Idag fick vi ideen att istället för som vanligt åka upp till Haninge Centrum, som vi brukar göra på just lördagarna, och måste faktiskt skriva att det vid det här laget börjar kännas lite "borring" att alltid åka upp till samma centrum varenda helg.

Så istället bestämmde vi oss för att ta pendeln in till stan, och gå omkring bland dom betydligt flera butikerna som finns inne i stan. Men då det är första helgen efter lön och dessutom mindre än 1 månad kvar till jul, så var det väntat att det skulle vara mycket folk inne i stan, men att försöka ta sig fram på Drottninggatan, det var i det närmaste omöjligt.

I höstas så köpte jag en ny svart jacka till Caroline ( skrev ett inlägg om det på min blogg) men den jackan var inte så att den gick ner för baken och så saknade den även en skön luva. Så idag var det dags för unga fröken Caroline att shoppa loss, och hon hittade en snygga lila jacka med luva och dessutom gick den ner lite för baken.

Precis som på samma sätt som Micke gjorde när han köpte sin skinnjacka (på JC) då han blev så förtjust i den att han med en gång ville sätta den på sig. På samma sätt gjorde Caroline idag, och berättade för expediten i kassan, att hon ville ha på sig sin nya jacka med en gång.

 Caroline poserar så fint hemma med sin nya jacka

Det är rätt så roligt att se hur Caroline går runt bland hyllorna och ställningarna på H&M, Kapp Ahl och Lindex. En väldigt ( må jag säga) målmedveten och bestämmde liten fröken är det jag har.

Hon vet verkligen vad det är för något hon vill ha. Det händer oftast att vi brukar tycka likadant om det som snyggast skulle passa på Caroline, men tyvärr ( får jag lov att säga) så händer det att våra åsikter ibland går isär, och det kan vara med att jag tycker det är viktigt med praktiska varma kläder, och så ska ju även kläderna matcha varandra. Förutom den nya lila jackan, så blev det även 2 par nya jeans.

1 par svarta jeans och 1 par blåa jeans

Caroline växer verkligen så det knakar ( bokstavligen) i sommras innan vi åkte till Gröna Lund så hade vi mätt henne här hemma för att se så att hon var 1.40 cm för hon ville så gärna åka "Fritt Fall" och dom andra åkattraktionerna, och då minns jag att hon mätte 1.40cm

Nu idag bara ett halvår senare så mäter ungen 1.44 cm och nu på eftermiddagen efter det att vi hade kommit hem från stan, så rensade jag ut många jeans och andra långbyxor som blivit alldeles för korta.

Jag fick mig nyss en funderare och det är: Undrar om det blir så att Caroline kommer att växa om mig när hon blir stor. Min äldsta dotter Nina är några centimeter kortare än mig, men däremot alla mina söner dom är mycket längre än  mig. Sedan blev det också lite nya varma tjocka strumpbyxor, en vit mössa och ett par tjocka varma handskar ( som tål snö, utan att dom blir genomblöta på en gång)

Som ni ser är han noga med att sätta på sig på både kroppen och huvudet. Hmm, frågan är: Undrar inte om karln föddes med någon form av huvudbonad på sig?! För mössa, keps eller t.o.m hatt har han nästan på samtliga bilder, men varför är han ute och röker i tofflor...???

Jag vet att det var dåligt med uppdateringar från mig igår kväll, men det var ju fredags kväll, vilket innebär myspys tillsammans med Caroline framför tv:n med lite smått och gott. Något senare satte jag mig framför datorn, men var egentligen alldeles för trött för att skriva, och ögonen kändes nästan som dom gick i kors, och då går det inte speciellt bra att skriva. Istället blev det hyfsat tidigt i säng och kolla en stund på tv:n, men jag var så trött att jag slockande redan efter några minuter.

I torsdags blev det på tok alldeles för länge framför datorn, och det hade såklart att göra med att min dotter Nina och jag blivit sams igen. Precis som jag skrev igår så hade vi inte pratat med varandra på väldigt länge, och vi hade mycket att ta igen och mycket nytt att prata med varandra om. Även Micke har ju saknat Nina och addade henne på nytt på facebook och började även han att chatta med henne. Det finns en väldigt märklig speciell relation mellan Nina och Micke och när dom väl sätta igång och chattade så blev det mycket humor och dom ger varandra så fina kärleksförklaringar och med det menar jag att det går ut på att kränka /förnedra den andra så mycket som möjligt, och det värsta utav allt det verkar som dom gillar det!!

Nina har fått mycket utav sin humor hemifrån och både jag och hennes pappa Johan har delat med oss mycket utav våran humor till våra barn. Men däremot så kan jag tycka att Ninas humor emellanåt kan vara lite mera "dirty"

Till slut så frågade Nina, om vi skulle jobba dagen efter och vilket tid vi hade gått upp på morgonen.

