. Denna gång gick det lite bättre och Caroline fick nästan ner alla burkarna. Dessvärre så vann hon inte silverhatten ( förra året på Ösmomarknaden så vann hon på lotteri en liknade hatt i guld) men idag ville hon gärna vinna silverhatten, men hon lyckades inte få ner alla burkarna och fick lov att nöja sig med att andra pris vilket var ytterligare ett litet gosedjur till samlingen. Det finns inget tivoli besök för Caroline som inte slutar med att hon går därifrån med sockervadd och det var det vi avslutade tivoli besöket med.

Ibland får man lov att unna sig lite gotti gott sötsaker

Det visade sig att klockan inte alls var så mycket och dagen var ju fortfarande alldeles för vacker med inbjudande solsken, värme och i det närmaste blå himmel. Vi kom överens om att åka ner till Nynäshamn. Caroline och jag har ju som ni vet våra egna favorit klädbutiker där nere och Caroline hittade en super gullig rosa kjol och svart glitter linne som jag köpte. Därefter gick vi ner till den vackra hamnen där flertalet av båtarna nu blivit sjösatta och köpte varsin tunnbrödrulle som vi mumsade i oss. Caroline som är galet förtjust i djur fick syn på Herr och Fru Svan som hon brukar säga när hon ser dom vackra vita svanarna. Caroline hade lite tunnbrödet kvar och satte sig ner för att mata svanarna. En nyfiken and kom också simmande när han upptäckte att det var någon som bjöd på bröd, men genast så fräste då ilsket en svan åt anden, vilket fick Caroline att börja skratta.   

 Caroline matar som hon alltid säger när hon ser svanar: Herr och Fru Svan

 Typ det är mitt bröd!! Stick och försvinn härifrån tycks svanen fräsa åt den stackars hungriga anden.

Efter att vi ätit upp maten och Caroline fått matat klart svanarna så gick vi och köpte varsin glasstrut och gick och satte oss i det vackra soliga vädret på bryggan som är alldeles intill långa piren.

 Jag tillsammans med mitt hjärtegull   

Idag är det Kristi himmelsfärd eller om man nu i moderna tider istället vill kalla denna dag för Kristi flygare dagen. I alla fall så infaller just denna röda dag 40 dagar efter påskdagen. Dagen firas till minne av Jesus då det var just på denna dag som han färdades upp till himmelen efter det att han återuppstod på den 3:e dagen efter det att han korsfästes enligt det som står i bibeln.

I morse blev det till en mini sovmorgon och nu när det är sommartider och det liksom blir ljust ute redan omkring 05.00-05.30 så blir man mer eller mindre väckt av ljuset som sipprar in genom persiennerna. Vaknade även idag ungefär samma tid som jag brukar gå upp på när jag ska åka och jobba, men röda dagar så jobbar igen inom det företaget jag jobbar inom. Så det blev att jag vände mig om i sängen och drog täcket över huvudet nästa gång jag vakande så hade klockan blivit strax efter 08.00 och det var dags att kliva upp och göra morgon och gå ut i köket och fixa ordning frukosten.

Jag brukar gilla att kolla lite tv på morgonen och satte på TV4 nyhetsmorgon och det blev efter en stund reklam. Just när det blir reklam så brukar jag svappa lite mellan dom olika tv-kanalerna eller så går jag och fixar med någonting annat. Dock gjorde jag inte det i morse utan blev kvar i soffan framför tv:n och så plötsligt en liten reklam snutt visas för Volkswagen – Nya Golf Alltrack och flyger nästan ur min soffa när jag ser vart någonstans produktionsbolaget valt någonstans att spela in lite av början på sin reklamfilm!!! Nu får ni lov att gissa vart det är någonstans..?

Jag lägger in videoklippet så får ni se om ni kanske känner igen Er…..

Alltså snacka om att jag blev förvånad och för 2:a gången på lite mera än 1 vecka så tappade jag återigen haken. Till er som inte känner igen stället så kan jag nu tala om för er att den nya reklamfilmen för Volkswagen – Nya Golf Alltrack är inspelade runt ringvägen i Nynäshamn. Det är bara att kolla in videon så får ni själva se hur himmelska vackert det är runt denna slinga som går runt ett gigantiskt stort berg med utsikt över havet så långt ögat kan nå.

