Nu är vi inne i maj månad och nu har vi firat Valborg och kören som skulle sjunga ute på Lövhagen i torsdags verkade inte gjort något soundcheck för ljudet var under all kritik. Det gick ju knappt att höra dom sjunga, det bara knastrade och ekande när kören sjung. I alla fall så sjung dom så gott det gick trots att inte ljudet från deras mikrofoner fungerade.

I morgon är det tänkt att jag återigen efter ett tags ledighet från jobbet ska återvända, men ack och ve vad jag våndas att gå tillbaka. Det knyter sig i magen, mår illa och känner en fruktandsvärt oro.     Då det på mitt jobb råder enormt strängt mobilförbud, så är det väl lika bra att lämna kvar mobilen i bilen, eller så på ljudlöst i sitt omklädningsskåp, så att det inte uppstår några nya obehagliga incidenter. Jag har sagt till Caroline att om hon vill ringa så måste hon ringa på arbetstelefonen, vilket är den som arbetsledarna brukar svara på och be att få prata med mig. Alltså detta moment kommer ta betydligt längre tid än om man nu fick lov att svara i sin egna mobil, men såklart man ska respektera det företagets regler. Dessvärre så tror jag att detta sätt kommer ta upp ännu mera tid ifrån arbetsuppgifterna då ens barn måste söka en på jobbtelefonen.

Igår åkte vi ner till Gröndalshallen och spelade både någonting som heter Lufthockey och Bowling till Carolines stora förtjusning.

 Caroline ger järnet och spelar lufthockey så att håret fladdrar...

Jag tycker dessa bowling klot känns så otympliga, men det är roligt att spela   

Just bowling tillhör en utav Carolines största intresse 

Vi var alla ganska så hungriga efteråt så vi gick och tog oss något att äta på våran favorit restaurang La Playa.

I går var det Valborg och dagen igår var lite grejer som skulle göras innan vi senare på eftermiddagen skulle åka ner till Nynäshamn för att fira Valborg och äta på restaurang. Det blev redan på förmiddagen i första vända ner till Nynäshamn, och det har börjat kännas som jag numera köra skytteltrafik mellan Haninge-och-Nynäshamn. I alla fall så skulle jag köra ner en nära person till mig som skulle gå på en anställningsintervju och det visade sig gått riktigt suveränt intervjuen för honom.

Det var efter det dags att sätta sig i bilen och köra tillbaka till Haninge, och när jag satt och körde på motorvägen så ringde såklart min mobil. Jag ser alltid till att koppa upp mig till mitt headset när jag sitter bakom ratten och tryckte snabbt på knappen för att svara. Det visade sig vara min son Niclas som ringde för att fråga om vi skulle åka ner till Nynäshamn för att fira Valborg.

- Japp, det ska vi. Vill du följa med oss..?

Det visade sig att Niclas mer än gärna ville följa med oss ner till Nynäshamn och fira Valborg, och vi kom överens om att han först skulle komma förbi hemma hos oss.

Jag hade dagen innan lovat att plocka upp Caroline utanför sin skola. Just på torsdagarna går hon också som allra längst och brukar vara lite mera trött efter en lång skoldag. Strax innan jag igår skulle gå för att hämta min bil i garaget så plingade det på dörren och utanför stod min son Niclas. - Ojdå, är du redan här, men så kul att du kom så snabbt.    mamma skulle precis åka för att hämta Caroline i skolan. Om du vill kan du hänga med...? Niclas gullungen min erbjud sig som numera både ha körkort och bil att ta sin bil och åka och hämta lillasyster Caroline.

- Ja, om du vill det så kan vi gärna ta din bil. Ja, må säga att det känns lite konstigt att sätta sig i passagerarsätet och framför allt bredvid sin son som ska köra. Det blir oavsett jag vill det eller inte lite obekvämt och som mamma till 6 underbart härliga ungar så kan man oavsett dom flesta utav dom nu idag är vuxna inte låta bli att säga åt dom. Det blev likadant igår när Niclas startade sin bil så började jag min "predikan" att Niclas se nu åt båda hållen när du kör ut!!