- Vi gick upp strax efter 6-tiden och vi hade båda tänkt att jobba i morgon.

Slängde en blick på klockan som är på skärmen och såg att det snart var midnatt och det började bli sent. Tänkte om jag överhuvud taget ska orka komma upp ur sängen i morgon när alarmet går på så måste jag börja avsluta chattadet. Skrev till Nina att vi får höras i morgon igen och gjorde mig i ordning för natten.

Det blev inte så värst många timmar för någon utav oss i natt, och efter bara några timmar så gick det hemska alarmet igång. Jag för min del behöver 7-8 timmar sömn för att kunna fungera och tänka klart  och risken är annars stor att jag blir smågrinig och sur om jag inte får sova längre.

Däremot är Micke en sån som tycks klara sig med endast 4-5 timmars sömn per/natt, och utan några som helst svårigheter komma upp ur sängen.

För min egen del så var det total stopp för mig att komma ut sängen i morse, och det är så att armen åker ut mera som en reflex, och trevade i sömnen letar jag efter den förbaskade snooze knappen, och så där höll jag på igår morse i närmare 1 timme innan jag till slut kom upp. Morgonen gick verkligen i slowmotion och det kändes som allting tog extra lång tid.

Efter det att jag duschat och gjort mig i ordning så gick jag till min klädkammare och plockade fram ett par nya svarta byxor och en matchande svart/vit randig tröja, ( men min extrema morgontrötthet gjorde att jag glömde plocka ur min skåp nycklar som fortfarande låg kvar i dom jeansen som jag hade på mig dagen innan) Jag upptäcker det först när jag kommit fram till jobbet och ska till att låsa upp mitt skåp. Tyvärr så är ju alldeles för långt för att åka hem efter mina nycklar, så det blev bara för mig att ge mig iväg till närmaste affär som sålde hänglås. Vid det här laget ( typ den femtioelfte gången, känns det som) börjar det nu kännas pinsamt, att begära hjälp om att få låset uppklippt igen.

Jag känner mig på väldigt gott humör ikväll, och det är av en mycket speciell anledning, och det är knappt jag kan beskriva med ord hur himla glad jag är.

Det är nämligen så att jag har blivit sams och är nu vän med min äldsta dotter igen.Vi hade tidigare kommit lite osams med varandra och båda är vi lika tjurskalliga och dessutom väldigt envisa. Dagarna blev till veckor och veckorna blev till slut till månader och ingenting hände. Jag älskar alla mina underbara 6 barn av hela mitt hjärta  och dom betyder allt för mig. Tidigare idag slog mig tanken att det är mindre än 1 månad kvar till julafton. Det är en stor högtid på året, då jag mer än gärna ser mina barn samlade omkring mig. Vi proppar oss fulla med julmat ( och blir alldeles för feta) och dricker glögg ( och blir lite fulla) och lägger ut massor av pengar på julklappar.

Men det viktigaste för mig och det allra finaste som jag kan få i julklapp av alla mina barn, och det är att vi träffas alla här hemma och kan fira en fridfull jul tillsammans, utan någon som helst osämja. Jag prövade därför nu påkvällen att sträcka ut min hand mot Nina och skrev ett brev till henne på Facebook och frågade samtidigt om vi inte kunde bli vänner igen.

Jag hoppades så innerligt och hoppades förstås på att hon skulle svara.Vilket inte alls tog lång stund, hon svarade på mitt brev och nu är vi efter flera månder tystnad blev vi sams igen. Då vi inte hade pratat med varandra på väldigt länge så hade vi förstås vädligt mycket att prata med varandra om och fick veta att dom kommer ner på juldagen ( det är då vi firar jul) och jag är så glad och lycklig.

Mina stora fina dotter Nina   

En annan stor högtid som firas i USA idag, och som infaller den sista torsdagen i november. Nu önskar jag alla mina vänner och släktingar en riktig trevlig.  

När jag kom hem från jobbet så väntade en överraskning i form av en present från Micke och att dömma av påsen och etiketten på paketet så var det ifrån Guld Fynd.Den stora storleken på paketet fick mig genast att utesluta att det skulle vara något armband, ring, örhängen ( såna brukar jag bara använda till fester)

Stirrade storögd på Micke och funderade över vad det var för något som han hade varit och köpt till mig. Till slut så tog min nyfikenhet överhand och jag öppnade min present. När jag fick se vad det var för som döljdes under pappert utbrast jag: - Åhh, tack snälla! Det var ju den här jag stod och kollade på inne i butiken Guld Fynd, när vi sist var uppe i Haninge Centrum.