Jag tillhör är inte själv mycket för att städa, visst kan jag göra det, men det är ju så förbaskade tråkigt att dammsuga och torka golv. – Jovisst gör jag det ibland, men föredrar hellre att någon annan dammsuger och torkar golven åt mig. Likaså har jag även här hemma idag fått min hair extensions utbytt och det var dags denna gång att färga utväxten. Jag måste medge att man får lite ”träsmak” i baken av att sitta på en stol i närmare 2 timmar men nu är min nya hair extensions ditsatt och är så glad och lycklig.

Ojdå det var visst idag sedan jag bloggande och det kanske vore dags att damma av bloggen för nya uppdateringar för såklart det har ju gått och hänt en del saker sedan sist jag skrev. Hmm, konstigt vore väl annars för i sådana fall så skulle ju inte min blogg ha skapats för detta är just: This is my Life!!

Ja, vad ska jag börja någonstans. Lika bra att börja bakåt i tiden och det som har hänt fram tills idag. Så nu backar vi veckan bakåt fram till förra torsdag då jag följde med min dotter Caroline till polisen för att införskaffa hennes allra första pass. Det blev först lite strul då vi skulle anmäla våran ankomst på datorn, som först inte kunde finna det angivna personnumret, men efter att ha pratat med en trevlig polis så fick vi till slut hjälp och Caroline gjorde alltså sitt första pass. Det skulle ta 5 arbetsdagar innan det skulle bli klart och med tanke på att det i morgon är Kristi Himmelfärdsdag och den dagen räknas ju inte som arbetsdag då det är en röd dag i almanackan. Jag antar och kan nog gissa mig till att Caroline pass blir klart antagligen i början av nästa vecka. I sommar någon gång efter midsommar så kommer Caroline få åka på sin allra första utlandsresa.

Jovisst ja, tänkte även skriva och berätta litegrann om min befordran och numera har man liksom gått och fått en titel på jobbet. Jag känner mig såklart otroligt glad :) och som jag i morse sa till en utav mina chefer: Att jag kände mig så hedrad och ärad, men det var precis som jag skrev tidigare i mitt inlägg att företaget jag jobbar inom helt enkelt tror på mig. Såklart att det tillkommit betydligt flera arbetsuppgifter och försöker verkligen att vara alla personer till lags och även om det händer att flera ropar på mig samtidigt så tar jag var och än utav dom i tur ordning och försöker verkligen vara alla till lags och lära dom andra mina kunskaper och erfarenheten jag har inom: kläder, skor och väskor, märken och det finns en uppsjö av olika märken en del av lågkvalité och så finns det ju också märkeskläder och så dyra flashiga design kläder.

Igår tisdag och som varje tisdag, förutom när det är lov så har Caroline sin tjejgrupp som hon går på tillsammans med ett härligt gäng andra tonårstjejer. Dom tidigare tisdagarna så har tjejgruppen gått och tränad dans på Friskis & Svettis, men förförra gången så var det den sista gången. Förra tisdagen var dom och spelade minigolf ( vilket jag tycker om att spela och varje sommar är jag nere i Nynäshamn vid hamnen och spelar minigolf) i alla fall Caroline gillar att spela minigolf och det får man ju lov att respektera, man kan ju inte tvinga på någon annan att spela minigolf om inte personen i själv vill spela. I går ville i alla fall mitt hjärtegull iväg till sin tjejgrupp för det hade blivit bestämt att dom skulle bowla, vilket är ett utav Carolines största fritidsintresse och det ville hon förstås inte missa. Jag kör som alltid Caroline till sin tjejgrupp, men igår skulle vi först stanna till vid Ö.B ( Överskottsbolaget) och handla lite smågrejer och försöker hushålla med mina pengar och tycker då det är bättre och handla där det är billigare. I alla fall på vägen ut från Ö.B på parkeringen så hittar Caroline ett vitt plast etui som hon nyfiket plockad upp från marken.

- Mamma, titta vad jag hittade..??

- Caroline, du vet vad mamma sagt om att plocka upp saker du hittar på marken.

- Jamen mamma! Det verkar ligga någonting inuti etuiet.

Jag ser hur Caroline försöker lira upp det lilla etuiet.

- Caroline, hoppa in i bilen så ska mamma se om jag kan hjälpa dig.

