Jag är för det mesta glad och uppåt och gillar att bjuda på mig själv med att bl.a en hel del humor.Ibland när jag känner mig på rätt humör så brukar jag dela med mig av det till mina läsare.

Men tyvärr blir det ingentig utav det roliga som jag kommer att skriva om idag.

Om det är någonting som jag tycker är fel så håller jag sällan tyst eller snarare aldrig käften!! Nu till saken som gjort mig märkbart irriterad, och det har jag vait enda sedan jag lämnade jobbet igår kväll.

Nu till saken som gjorde mig så irriterad igår kväll, och fast det nu är ny dag så känner jag mig fortfarande smått irriterad.

När det är kvällskift så jobbar vi på någonting som heter betting ( vilket innebär att man får gå hem när jobbet är klart)

Chefen för kvällen ska ge klartecken att det är okej att gå hem. Det var flera personer en jag som undrade vad chefen höll hus, och det var inte bara jag som letade efter honom, men det gick inte att hitta honom någonstans. En skara trötta kollegor hade samlat upp sig vid stämpelklockan, och väntade bara på klartecken på att få stämpla ut.

Men då det inte gick att hitta den ansvariga chefen som jobbade igår kväll, så gick jag och frågade en utav traffic ledarna (det är dom som brukar vara någon slags extra chef när inte den ordinare är där) om det var okej att stämpla ut?  Fick till svar: Att det fick vi inte göra.

Herregud, ska vi bara stå rakt upp-och-ner och inte ha något att göra. Arbetet är ju redan klart. Jag blev något irriterad och plockade fram min mobil, letade redan på min chef nummer och ringde upp honom.

- Vad håller du hus någonstans. Vi har jobbat undan allting nu, och väntar bara på att få klartecken på att få gå hem.

Fick veta av min chef att han var tillbaka på jobbet efter att ha varit iväg på någonting. Såg i ögonvrån att han kommit tillbaka, och hörde han säga att det var okej att stämpla ut.

Jag märkte att det var några andra som redan hade stämplat ut, och det kändes skönt att äntligen få göra desamma, men dessto mindre roligt var det att komma hem med en senare buss.

Om jag känner för att jobba ikväll! Hmm, skulle inte tro det, inte efter det som hände igår kväll.

Nu så har man kommit igång med att jobba kväll, och igår var det lagom mycket att göra...rätt så skönt med tanke på att det var måndag.

På vägen hem strulade det förstås med skit dåliga SL p.g.a förseningar som flyttade fram, men efter ca:20 min kom det ett pendeltåg, och jag kunde till slut komma hem.

Det första jag gjorde efter det att jag kom in genom ytterdörren var att gå in till Caroline rum. Där inne låg hon och sussade så sött i sin säng. Så mycket som jag har längat efter att träffa min lilla tjej igen, och var bara tvungen att sätta mig ner i sliten stund på hennes sängkant, och titta på henne medans hon sov.

I morse när jag gick in för att väcka henne blev det dessto mera ett kärt återseende att träffas igen. En något liten yrvaken tjej med rufsigt hår kastar sig om halsen på mig, och säger: Mamma

Fast Caroline egentligen är alldeles för tung för mig att bära, så lyfte jag upp henne till min famn och kramade om henne hårt. Åhhh, vad vi båda hade saknat varandra.

Som alltid när jag jobbar kväll så brukar jag för det mesta passa på att vila en stund, efter det att Caroline skickats iväg till skolan ( om det inte är så att jag har någonting annat inplanerat på förmiddagen) Men idag hade jag inte det, och gick och lade mig i sängen och satte på tv:n, men efter en liten stund hade jag somnat ifrån den.

Vakande av ett öronbedövade ljud, och trodde först att det var min korkade granne som hade satt igång med att föra ett utav sina många oljud. Det gick bara inte att sova, och var illa tvungen att gå upp för att kolla vad f-n det var som lät. Hmm, det visade sig vara dags för den årliga vårstädningen med att blåsa sand, skräp på gatorna. Det var ett fruktandvärt liv dom där "Ghostbuster" städarna utförde.