- Mamma, jag har faktiskt körkort!

- Jamen Niclas, mamma vill bara ditt bästa. Förresten hittar du att köra till Carolines skola.

- Jaaa, mamma! Jag försökte låta bli att inte säga för mycket, utan lät Niclas framföra sitt fordon själv. Och det visade sig att Niclas både kör otroligt bra + att han hittade dit vi skulle. Niclas körde till Carolines skola och jag visade vart någonstans jag oftast brukar ställa min bil när jag åker för att hämta Caroline. Niclas parkerade där och efter några minuter kom mitt blonda yrväder utspringande från skolan. Både jag och Niclas satt fortfarande kvar i bilen och då Caroline inte hade en aning om att det var Niclas bil vi skulle komma åkandes med så såg jag att hon stod och kollade vart är mammas bil...någonstans. Jag öppnade bildörren och ropade: Mammas hjärtegull, kom hit får du se vem mera som är här idag och hämtar dig vid skolan. Caroline kom springande emot mig och när hon sedan fick se att det var Niclas som satt bakom ratten utbrast hon: Storebror, storebror, storebror...och efter det hoppande hon in i passagerarsätet och överröste sin storebror med en massa kramar

- Åh, storebror, kom du och hämtade mig idag. Caroline hade bara ögon för sin älskade storebror att det knappt var att hon märkte mig. Caroline som alltid sitter bredvid mig i passagerarsätet slog sig ner bredvid sin storebror och själv fick jag ta plats i baksätet. - Ja, ni hur ska man ta och beskriva denna känsla, som jag fick när jag fick ta plats i baksätet på min sons bil? Från att ha varit den mamman som oftast var den som körde mina barn när dom var små, till att sedan hamna bredvid min son Niclas i passagerarsätet till att sedan bli satt i baksätet....!! Snacka om att man kände sig gammal och utanför, men det är bara att "gilla läget" och inse att ens barn numera är stora och istället för att det är mamma som ska köra, så är det numera barnen som kör bilen, med sin mamma i baksätet.

Niclas i sin bil med sin lillasyster Caroline.

Ja, vi hann tillbaka hem igen och göra oss i ordning för att sedan åka ner till Nynäshamn för att fira Valborg. Jag stod i badrummet och höll på göra mig i ordning när min mobil ringde och på displayen såg jag att det var min väninna Elin.  Tjoho, hör jag henne kvittra! Vet du när brasan tänds ikväll...?? - Ja, det visste jag och berättade det för henne. Jag hoppas vi ses nere vid Lövhagen i kväll...? - Ja, absolut! Jag kommer dit med min kille och några kompisar, och såklart vi kommer att ses.

Det kändes lite onödigt att ta 2 bilar ner till Nynäshamn, när vi bara skulle vara 4 personer som skulle åka ner. Istället var det så att det var min son Niclas erbjöd sig att vara den som körde ner oss med sin bil och det kändes ju generöst och måste medge att jag har gudomligt snälla barn. Då var man på väg ner till Nynäshamn...igen för 2.a gången idag, men denna gång inte som förare, utan fick nöja mig med en plast i baksätet, då Caroline så gärna eller snarare ser det som sin plats i passagerarsätet. Det är väl som med det mesta att man får lov att vänja sig med saker och sitta i baksätet och kolla ut genom sidofönstret är ju en ny upplevelse. Det har passerat många långa år sedan jag satt i ett baksäte på en bil och skulle tro i sådan fall att det rör sig om när jag åkt taxi, annars har jag inte suttit i baksätet sedan jag var liten och åkte bil med min pappa.

Niclas var otroligt snabb på att fixa och få sitt körkort. Jag tror det var någon gång under oktober förra året som han satte igång med teorin och körningen. Sedan hade han skrivningen och uppkörningen i januari i år och klarade på galant på första försöket. Niclas kör bil riktigt bra för att bara haft körkort i 4 månader och efter ett tag i baksätet så släppte oron och nojan att min son inte skulle klara att köra oss ner till Nynäshamn. Då det var Niclas som var förare så fick han bestämma vart vi skulle åka ner vi kom ner och det blev bara så att Niclas körde den rutten som jag nästan alltid brukar köra när jag besöker Nynäshamn och det blev en biltur runt ringvägen.