Min gullunge gjorde som jag sa och hoppade in och satte sig bredvid mig på passagerarsätet, och jag hjälpte henne att få upp etuiet. Jag trodde först bara det var någon som hade kastat det på marken, men när jag sedan hade öppnat etuiet så såg jag att det var någon stackare som hade gått och tappat det för det låg nämligen både: bankomatkort, SL-kort, körkort och en massa kvitton. Min allra första tanke: Åh, stackars tjej som gått och tappat allt detta!! Och stackarn måste ju vara alldeles förtvivlad och upprörd över att gått och tappat alltifrån, bankomatkort, SL-kortet och körkortet. Jag kände mig lite stressad då jag skulle iväg och lämna Caroline på tjejgruppen, men kopplade in mitt headset och ringde min stora fina tjej Nina och bad henne om en tjänst. Jag berättade att hennes lillasyster hade hittat ett plastetui på parkeringensplatsen utanför Ö.B och där i så låg det både bankomatkort, SL-kort och körkort. Jag bad Nina söka på det namnet jag hade läst på hennes körkort och lyckligvis så fann min dotter Nina henne just i samma kommun som vi bor i. Nina kan du se om du kan hitta ett telefonnummer också och även det lyckades Nina få fram. Då jag satt och körde så sms:ade Nina hennes nummer till mig och jag ringde förstås upp denna tjej, men oturligt nog så gick det bara fram en massa signaler innan en telefonsvarare gick igång. Jag valde att lämna mitt namn och telefonnummer och berättade att min dotter hade hittat ett körkort, bankomatkort och SL-kort jag antog var hennes. Det tog inte mera än 3-4 minuter innan min mobil ringde och man hörde i andra ändan en tjej som ömsint både skrattade och grät. Stackars tjej, tänkte jag och ville bara se till så att hon kunde få tillbaka sina ägodelar som hon av misstag tappat på parkeringen. Det var lite svårt att höra vad hon sa då hon såklart innan måste ha varit i upplösningstillstånd över att ha gått och tappat bort både bankmatkort, SL-kortet och körkortet, men så hittade min dotter Caroline detta etui och gav det till mig. Jag som ändå var ute och körde och var på väg hem frågade vart någonstans hon bodde. Dessvärre så kände jag inte just till den adressen fast den råkar ligga i samma kommun, men kom till slut överens att vi skulle ses utanför en ICA butik där lämnade jag över hennes borttappade etui och bara känslan att se någon skina upp och bli så glad och tacksam över att det i dagens samhälle fortfarande finns ärliga och snälla medmänniskor och det lönar sig i det långa loppet att vara ärlig, givmild och snäll, det tjänar vi alla på. Vem vet nästa gång kanske det just är DU som av misstag tappar någoting värdefullt och vad vore då bättre om en ärlig, snäll människa som hittar det och lämnar tillbaka det till ägaren.

Nu över till dagens händelser och det har varit fullt upp sedan jag steg upp i morse vid 5.30-tiden, och nu 14 timmar senare sitter man i soffan och pustar ut. Numera är jag på jobbet redan innan klockan 07.00 på morgonen och därefter så är det full rulle hela dagen. Idag gick jag lite tidigare då jag tillsammans med Caroline skulle gå för att träffa en syokonsulent. Detta var bl.a för att det nu blivit dags för Caroline att välja gymnasium inriktning!! Ja, ni läste rätt!! Det var idag onsdagen 13:e maj 2015 dags för mitt yngsta barn att välja vilken linje hon vill söka till. - Jaha, jag tänkte jag när jag satt där och hörde damen framför mig berätta om vilka linjer det finns för Caroline att välja mellan. Då Caroline är väldigt mycket intresserad av att skapa saker med händerna och förutom sitt absoluta favorit ämne i skolan som just är musik, men fruktandsvärt svårt att försörja sig på om man inte lyckas vill säga. Därefter så kommer dessa favoritämne i skolan och det är träslöjd och syslöjd och skapa men egen vilja och kreativitet fram sitt eget skapade ut träet eller tyget, så det var inte så mycket att fundera över så som första handsvalet blev det Hantverkslinjen vilket innebär att dom får lära sig mera om skapande och det konstnärliga keramik, trä, bild och textil och som andra handsval blev det handel.