Usch, vad tråkigt och trist det är att vakna upp och se att det är alldeles övermulet och grått ute. Inte nog med att solen lyser med sin frånvaro, det ska regna också. Det är knappt man kan tro att det är maj månad, det känns snarare som det fortfarande vore april.

Nu under maj måndad så öppnar ju även uteserveringarna, och jag som längtat så mycket efter att kunna sätta mig på någon mysig uteservering inne i stan. Men ska det vara sånt här väder så är det inte en kotte vill sitta ute.

Jag hoppas att väderets makter snart slår om och att man får njuta av den sköna solen och värmen.

I eftermiddag kommer äntligen min lilla dotter Caroline hem igen efter att ha vait borta under helgen. Jag har förstås saknat henne jättemycket.

Tråkigt nog så hinner jag inte träffa henne för en sent ikväll, och så har hon redan somnat, och det har att göra med att jag idag påbörjar min 1:a kvällarbetsvecka, men under denna vecka så inträffar det ju röd dag på torsdag, och då är vi alla lediga.

Jaa, idag ska jag ändå lägga ner lite tid på min blogg och skriva lite om helgens händelser.

Fredagen var verkligen en tuff och lång dag för mig. Tidigare på dagen hade jag jobbat ( även om jag var tvungen att sticka lite tidigare från jobbet den dagen) Hade gått upp vid 6.30-tiden och nästan ett dygn senare var jag i säng.

Det är väl ingen som kan ha missat att Stefani Germanotta eller kanske ska förtydliga mig lite mera, och skriva att hon är mera känd som Lady Gaga. Som nu har haft 2 spelningar i Globen och i fredags kväll hade hon sin efterfest på nattklubben Collage.

Bild lånad ifrån Finest från förra gången hon var i Sverige och festade loss på Cafe Opera

Men det är inte bara Stefani (Lady Gaga) som just nu är i Sverige.

I dagarna kommer det mera celebrities besök, och vem det är det kommer jag att skriva om senare....men kan ge mina läsare lite ledtrådar och det är en tjej som har figurerat i TV-sammanhang och kommer från county-over-there.

Just det idag firar ju dom i USA Happy mother day medans vi i Sverige gör det den sista söndagen i maj.

Nu börjar det bli kvällen, och känner att det kommer att bli tidigt i säng för mig ikväll.

Dagen på jobbet har känts så otroligt lång, och troligen har det att göra med att det inte varit så mycket att göra. Visst har det funnits lite att göra, men inte så att man fått jobba ihjäl sig.

Helgen börjar ju i morgon, och denna helg kommer vi att vara barnlediga ifrån Caroline. Vem vet kanske Micke och jag hittar på någonting till helgen, men ännu inget som är 100% säkert....men kommer såklart att hålla mina läsare informerade och skriva om det...men det blir i sådana fall efteråt.

Så har man kommt igång med att jobba igen, och det blev en liten mjukstart då jag började mitt i veckan, och det känns ju rätt så skönt, men tanke på att jag måste gå upp så tidigt på morgonen.

 Hade igår svårt att somna igen, och "sågverket" som ligger brevid mig hade satt igång med sin snarkningar igen, och det är i princip helt omöjligt att sova när han låter som han gör. Fick helt enkelt nog i natt och då jag ändå inte kunde sova så plockade jag fram min mobil och spelade in under några sekunder hans oljud-till-snarkningar.

Hela situationen såg så fruktandvärt rolig ut då jag lade mobilen som lyste upp Mickes ansikte i ett blått sken ( och fick mig att tänka "The blue man group" ni kanske vet att jag menar dom där blåa killarna som var med i melodifestivalen) och det tillsammans med hans vidöppna mun. 