Familj foto framför Niclas bil ute på ringvägen

Jag må säga att telefonerna fungerar dåligt nere i Nynäshamn. Särskilt dom äldre modellerna som är utplacerade utmed ringvägen.   

Niclas ville stanna vid den där gamla telefonen som jag hade hittat en utav gångerna när jag körde ringvägen runt och även skrivet om i min blogg. Niclas ville se denna och skämtade om att han skulle "prova" att ringa sin pappa från den telefonen. Ja, sa ge mig din mobil så tar vi ett foto och skickar det till din pappa och skriv någonting: Om att du försökt ringa honom men han svarar inte måste vara något fel på den gamla telefonledningen   

Ja, efter det blev det att vi åkte till våran favorit restaurang La Playa och åt en mysig Valborgsmiddag. Deras meny består av en massa olika smarriga måltider och dom serveras alltifrån, kött, fågel, sallader, pizza, kebab och hamburgare. Caroline beställde en File Oscar med pommens, Niclas valde att beställa en hamburgertallrik, jag beställde Kycklingfile med ris och det visade sig vara gudomligt god och smälte som smör i munnen, och ni någon är i Nynäshamn besök gärna La Playa som ligger som ligger vid Hamnviks, och deras otroligt trevliga personal, suveräna service och gudomligt goda maträtter.

Caroline väntar på sin mat

När vi alla ätit oss mäta och belåtna så gav vi oss iväg till Lövhagen där själva Valborgsfirande skulle vara. Vi kom dit strax efter att det hade börjat och det var redan mycket folk där och stämingen var redan på topp.

Se bara så mycket folk det var nere på Lövhagen igår. Havet så långt ögat kan nå och majbrasan på stranden. - Mmm, kan inte bli vackrare och mysigare...??

Vi gick runt och kollade på dom alla olika lotteristånden som scouterna hade satt upp. Caroline ville förstås pröva lyckan på både chokladhjulet, kasta ner burkarna, dra lotter från en hink, men hade dessvärre bara otur och drog bara en massa nitlotter.

 Caroline ger sig på lyckan att dra lite lotter....

Jag hjälpte henne att öppna dom små rosa lotterna, medans Caroline kollade på numret om hon hade vunnit.

 Niclas och Caroline

Caroline provade även på att kasta bollar på burkar som stod uppstaplade, men lyckades tyvärr inte få ner allihopa.

Då blev hon såhär sur   

Vilket fick Caroline att riktigt bli sura och hänga med läpparna. Tidigare år har Caroline varit en riktig turgumma och haft tur med att både vinna på chokladhjulet och lotterna, men inget vann stackarn igår.

En något yngre pojke kom fram till oss igår när Caroline stod och höll på öppna sina lotter. Jag såg att han kollade nyfiket på Caroline och frågade: Är du inte Jonnys dotter Caroline...???

- Jo, sa Caroline.

- Vem är du då frågade jag lite nyfiket...?  

- Ove! Carolines kusin!

Jag utbrast häpet: Nämen Hej Ove. Herregud, så stor du blivit, sist jag såg dig var du bara en liten baby. Hur gammal är du nu...?

- 9 år.

- Okej, vem är du här med...?

Kom sa han och tog min hand. Vilken gullig unge. Jag följde med honom och på håll såg jag att Ove var där tillsammans med sin morbror Björn. Vi hade inte heller setts på många år och hälsade glatt på varandra och snackade ett tag. Jag fick en spontan överrasknings kram av Ove innan vi skildes åt. - Oj, oj vad tiden går fort. Sprang på min före detta svåger Björn och Carolines kusin Ove. En annan sak som är rätt så lustig och som får mig att tänka på att världen är rätt bra liten. I alla fall så tänkte jag berätta detta för er nu. Det är så att Carolines pappa Jonny och Björn är syskon. Björn var tidigare tillsammans med en tjej som hette Therese. Denna Therese har en syster vars namn är Beatrice och hon i sin tur har en son som heter Victor som har varit Caroline klasskamrat sedan i mellanstadiet. . Ja, ibland kan världen vara bra liten...

