Att man väljer att sin partner ska likna sin pappa/mamma. Detta fick mig att börjar fundera, stämmer det eller stämmer det inte.

Jag fick den tanken när jag nyss läste vad en bloggare hade skrivit. Kunde inte låta bli att börja skratta, när jag läste är din pojkvän/make likt din pappa. Har aldrig ens funderat på den frågan förut.

Nej dom är inte speciellt lika till utseende, men båda är väldigt muskellösa, och stora starka killar.

Jag tycker förstås att dom båda är så snygga, men lika...nja, det tycker jag inte att dom är inte det minsta.               

Pappa och Micke

Jag funderade en liten stund, och tänkte tvärtom. Om jag kanske skulle vara lik Mickes mamma, alltså min svärmor.

Nej, det finns verkligen inte den minsta likhet mellan mig och min svärmor.

Ing-Britt och jag

Detta är riktat till den lärare som valde att ge tillbaka, dom inbjudningskorten, som en pojke hade med sin till skolan.

Jag läste om en åttaåriga pojke på en skola, som hade valt att bjuda alla i klassen utom två. Själv fattar jag inte varför det skulle bli ett så stort media på drag av detta. Att det jobbar gamla "fossiler" till lärare. På pojkens skola det har man ju förstått sedan länge.

 Det är väl ändå upp till var och en vilka klasskamrater som man vill bjuda.Vad jag förstod så hade dom två som inte blev bjudna på kalaset. behandlat pojken illa. Den ena hade mobbat honom, och den andra eleven hade inte bjudit pojken då han fyllde år. Varför skulle man vilja ha med en mobbare på sin födelsedag.

När min dotter Caroline som nu är 7 år. Gick på dagis så hände det exakt samma sak. Nästan hela Carolines grupp på dagiset blev bjudna till en annans flickas barnkalas. Förutom Caroline och en annan flicka. Inbjudningskorten delades ut på dagiset, och ingen av personalen på dagiset verkar ha reagerat på det.

Skrivet av Sandra 29 juni 2008 klockan 16:55

God morgon alla söndagsläsare!

Ny dag med strålande vackert väder ute så härligt.Vaknade för ovanligthetens skull före Micke i morse. Det brukar nästan aldrig hända att jag vaknar före honom. Caroline sov ändå fram till klockan 10 innan hon slog upp sina blå ögon.

 Micke valde att börja dammsuga nu på förmiddagen i denna värme....pust och flämt.  

Det var verkligen väldigt omtänktsamt och snällt det var utav honom att göra det, men jag pallar inte börja städa direkt efter frukosten.

Jag frågade Micke om inte han också, ska skaffa sig en blogg, men han rynkade bara på näsan och skakade på huvudet.

Hmm, det verkar inte riktigt vara hans grej att sitta och skriva blogg, men man ska aldrig säga aldrig.

Nu ska jag strax gå ut på våran baksida och sätta mig i det fina vädret, man måste passa på att njuta, man vet aldrig när det kan börja regna igen.

Skrivet av Sandra 29 juni 2008 klockan 11:32