Det hela fick det att se så lustigt ut att jag till slut inte kunde hålla mig för skratt, och till en början blev det fniss, men ju högra snarkningarna blev, och Mickes upplysta blåa aniskte, blev fnissen snart till skratt. Till slut kunde jag knappt sitta rakt i sängen, och satt mera halvt dubbelvikt medans jag spelade in.

Micke vaknade upp med ett ryck och såg alldeles yrvaken ut, och fattade inte alls vad det var frågan om, och mellan skrattattackerna fick jag till slut fram att jag inte längre stod ut med hans snarkningar, och hade spelat in det på min mobil. Jag spelade upp det som var inspelat och Micke lyssnade och såg lite förvånad ut över att få höra hur det låter när han sätter igång, med sina snarkningar.

Jag undrade inte om det snart vore läge att gå till en öron-näsa-hals läkare för att se till om det kanske är så att det är polyperna som måste operaras bort för så här kan det inte fortsätta. Jag behöver också få sova för att orka kunna komma upp dom veckorna som jag jobbar dag.

Därför var jag halvt medvetslös när alarmet gick på vid 6-tiden i morse,och det blir som en automatsik reflex att jag sträcker ut min arm och trycker på snooze knappen, men efter ett antal avtryckningar så kom jag till slut upp.

Både jag och Caroline var klara i så pass god tid i morse så vi gick ut till våran vändplan och väntade in skolskjusen. Jocke som kör Caroline till skolan kan man nästan ställa klockan efter han kommer punktligt varje dag vid kl:7.35 och jag tackar förstås inte nej när han erbjuder sig att köra mig till pendeltågstationen.

Det gjorde så att jag hann med ett tidigare tåg till Farsta Strand, men där blev det tyvärr STOPP igen för mig då den bussen 181 till Skarpnäck inte kom, och den andra som skulle gå 15 minuter senare var försenad....då tröt mitt tålamod och jag kände hur det började koka inom mig och mitt avsky för SL ( Stor Stockholms Latmaskar) som min ex make Johan kallade dom för, och till viss del stämmer det.

På jobbet har allting flytigt på som vanligt även om jag tyckte att förmiddagen gick i "snigelfart" men efter lunch så gick dagen fortare.

Men på vägen hem så strulade det till sig igen, med SL...( vad annars) men denna gång var det pendeltåget...suck. Kom med bussen ifrån jobbet till Farsta Strand, och gick mot pendeltågstationen. Micke hade ringt och talat om att han och Caroline skulle komma, och möta upp mig vid pendeltågstationen, och är det någon som jag längar extra mycket till särskilt dom veckorna jag jobbar dag så är det Caroline.

Min pendel kom bara efter några minuter, och slog mig ner på ett säte med min tidning och började med att lösa lite korsord. Det kändes skönt att få slappna av lite efter en lång arbetsdag. Det är inte så värst många stationer att åka, och snart  ropades det upp i högtalar systemet "nästa Handen" vad skönt då är det bara en enda station kvar så är jag hemma. Efter att tåget passerat Handen så kliver jag upp ifrån mitt säte och börjar gå framåt i vagnen. Står med några andra passagera vid dörrarna och ser utanför fönstret att snart är jag äntligen hemma, men till min HÄPNAD och även andra passagerare så åker pendeltåget bara förbi min station...??!!

Det var inte bara jag som stod och gapade och såg något förvånad ut när pendeln bara swischade förbi våran station, men vi hamnade till slut alla vid slutstationen Västerhaninge. Under så många år som jag har åkt pendeltåg så har detta aldrig någonsin hänt mig, och inte kom det heller någon information om varför pendeln INTE stannade i Jordbro.

Jag fick nästan lite panik och tänkte på Micke och Caroline som stod och väntade utanför pendelstationen, och bara fick se tåget susa förbi. Jag letade förtvivlat efter min mobil, och ringde upp

Micke som svarade med:

- Varför åkte bara tåget förbi...

- Vad f-n tror du att jag undrar då...?Är i Västerhaninge nu, och tar bussen tillbaka.