Vi gick tillbaka för att invänta Elin och hennes pojkvän Janne och deras kompisar. Det var så mycket folk i rörelse att jag inte märkte att Elin kom förens hon nästan var framme. Det var första gången som jag träffade hennes kille Janne och deras vänner som visade sig vara super trevliga.

Till slut så kom underbart gulliga Elin, tillsammans med sin kille Janne, som står längst ut till höger och deras vänner.

Dom hade tagit med sig en engångs grill och köpt med sig kött för att grill. Dom knallade upp på ett utav bergen med utsikt över havet och tände grillen. Vi gjorde dom efter ett tag sällskap och då det inte var jag som behövde tänka på att köra bil hem senare på kvällen så kunde jag unna mig lite cider.

En sak är helt säkert med Elin! Man har aldrig tråkigt med henne, utan hon är alltid glad, och precis som jag har hon mycket humor och gillar att spexa och få folk i sin omgivning att bli glada. En tjej med enormt stort hjärta.  

Detta härliga glada gäng satt igår på berget nere vid Lövhagen och kollade in valborgsfirandet: Glada och underbara leende och miner bjuder vi alla på.   

Det var inte bara jag som hette Sandra, utan även denna tjej hette så

Janne och Micke

Det var en underbar stämning och vi satt och pratade och skrattade tillsammans. Caroline hade gått iväg och försökt vinna på lotterna, eller kasta ner burkarna med en boll, eller vinna på chokladhjulet. Jag hörde min son Niclas som satt nedanför mig på berget att en liten pojke hade hamnat i vattnet. Jag reagerade blixtsnabbt och tror ingen annan i mitt sällskap förutom jag och Niclas. På en 10-delssekund fast jag hade stövlar med liten klack så var jag och Niclas nere vid vattenbrynet och drog upp en pojke på 6-7 år som hade lekt på berget och kanat ner och hamnat i vattnet. Gud, så otäckt och tänk om det inte hade varit så att Niclas hade sett någonting av detta. Niclas sa till mig med en gång och jag reagerade blixtsnabbt. Jag brydde mig inte om ifall jag skulle bli blöt eller inte, utan ansåg bara att det är ens skyldighet att rädda någon från att drunkna. Den stackars pojken grät och jag försökte göra det bästa för att trösta. När jag väl fått upp han en bit på berget så skrek jag rakt ut: Är det någon utav alla dessa föräldrar som saknar sin son....??? Jag såg nedanför berget stod en man i 35-40 årsåldern och han vinkade åt vårat håll. Jag frågade pojken är det var hans pappa..?? Stackarn både frös och hackade tänder och han nickade med huvudet. Jag kollade  så att han kom fram till sin pappa och sedan återgick jag till mina barn och vänner. Det var såklart lite omskakande även för mig att se en sådan otäck sak hända en liten pojke. Och lite förbannad blir man att inte andra barns föräldrar ser till sina barn på bättre sätt.

Jag återgick till mitt underbart trevliga sällskap och kollade in scouterna som kom gående från skogen med varsin fackla i handen och i ring ställde dom sig för att tända på brasan som stod alldeles vid vattnet.

Fackeltåget med scouterna som ska tända på brasan. 

   Nu har det börjat skymma ute och det är snart riktigt mörkt.

Poff, sa det bara och snabbt hade facklorna slängts på brasan och den tog snabbt en ryslig fart och började brinna. Det hade börjat blåsa lite från havet, men annars så var det skönt, men när väl brasan sedan var igång och brann så värme den upp och det var riktigt skönt och mysigt och sitta där på berget och mysiga i brasans sken och tittade man åt andra hållet såg man havet. Förutom incidenten med den lilla pojken som hade hamnat vattnet, så hade jag en super trevlig Valborg med otroligt trevligt sällskap med 2 utav mina barn och älskade fina vännerna och god mat. Kvällen avslutades med att scouterna sköt iväg en massa raketer.

Färggranna raketer lyste upp den mörka kvällshimlen.