Jag hade egentligen tänk blogga redan igår men tiden räckte inte till för det, utan igår var det fullt upp hela dagen.

Oj, oj denna vecka har för mig verkligen varit händelserik, men så är det också i mitt liv. Det händer som mina trogna läsare vet saker i mitt liv alltifrån mellan himmel och jord, och mitt liv har verkligen gått upp-och-ner. Min blogg skapades den 30 april 2008 och under dessa 7 år så har det ju blivit omkring 2140 skriva inlägg. Ja, som ni vet så skriver jag om alltifrån glädjande saker, till humor och gillar att få folk i min omgivning glada, men så har det ju också tyvärr hänt mig otäcka, hemska saker som varit tragiska, och även det har jag skrivit om även om det inte egentligen är något som jag tycker om att skriva om. Men ibland så känner man att man kan behöva få skriva av sig för att typ dela med sig av sin sorg när min pappa och lillasyster dog. - Usch, det var verkligen ett trauma, men som precis allt så måste alla få ta sin tid för att sörja och gråta oceaner kändes det som och minns att jag var så ledsen och nere att det inte längre kändes som man hade några tårar kvar längre. Ens framtid vet man ju egentligen ingenting om och för varje sekund som går så kommer man ju hela tiden in i framtiden och tiden går ju inte förr oss att stoppa, utan vi lever här och nu och framtiden vet vi ingeting om och dom åren som har passerat i ens liv har man endast kvar som minne.

I torsdags fick jag förfrågan av mina närmaste chefer om jag ville få ta lite mera ansvar och blev först lite chockad men det gick sedan över till en mera förvånad min, typ det känns som man tappar hakan i golvet. Däremot när jag hämtat mig så tackade jag givetvis: Ja Tack och redan dagen efter satte jag igång med mina nya arbetsuppgifter. Det känns så otroligt att få en sådan här chans att få utvecklas och samtidigt så känns det som om företaget vill få mig att utvecklas ännu mera och det känns som företaget tror på mig.

Igår när jag kom hem så ville Caroline så gärna lära mig att spela ett nytt kortspel hon lärt sig i skolan. Korspelet hon ville lära mig hette: Vänd 10:an och minns att även jag spelade det när jag var yngre. Däremot så spelar jag inte alls så mycket kort själv nu för tiden. Det händer ibland när jag får besök av mina söner Henrik och Jimmy på somrarna så brukar vi sitta ute på min altan och spela Chicago, ungefär som kortspelet Poker men man gör 3 byten istället för 1 byte. Nu över till gårdagen och Caroline ville så gärna spela vänd 10:an med mig. Självklart gjorde jag det och tycker det är så mycket bättre att sitta tillsammans med sitt barn att spela kort än att hon ska sitta på sin dator eller vara inne på sitt rum och spela något utav alla sina tv-spel.Därefter blev det middag och sedan var det dags att göra fredagsmys och det brukar innebära att vi dukar upp ute i vardagsrummet med lite små gott att äta och läsk framför tv:n. Det var ju dags igår igen för en ny säsong av Let´s Dance. Denna gång var det inte några nya kända eller mindre kända ansikten som hade valt att snöra på sig dansskorna, utan istället så visade det sig att tv4 hade kommit på idén att värva dom gamla dans veteranerna från dom tidigare säsongerna och dom skulle dansa sina tidigare dansnummer. Alltså det var en härlig blandning av olika deltagare från alla dom tidigare säsonger och vissa utav dom kommer man ihåg mera än andra. Det är ju i det närmaste omöjligt att inte komma ihåg Anton Hysen!!  - Wow, denna kille han visar verkligen hur man ska röra sig på dansgolvet.   och får i alla fall mitt hjärta i brand, men det tycks nog inte han märkte då han är en sån som gillar killar. En annan artist jag minns mycket ifrån när hon tävlade i Let´s´Dance och även lyckades ta sig till finalen, men dessvärre hamnade gråtande på än 2:a plats. Anna Book, verkar vara en tjej med stort hjärta och ödmjukhet och visar även att man kan få uttrycka sina känslor i tv:n.

