Så glad jag blev nu på kvällen.. Vill ni inte veta, vad jag blev så glad över.

Jo, min son Henrik, som hade valt att åka till sin pappa för att fira sin födelsedag kom hem till mig igen. 

Några dagar tidigare hade vi blivit lite oense. Om hur hans flickvän, uppför sig när hon här hemma hos oss, hon är som en liten "snorkfröken." Men nu på kvällen kom han i allafall hem igen, och jag blev förstås väldigt glad.

Jag hörde Henriks röst, utifrån hallen

- Hallå, är någon hemma?

- Så kul min älskling att du har kommit hem igen.

Både jag och Henrik kramade om varandra, och nu är allt som vanligt mellan oss igen, och det känns så skönt.

 Jag frågade Henrik, om vi inte kunde ha en liten försenad födelsedagsfirande för honom, här hemma i morgon kväll. Då vi inte hann fira honom här hemma på hans födelesdag.

Det tyckte han var en bra ide. Så i morgon ska jag få ge Henrik dom presenterna, som jag inte hann ge till honom i lördags.

När jag idag var på jobbet, och i princip inte gjorde någonting p.g.a att det inte fanns så mycket arbeta att göra. Radion stod på och ifrån högtalarna strömmade den jättevackra låten, "För att du finns för att du kan" med Sonja Adlen.

Varför ska det alltid hända mig saker på måndagar. Då jag kom till jobbet i morse, så undrade jag vad all personal höll hus. Jag kikade in i lunch rummet och där satt en del utan dom

- Jasså, är det här ni sitter allihop, varför jobbar ni inte..?

Till svar fick jag....

- Det finns inte så mycket att göra. 

 Nästa grej som händer mig är när jag skulle ta mig en kopp kaffe. Ställer koppen i automaten, och trycker på knappen för cappucino. Det hörs ett litet "surrande" från automaten och ut ur automaten kommer det en seg sörja som påminner mig om tjockflyttande olja.

- Nej, inte det här också, ska det inte ens gå att få en kopp kaffe.

Det var bara för mig att ta och hälla ut skiten i vasken.Köpte mig en burk iskall Fanta i stället,och bestämde mig, för att gå ut till våran baksida som vi har på jobbet. Där satt resten av personalen, och riktigt njöt av den sköna sommarvärmen. Jag orkade inte sitta i den varma solen, utan tog en av stolarna, och satte mig i skuggan istället.

Nu är jag äntligen hemma igen, och sitter i datarummet, och

"kippar" efter andan, och det är väldigt kvaft och varmt här inne. Snart är det dags att göra ordning middagen, men har ännu inte bestämt mig för vad jag ska hitta på att göra...

Skrivet av Sandra 28 juli 2008 klockan 16:41