Jag hade tänkt köpa den sist vi var uppe i Haninge Centrum, men det blev inte så, och så går Micke och överraskar mig med att köpa den till mig  Allt detta som har hänt mig under dagen och nu på kvällen har gjort att jag känner mig på sånt strålande gott humör.

Tusen tack, för den fina presenten, och den här fina krubban kommer jag att låta stå framme året runt.

Usch, vilket vidrigt kallt väder vi har fått. Nu märks det tydligt att vintern är här! Brrr, och hutter säger jag om den här kalla årstiden. Jag behöver bara tänka tanken och kolla ut genom fönstret för att se snön yra, så börjar jag mer eller mindre att "hacka tänder" och frysa. Jag har svårt att anpassa mig till det här kalla i klimatet och för att jag inte ska behöva frysa allför mycket, så byltar jag på mig massor med varma kläder, och det får mig att känna mig mer eller mindre som en stoppad korv.

Som att ta i morse som exempel. Jag hade byltat på mig ordenligt med kläder, och så på med mina vinterstövlar ( som dessutom har en liten smal klack) Jag ger mig ut i det kalla vinterlandet, och det var bara att öppna ytterdörren så kände man hur snön yrde och blåste mot ansiktet. Jag kämpade iväg på trippade klackar mot pendeln och dp inte plogbilarna hade hummit med att ploga och sanda gångvägen, så var det ju förstås väldigt halt. Jag var väldigt nära på att "drutta" omkull vid några tillfällen, men lycklades i sista sekunden att parera fallet.

Strax innan jag skulle stämpla ut så kom en manlig kollega från det andra skiftet fram till mig.- Du ser lite rund ut om magen! Är det så att du är gravid..?

Jag såg nästan rött och fräste ifrån: - Nej, jag är inte gravid, och har heller inga planer på att bli det. Det är bara så att jag byltat på mig massor av tjocka kläder för att slippa frysa när jag ska ge mig ut i detta kalla väder.

Direkt efter det att jag jobbat klar så stack jag iväg till Coop Forum. Det var dags för den sedvanliga vecko handlingen, och denna gång kände jag att nu är det faktiskt min tur att veckohandla. Dom senaste gångerna ( bortsett från förra gången, då åkte vi båda två) men dom tidigare gångerna så har det enbart varit Micke som tagit på sig att storhandlat, och det har att göra med att dom haft en omfattande ombyggnad och renovering och det har gjort att det knappt gått och hittat dom varor man är ute efter.

Jag måste snart börja tänka på att börja avrunda kvällen, om det är så att jag ska komma upp i morgon, men det är lättare sagt en gjort. Nu blir det lite varmt te och en stund framför tv:n.

Nu är jag på väg till jobbet, men nu är det så att det visade sig att både pendeltåget och bussen var försenade idag..suck. Vilket innebär att jag kommer ännu senare än vanligt idag, och är det något jag ogillar så är det att komma försent till jobbet.

Jag avskyr den här årstiden, och kan påstå att jag inte känner någon som helst längtan ut på morgonen, när man ser hur snön yr utanför fönstret.

Det finns ju inte så många andra alternativ och det gäller bara att plocka fram vinterkläderna och på med vinterjackan, mössa, halsduk och vantar och ge sig ut i kylan.

Jag tror sjäv att det kommer att bli en riktig kall vinter i år. Minns så väl hur det var förra vintern och SL drabbades utav så stora förseningar att dom t.o.m erbjöd reducerat pris då man skulle köpa månadskort. Tyvärr är det ju bara början på vintern än så länge, men hoppas att det bara  inte blir lika katastrof artat som detvar i fjol, med den kommunala trafik transporten.

Jaha, då var alltså dag nummer två avklarad på jobbet, och nu är man hemma igen. I morse var det något svårare för mig att komma upp då alarmet ringde vid 6-tiden, och det gick inte alls att komma upp på en gång, men efter ett antal snooze avtryckningar så kom jag till slut upp.

Väl framme på jobbet, så kom en kollega fram till mig och berättade att han börjar läsa min blogg ( Själv tycker jag det bara är trevligt med nya läsare till min blogg)

Han började frågasätta det som jag skriver på min blogg, och så kom han även in på min politiska åsikt.

Jag är ( för det mesta) en sån som alltid svarar på frågor, men när jag är på jobbet, då är jag där för att arbeta! Jag har genom dom åren som bloggerska lärt mig att skilja på det som är jobbet och det som är privat.

Jag ser det som en självklarthet, att jag svarar och bekräftar om det är så att någon nyfiken kollega frågar om det verkligen är jag som bloggar.

- Herregud, vem annars skulle det vara!?