- Which I think is well done   

Nu över till dagen idag. Vaknade upp i morse redan strax efter klockan 5 i morse av att solen letade sig in genom persiennerna. - Jaha, ja så går det när man har sitt sovrumsfönster vänt mot öst där solen går upp. Det var svårt att somna om, men lyckades till slut och vaknade nästa gång vid 8.30-tiden och tyckte då det var dags att gå upp.  Vi tänkte ta dagen som den kom idag och under frukosten blev det bestämt att vi skulle åka förbi ett stall som inte ligger alltför långt från där vi bor. Vi tänkte kolla oss för om Caroline kunde få rida. Jag provade vid ett tillfälle när jag var yngre att rida på en häst och det var bland det vidrigaste jag varit med om. Jag kände mig "sjösjuk"    när jag satt och skumpade fram på hästen och ville bara kliva av från den. Likaså luktar det ju riktigt äckligt på stall, rent utav en hästskit och det sätter sig ju i både kläderna och håret. I alla fall Caroline önskade idag få åka till ett stall och rida om det nu gick och för min dotter gör jag det allra mesta för att uppfylla hennes önskningar. Vi kom fram till stallet redan på förmiddagen, och gick in för att fråga om det fanns några lediga tider för att rida, men dom ända lediga tiderna dom hade var på eftermiddagen. Det var helt uteslutet att vi skulle stå där och vänta ett par timmar innan det fanns någon häst som skulle bli ledig att rida på för Caroline, så istället åkte vi iväg på en annan aktivitet. Det fick istället bli så att vi åkte iväg och spelade Air Hockey nere vid Gröndalshallen, och efteråt blev det en fika paus med prinsessbakelse till min prinsessa och räkmacka till oss vuxna.

Det har varit en riktigt lyckad dag för mig idag och känner mig nu så nöjd och framför allt också glad   

Idag när jag kom till jobbet så kom en utav arbetsledarna fram till mig och sa att han och även en till utav cheferna ville tala med mig inne på kontoret. Alltså min första reaktion var: Det är väl inte så att jag gjort något fel!!

– Nej, nej absolut inte. Snarare är det tvärtom. Kom med in på kontoret.

– Okej, följde med in på kontoret och kände lite på vägen dit att mitt hjärta slog något snabbare en vanligt. Och undrade förstås vad det var dom ville prata med mig om.

Jag är både privat och på jobbet oftast en glad, nyfiken, impulsiv och trivs även mycket med att lära upp nya som kommer för att jobba hos det företaget jag jobbar inom. Det är verkligen något jag brinner för att göra och visa och lära upp dom nya som aldrig tidigare har jobbat med just det vi sysslar med på mitt jobb. Det är en hel del att lära sig om dam, herr, barn kläder, skor, väskor och textil. Om man nu kanske aldrig har jobbat med just kläder så kan det lätt bli lite förvirrande för sådana som aldrig tidigare sysslat med kläder.  Jag har ju jobbat både i Secondhand butik och gjorde i princip allting i butiken. Tog enormt mycket eget initiativ och klädda av skyltdockorna och klädde på dom stylande dockorna med andra kläder, vilket fick kunderna så pass intresserade att dom mer än gärna ville köpa just dom plaggen. Det kändes förstås jättekul och minns att biträdande butikschefen tyckte jag hade: Enormt stort potential när det gällde att just hålla på med kläder och styla skyltdockorna så att kunderna blev intresserade av att köpa just dom plaggen och skylta i fönstret. Om ni vill så kan ni läsa ett inlägg bakåt några år i bloggen där jag skyltat ett fönster och skyltdockorna i en butik ( bilder finns även att se på resultatet) och det tog inte lång tid innan det jag hade skyltat hade sålts.

Nu över till det mina närmaste chefer och jag satt och pratade om idag. – Jo, dom båda undrade om jag ville ha mera ansvar på jobbet..? Jag tappade först talförmågan helt och hållet och om man nu kan tappa hakan i golvet så kändes det nästan som om jag just för några sekunder hade tappat min haka i golvet och satt i princip och bara gapade mot dom båda arbetsledarana, under några sekunder. Jag fattade alltså ingenting, snacka om vilken oväntad överraskning. Trodde först att dom drev mig ett spratt och frågade:

Driver ni med mig…?

– Nej, vi tycker du jobbar så pass bra och tycks kunna så mycket om kläder, märken och design så vi undrar om du vill vara en ansvarig att lära upp dom nya som börjar. Dom kollade båda på mig och verkade förvänta sig att jag skulle ge dom ett besked. Vilket såklart blev: Åh, Tack så mycket! Väldigt gärna tar jag på mig det ansvaret.