Jaa, det här med SL är bara för mycket, och inte nog med att man får dras med deras försneningar nästan dagligen, inställda bussturer,och pendeltåg som bara susar förbi stationen man ska kliva av på.

Jag hade under förra veckan fått veta att det skulle anordnas en stor fest på Cafe Opera som varken jag eller Micke ville missa.

Jag hade tidigare under dagen haft lite andra grejer som skull ordnas och därför hade jag under förra veckan begärt ledigt ifrån mitt jobb om både gårdagen och idag. Insåg att det skulle vara helt omöjligt för mig att komma upp tidigt i morse (vi  var hemma vid 3.30-tiden) och då det är min ordinare dagvecka skulle det helt enkelt inte funka för en sådan morgontrött person som jag är att vara på jobbet idag.

Nu åter till festen som hölls på Cafe Opera, och temat för kvällen var: Gumball 3000.

Gumball 3000 är det mytomspunna bilrally som i år startade i London,och under 8 hektiska dagar går genom Amsterdam, Köpenhamn, Stockholm, Boston, Quebec, Toronto och slutligen New York.

Bland årets deltagare märks och syns bland annat 50 Cent, Xzibit, Eve, Hawk, David Hasselhoff och Arabiska oljeshejkar och alla andra som har hostat upp en anmälningsavgift på 30.000 pund och har en 2-milijonklassens bil.

En utav huvudsponsorerna för Gumball 3000 och ansvariga för evengemanget i Stockholm är Betsafe, som är ett innovativit onlinespelföretag som erbjuder odds, poker och casino. Festen stavas VIP och det kommer att vara en internationell kändistät afton som saknar motstycke i Sverige.

Det var ett bra tag sedan vi var på Cafe Opera, och det kändes faktiskt väldigt roligt att vara ute i den svängen igen. Kvällen var mycket lyckad.

Precis kommit in och ställer upp oss snällt på röda matten mot väggen för att låta fotograferna få sina bilder.

Denna bild är lånad från finest, och går även att se om du trycker HÄR och HÄR där kan ni även se vilka andra som var på Gumball 3000

Micke med den amerikanska rapparen och även programledare till "Pimp my read" Alvin Joner även kallad som artist för Xzibit, och anledning till Micke något frånvarande beteenade när bilden togs var att han samtidigt stod och pratade med en fotograf som ville ta kort.

Hmm, ska väl egentligen säga att jag börjar bli van, men det blir jag nog aldrig. Micke tillsammans med ett gäng Gumball 3000 värdinnor

Idol Anderas och Micke på strålade gott humör

Kvällen börjar gå mot sitt slut, och båda tackar vi Cafe Opera för en trevlig kväll, och på återseende snart igen

Kolla in vilka lyxiga sportbilar som stod utanför

Jaa, inte skulle jag ha något emot att åka hem i denna asläckra snygga röda Lamborghini med vingdörrar, men det var förstås bara ett önsketänkade.

Kom hem för drygt 1 timme sedan, och skulle kolla min e-mail och så förstås min blogg.

Höll på få hjärtat i halsgropen, och det knöt sig i magen på mig, när jag såg att flera av mina tidigare inlägg var borta. Blev så upprörd att jag nästan höll på falla i gråt, och fattade först ingenting varför mina tidigare skrivna inläggen var borta. Det var inläggen från Valborgsmässafton, Mickes tatueringen ( med mitt namn) och så min vän Lottas födelsdag. 

Micke som tur nog var hemma märkte hur upprörd och ledsen jag blev över att mina inlägg försvunnit att han ringde upp redaktionen på Metrobloggen och frågade vad det var som var fel.

Som jag redan hade förstått så låg felet hos Metrobloggen, och mina tidigare skrivna inlägg fanns kvar sparade hos dom, och drygt 20 min efter att Micke avslutade samtalet så syndes återigen mina inlägg på min sida....och tur var väl ändå det.