Jag som så mycket hade sett fram emot att fått träffa min dotter Nina och hennes familj, men dagen blev inte riktigt som någon utav oss hade väntat sig.

Jag hade precis hunnit med att göra morgon här hemma och dessutom fixat ordning mig själv. Kände sådan gläjde över att få träffa Nina och hennes familj igen.

Tre genertioner + maken sitter samlade i köksoffan

Mitt gulliga barnbarn "Novisen" var från en början lite reserverad och blyg. Kanske hon t.o.m glömt bort mig och det är ju i såna fall väl förståligt då det sist var i sommras vi träffades allihopa.

Nu var det så att varken jag eller Micke hade hunnit med att gå upp till centrum för handa, och vi frågade om Nina och Nova om dom ville följa med. Tyvärr eller snarare väldigt olyckligt så blev det så att det total skärde sig mellan mig och Nina på väg upp till centrum. Det är nämligen så att det finns inget direkt övergångställe ( varken markerat eller bevakat övergångställe) det närmaste markerade övergångstället ligger från centrum sett nere vid pendeltågstationen och dit är det ca: 300 meter. Jag är nästan dagligen uppe i vårat centrum för att handla, och tänker givetivs inte på att man måste gå 300 meter bara för att gå där det finns ett markerat övergångställe!!

Ute i vinterkylan och denna bild är tagen bara några minuter innan det som orsakade så att hela dagen blev förstörd.

Jag som fryser som bara den vill bara komma över den lilla vägen, så att jag kan gå in på ICA för att handla. Precis när vi börjar korsa vägen, så kommer det en ursäkta språket en jävla fartdåre från parkeringen runt hörnet. Samlade i en liten trupp hade vi redan kommit halvvägs över gatan, och det blev för oss alla ett litet skräck inferno. Ingen visste ju först om bilen skulle hinna stanna och vi stod alla där paralyserade av skräck. Jag tackar min lyckliga stjärna eller om det var så att vi hade änglavakt, men fartdåren bakom ratten fick ändå stopp på bilen.

Jag var den enda i sällskapet som reagerade och nu var jag skitförbannad!! Jag stegade fram till motorhuven och stirrade ilsket på föraren som satt bakom ratten. Jag såg att det var en gammal gråhårig gubbe, med hatt och glasögon. Adrenalitent bara pumpade inom mig, och samtidigt som jag höjde näven och hyttade åt honom flög oredn ur munnen på mig: Din jävla gubbjävul ser du inte att vi är på väg över gatan.

Både Nina och Micke tyckte att jag skulle lugna ner mig, men jag var i det närmaste i upplösningstillstånd. Herregud, vi hade kunnat blivit påkörda och dom båda tycker att jag ska hålla mig lugn...!?

Nina sa: Mamma, om du inte lugnar ner dig, så åker vi till pappa.

Det ända som jag gjorde var att ta mina barn och så mitt barnbarn i försvar, när en fartdåre kommer farande i alldeles för hög fart. Det var mina modersinstinkter som kom fram och efteråt så fick jag ta emot skäll från både Nina och Micke.

Detta gjorde att jag satte på mig mina solglasögon och skyndade mig mot pendeln. Jag kände mig så frustrerad och ledsen.

"Jag tänkte hade det varit bättre om jag inte sagt vad jag tyckte om fartdåren bakom ratten"

Nu blev det så att Micke tydligen tog upp spurten med mig mot pendeln, och hans kondition är faktiskt = noll!!

Jag stannade till strax innan jag kom fram till pendeln och bakom mig kommer en andfådd och flåsande Micke med rosiga kinder.

- Jag behöver komma bort ifrån er. Det ända som jag gjorde var att försvara mina barn och barnbarn från fartdåren och så skäler du och Nina på mig.

Micke lyckades (som vanligt) att övertala mig gå tillbaka till centrum. Inne på ICA så träffar jag både min döttrar och Nova.

- Nina ska vi handla lite nu och gå hem till mamma och göra ordning lite mat.

Men Nina visade fortfaranade att hon var väldigt irriterad och förbannad på mig. Jag blev förstås väldigt ledsen och sårat och det blev till att gå runt tillsammans med Micke och inhandla det som skulle behövas till lunchen. När vi kom hem fick vi reda på utav Jimmy, att Nina, Janne och Nova hade åkt hem till Ninas pappa Johan. Jag hämtade min mobil och satt igång att ringa till henne, men fick inget svar. Prövade då istället att skicka sms och efter ett tag så svarade hon, med följande: Vi får se om vi kommer tillbaka senare, men vi lovar ingenting.

Jag var nu så ledsen att jag gick in till sovrummet och slängde mig raklång ner i sängen och grinade. Micke var tillräckligt förstålig och lämnade mig i fred. Jag måste emellan gråtattackerna ha somnat och vaknade upp efter flera timmar och då hade det redan blivit mörkt ute. Gick in till min dator för att kolla bloggen och mina e-mail, men kände inte då för att börja skriva. Istället blev det så att jag hade lite lördagsmys med min lilla dotter Caroline.

Jag vet att jag lovade mina läsare massor utav bilder från dagen, men Nina stack härifrån redan inom 1 timme, men dom få bilderna som hann med att tas kan jag ändå dela med mig till mina läsare.

Jag har nyss vaknat upp för andra gången, den första gången var för några timmar sedan och då var det Micke ( som vanligt) som väckte mig. Han berättade att han hade fått ett sms som var ifrån Nina, som meddelande sin platspappa som hon kallar: Mongo vi startar strax ifrån Västerås, kan  du meddela mamma detta.

Nina vet att det inte är någon större mening att sms:a till mig så tidigt på morgonen. Jag sover oftast så djupt och skulle nog inte ens höra ett sms.

Morgonpigga Micke som tydligen tycks klara sig på bara några timmars sömn. ( Fråga mig inte hur han bär sig åt) men igår kväll kom vi inte i säng förrän närmare 00.30-tiden, och dagen efter så är han ändå uppe strax efter klockan 8 på morgonen. För en stund sedan ( jag låg fortfarande då kvar i sängen) medans Micke stod brevid sängen och tjatade på mig att det borde vara dags för mig att kliva upp ur sängen NU!!

- Mmm, men bara några minuter till....

Micke förklarade att han skulle sticka upp till Haninge Centrum och inhandla lite glögg, och det vore ju gott att sitta och smutta på nu när det är så kallt ute.

Vet ni vad jag ser att klockan tickar på och att klockan visar att det är 10. 40. Nina, Janne och Novisen kommer om mindre än 1 timme. Precis om jag skrev igår så kommer jag att ta en massa bilder och det kommer att bli ett till inlägg, under eftermiddagen/kvällen. Nej, nu måste jag verkligen börja med att sätta fart. och nu blir det till att lägga på ett extra kol.

Oj, det var nästan så att jag höll på att helt höll på att missa adventskalendern idag, men nu ska ni få kolla in vad som göms bakom lucka nummer 4.

Skrivet av Sandra 4 december 2010 klockan 10:38