– Så bra sa den ena arbetsledaren, då tar vi upp det på mötet klockan 10.00 idag för dom övriga personalen.

– Wow, vilken känsla och så otroligt suveränt kul att få lära upp dom nya som börjar jobba inom det företaget jag jobbar inom. Det ska bli så roligt och ser förstås väldigt mycket fram emot att få ta lite mera ansvar inom företaget och lära upp och visa dom nya det jag lärt mig om dam, herr, barn kläder, skor, väskor och textil.

Det händer inte alls ofta att jag skriver 2 inlägg på en och samma kväll, men idag blir det i alla fall det.

Just när jag hade skrivit klart mitt tidigare inlägg så kikade jag in på min facebook för att se om någonting nytt hade hänt. Jag fick se en ny bild på en utav mina vänner som också är en före detta kollega till mig från åren då jag jobbade inom ett företag nere i Nynäshamn. Jag lärde känna många trevliga personer under den tiden jag jobbade nere i Nynäshamn. En del utav mina kollegor blev även så mina vänner och en sak är säker och det är att jag är noga med att välja vilka personer jag öppnar mitt hjärta för och får vara min vän, och ser hellre till att ha ett fåtal vänner än falska och opålitliga vänner. Om jag inte minns helt galet fel så började jag jobba någon gång under sommaren 1999 tror det var juni-juli någon gång.

En person som jag snabbt märkte hade samma humor och gillade skämta, skoja och spexa såsom även jag gillar att göra. Just sådana personer uppskattar jag att ha som vänner och tror även just sådana personer lever och lyckas bättre med livet om man kan bjuda sina vänner och även såklart medmänniskorna som man träffar och möter i sin vardag på ett leende.    Detta fick i alla fall jag när jag fick se att min vän Raffe lagt upp en ny bild på sig. Kunde förstås inte låta bli att le när jag såg denna bild.

Tackar min lyckliga stjärna att jag lärt känna så underbart trevliga och skojiga personer under dom åren jag bodde i Nynäshamn. Kul är det i alla fall att se på personer som bjuder lite på sig själva såhär en lillördag kväll mitt i veckan.

Detta är min fina coola vän Raffe

Det är inte bara jag som gillar att pröva hattar nere på Dollarstore i Nynäshamn....och tänkte även bjuda mina läsare på en bild från förra året då jag tillsammans med Caroline var nere i Nynäshamn och provade hattar.

Då var man alltså igång med att ha börjar jobba igen och allé redan har man kommit halvvägs på veckan, och det är också lillördag. Dagarna går undan på jobbet men så har man ju syssla med ett utav sina stora intressen som möjligt. Vilket för mig är både, kläder, skor, väskor och textiler.- Tjoho!! En annan sak som nyligen införts på jobbet och som tydligen blev bestämt när jag var borta, men faktiskt en rätt så bra grej och den är att det numera på min arbetsplats är flextid och man kan alltså då bestämma om man vill komma lite tidigare på morgonen och får då sluta tidigare eller så ta lite sovmorgon och dra sig lite extra i sängen, men då får man i stället jobba längre. 

En annan förbaskade otur som hände mig idag. Jag var totalt fokuserad på mina arbetsuppgifter att jag inte först lade märke att en utav mina manliga kollegor hade kommit och ställt sig framför mig. Jag hörde att han tilltalade mig på sin finlandsvenska: - Sandra, vet du om att det sitter en spik på ditt bakre högre däck...?

- Vaaa??!! - Driver du med mig!?

- Nej. Följ med mig ut så får du själv se!

Jag följde med min kollega ut på parkeringen och först så upptäckte jag inte spiken. - Där sa han och pekade! Kikade efter och såg att några millimeter utav spikhuvudet stack upp från däcket.

- Åh, nej! Måste fan ha kört på något som låg på vägen i morse till jobbet. Konstigt nog så hade inte all lut sipprat ur däcket, utan snarare så var det så att spiken hade åkt in och själva skallen på spiken hade liksom täppt för litegrann, så att inte all luft ur däcket sipprade ut. Sms:a min vän Tommy som har sin verkstad alldeles intill där jag jobbar, men han kunde dessvärre inte laga däcket.