Jag vill klargöra vissa saker! Till alla Er som vill prata med mig om mitt bloggande under arbetstid! Ska veta att jag först och främst är på jobbet för att sköta mina arbetsuppgifter,och dom vill jag sköta korrekt.Om det är så att någon vill ställa frågor, angående det som jag skriver, så ser jag hellre att det sker under en rast.

Nästa fråga: Var jag står politsikt, och det är inte oförändrat sedan sist. Det är inget jag hymmlar med eller "sticker under stol med. Jag står fortfarande långt åt höger och är stolt över att vara Moderat!!  Om ni inte nu redan visste det, så vet ni det nu!

Nej, vet ni vad! Nu tycker jag att det får lov att räcka med att skriva om jobbet och politik, men har lärt mig att vara artig och svara på frågor om det är så att någon undrar.

Ni kommer väl ihåg att jag i sommras gjorde min allra första tatueringen. Tyvärr så visade det sig att det första ( hemskt otrevliga) tatueraren som jag skulle gå till INTE ville göra just det motivet (väldig konstig inställning) Istället blev det en annan tatuerare som tog på sig att göra den tatueringen, som jag så gärna ville ha.

Blond little america girl

Jag visste att det skulle göra ont att få nålar intryckta under huden, men inte så fruktansvärt ont. 

Nu är det så att det gått ett antal månader sedan jag sist var och tatuerade mig. Nu på eftermiddagen slog mig tanken om jag kanske skulle skämma bort mig själv med en ny tatueringen.

 

Next time its gonna be this cool lady 

Skrivet av Sandra 23 november 2010 klockan 19:17

Idag var det dags att återvända till jobbet igen efter att varit hemma nästan 1 månad ( på sisådär några dagar) Jag kände i längden att det inte gick längre att stanna hemma.

Började redan igår kväll känna mig lite nervös ( inte alls över det som jag skrivit i min blogg!! Det står jag fortfarande för) men kände ändå en viss oro och när morgonen kom så kändes det ett visst obehag över att åka iväg, men någon gång måste bli den första då man vänder tillbaka.

Jag hade ett önskemål för att komma tillbaka och det var att slippa jobba efter samma schema som förut. Då körde jag 2 veckor kväll och sedan 1 vecka dag. Nu är det istället varannan vecka dag-kväll-dag...osv ( och tror att det blir bäst så för alla) och nu borde risken vara mindre att man råkar ut för några otrevligheter.

Jaha, det var det som min största del av måndagen gick till, och även om jag inte behövt jobba så extremt mycket idag, så måste man ändå jobba  "For the money"

Hemma igen hade Micke fixat ordning lite käk till ungarna och det är hälften utav mina barn som är här: Jimmy, Niclas och så Caroline. Tyvärr så kände jag inte alls för att äta potatiskroketter och köttbullar. Så istället blev jag sugen på det som vi åt i lördags..

- Kommer ni ihåg, vad det var vi åt då...?

Just det räksmörgåsar med ägg, ost, tomat, gurka och en liten bit citronskiva.

Hela familjen tog sovmorgon idag, och det var igen som steg upp ur sin säng förrän efter 10-tiden Det var skönt att slippa bli väckt av en kissmisse morrhår som kittlar en i ansiktet. Usch, det var obehagligt att bli väckt på detta sätt. Utanför fönstret visade sig vädret vara lika grått och trist som igår och i förrgår..suck. Minns inte när det var sist man kunde få se en skymten utav lite solsken.

Caroline hade kommit överens med en klasskompis att hon idag skulle åka hem till honom. Nu är det så att hennes kompis bor liksom inte alls i närheten av oss, och jag anser att Caroline fortfarande är för ung att åka den långa vägen själv. Så det blev jag som åkte med henne, men det var lite bökigt att ta sig dit kommunalt, men vad göra, när man saknar bil och ungen vill åka hem till sin kompis!

Först upp till Haninge och där byta till bussen, som går mot Tyresö. Hon har varit en gång tidigare hemma hos Mattias, och den gången var det Micke som följde med henne.

I bussen på väg ut mot Tyresö så säger Caroline: Mamma, jag har en date med Mattias idag.

- Mmm, jag förstår det, och vad hade ni tänkt hitta på för något ?

- Se på någon Dvd film och spela tv-spel.

- Jaså, vad roligt.

Det var en bit att åka, men efter att ha suttit och skumpat på bussen ett tag, så var vi till slut framme Som tur var så visade det sig att det inte alls var så lång att går från busshållsplatsen till det huset dom bodde i. Lämnade av Caroline och sedan var det dags att åka tillbaka den långa vägen hem igen.

Väl tillbaka hemma igen, så märkte jag att Micke inte hade legat på latsidan. Nej, då han hade plockat fram dammsugaren och även hunnit med att torka av golven. Det var så rent och fräscht och luktade så gott.