- Fan, också hur gör jag nu då...? Hade ju förstås ett reservdäck i bagageluckan, men tyvärr är jag inte så stark att jag orkar lossa dom maskindragna skruvarna på däcken. Kom därefter på att tänka på min granne: Herr Arab, som är en sådan fantastisk snäll och trevliga människa. Jag har vid det här laget tappat räkningen på hur många gånger han överraskat mig med att komma med plastblommor och små presenter. I alla fall så har 2 utav hans 3 söner en bilverkstad och efter det att jag stannande till på en mack och fyllde på extra med luft i bakdäcket så tog jag mig sakta men säkert till deras verkstad. Herr Arab söner är precis lika snälla och trevliga som sin pappa och fast dom var upptagna med annat, så erbjöd sig den äldre sonen att genast sätta igång med min bil. Jag sade det är lugnt jag kan vänta eller komma tillbaka lite senare.

- Nej, nej, detta tar bara några minuter det är klart om bara en kvart!

- Ojdå, så snart! Javisst, du kan sitta därute och vänta.

Det dröjde inte alls så lång tid som jag från början hade trott det skulle ta och få ut spiken och laga hålet på däcket. Tusen tusen Tack till Herr Arab söner som inte vet namnen på och faktiskt inte heller på han själv, för mig är nämligen min goa, fina granne ingen annan en Herr Arab!

I natt vaknade jag till av att en helikopter höll på rotera alldeles i närheten av det bostadsområde som bor inom. Jag tänkte jösses vad långt att han flyger då det riktigt dånade utanför mitt fönster. Tänkte att det antagligen hade "hänt" någonting igen, och att polisen var ute efter någon. Det är ju inte så att man direkt är beredd att vakna upp mitt i natten av en helikopter som flyger alldeles intill hustaken. Trodde även Caroline skulle vakna upp, men min kära dotter låg och sussade så sött i sin säng med sitt älskling gosedjur "Svampbob"  bredvid sig. Jag var tänkte först slå igång datorn för att se vad-det-nu-hade-hänt, men tänkte om jag nu slår igång datorn så blir jag kvar framför den i flera timmar och behövde verkligen få några flera timmars sömn än dom ynkliga timmarna jag hittills hade fått. Det blev så att jag kröp ner tillbaka i sängen och drog täcket över huvudet och så småningom så avlägsnades och försvann det höga helikopter ljudet i fjärran och jag somnade om. Nästa gång jag vaknade så hade det att blivit ljust ute och solskenet letade sig igenom persiennerna. Jag sträckte på mig och tog tag i min mobil och såg att klockan visade 05.47 och det händer inte speciellt ofta att jag vaknar innan alarmet mitt går igång klockan 06.00

Jag lång vaken ett tag i sängen och tänkte ska jag åka iväg till jobbet idag eller vara hemma! Hmm, kände att jag ännu inte riktigt kunde bestämma mig. Istället gick jag upp och tog mig en dusch och när jag sedan ställde mig framför spegeln så tänkte jag samma sak igen. Hmm, ska jag vara hemma idag igen eller ska jag ta mig i kragen och gå tillbaka till jobbet. Saknar ju så mycket många utav mina goa, trevliga arbetskamrater och även så får jag ju dagligen syssla med just kläder som är min stora passion och även så min hobby. - Nej, sa jag för mig själv!! Det lönar sig inte i längden att bara gå hemma om dagarna, och vem tjänar på det egentligen...? Inte jag i alla fall som inte får så värst mycket slantar över och hellre föredrar jag faktiskt att jobba, än att enbart gå hemma hela dagarna och glo på tv:n, sitta framför datorn eller vara ute och köra bil eller powerwalka. - Nej, det får vara stopp och belägg på detta nu och se till att återvända till sitt arbeta och sina kollegor. Jag hade likt strutsen ( skämt åsido) valt att stoppa huvudet i sanden och inte ta itu med problemet eller missförståndet som uppstod. Utan istället trodde jag att det var en person som var riktigt irriterad eller rent utav en arg på mig. Detta gjorde så att jag höll mig borta från jobbet och tanken som dök upp när jag tänkte på att "någon gång" måste jag ju gå tillbaka till jobbet och kände mig då för stunden som en vettskrämd hare.

På väg till bilen så tänkte jag igen ska jag verkligen åka tillbaka till jobbet idag. - Fan, hur ska jag göra??? Stod verkligen i valet eller kvalet om jag fortfarande skulle sätta mig i bilen och åka eller inte. - Äsch, jag går hem igen, men så kom jag på! Vad finns att göra hemma hela långa dagarna...? Om man nu inte har någonting inplanerat i agendan.  Jag tillhör inte dom som städar och tvättar varje dag, utan ett par gånger i veckan får lov att räcka. Glo och tv:n eller sitta framför datorn eller ta bilen och åka någonstans eller ta en promenad. Nej, nu får det vara lov att vela fram-och-tillbaka och vände tvärt på klacken och gick med bestämda steg mot garaget, det var dags att sätta sig i bilen och åka till jobbet. Och som jag nämnt ovan så saknade jag mina kollegor och såklart mina arbetsuppgifter. Dessvärre så upptäckte jag när jag startat bilen att lampan som indikerar att bensin snart börjar ta slut lyste oranget. - Suck, visst måndag morgon börjar med en fruktandsvärd oro med magont och "som grädden på moset" så behövdes bilen även tankas direkt nu på morgonen. Jag trodde med tanke på att jag ger mig av hemifrån när det är rusningstrafik, men tack och lov så gick det ändå rätt så smidigt och inte heller någon annan skulle tanke just där jag tankade i morse. Därefter blev det körandes till jobbet och ju närmare jag kom jobbet desto mera knöt det sig i magen och oron växte inom mig. Jag som inte vanligvis bitar på naglarna mina, ja, förutom när jag är super nervös, satt likt en ekorre som skalar ekollon och bet först på min vänsterhand och när jag "gnagt" av topparna på dom naglarna så övergick jag till högerhand. Jag som verkligen avskyr och tycker det smakar så vidrigt äckligt med naglar, men var ju så nervös att återvända till jobbet för att jag trodde att det var någon som var irriterad och arg på mig.

Jag kom till slut fram till parkeringen utanför jobbet och det kändes lite som jag hade gelé i benen när jag klev ur bilen. Strax efter mig så kom en utav mina kollegor också inkörande med sin bil och såg att det var flera utav mina kollegor som åkte med henne. Dom klev ut alla 3 och vinkade glatt med leende på läpparna åt mitt håll: Hej Sandra! Välkommen tillbaka. Vart har du varit...så länge? Kul att se dig igen och därefter så fick jag varsin kram.

- Jösses så Välkommen jag kände mig. Och lite av den värsta oron lade sig i magen. Nu gällde det bara att hoppas att dom övriga av kollegorna var likadana. Det et visade sig att flera utav mina underbara kollegor hade undrat vart jag tagit vägen och var jag hållit hus någonstans. Det visade sig att min oro för att återvända till jobbet var hel onödig och det visade sig att ingen längre var det minsta irriterad på mig. Det var i det närmaste som om kollegorna idag kom i omgångar och gladde sig över att jag var tillbaka och en och annan ville även ge mig en kram och just kramar ger jag mer än gärna bort till personer som likt mig behandlar en på sådant sätt såsom jag behandlar mina medmänniskor.

Nu över till nästa grej som jag började detta inlägg med och det var ju att natten till idag så vaknade jag upp av ett dånande helikopterljud. Det snackades på fikarasten i lunchrummet om varför det hade cirkulerat helikopter på så låg höjd och en massa polisbilar och ambulans. Det visade sig att några utav mina kollegor visste om vad det var som hade hänt och det dom berättade fick både mitt nackhår + att jag fick rysningar utmed ryggen och armarna att en 24 åring kille hade blivit skjuten inte alls så långt ifrån där vi bor. Alltså jag trodde först inte mina öron och tänkte vad fan bor jag i för jävla "getto" eller snarare "gangster" förort..? Om jag nu inte tidigare velat byta kommun och flytta tillbaka till Nynäshamn, så måste jag nu lägga in en ännu större växel för att se om det nu finns någon som vill byta. Om inte så får det väl lov att bli så att jag blir så illa tvungen att tacka Ja tack till en lägenhet ovanför markplan, även om det inte egentligen är så någon utav oss vill bo. Önskar så att jag hade råd att bekosta en bostadsrätt, men ack och ve så blir det alldeles för dyrt för mig.