Me and Caroline sat and was looking for games online, and by coincidence so we went to this game page. My memories come back from when I was little and when I had a place this game.

Is it that my readers will remember this game, and also has a good memory? Try to play and follow the twinkle colors.
          

To play this game, please click in the picture.

Igår kväll bestämde Micke och Caroline sig för att ge sig ut i den stora backen som vi har för att åka pulka. Inte dirket för att Micke åkte pulka ( jag tror han är alldeles för stor och tung för att över huvudtaget komma ner i en pulka) men han brukar syssleätta sig med andra saker i backen, som t.ex gå upp för en bit utav backen och sedan ställer han sig där det brukar vara mest halt det vill säga is och sedan glilder han liksom ner på sina stora fötter, som tycks fungera som några slags skidor i backen.

Jag som för det mesta brukar börja frysa så fort jag går ut, valde inte att  följa med ut igår kväll, utan stod ute i vardagsrummet fönstret, och såg hur roligt dom verkade ha ute i den stora backen.Dom var ute i närmare 1 timme och när dom väl kom tillbaka in i husvärmen så var dom båda frusna och kindernas deras var alldeles rosiga.

Jag tänkte dom måste få något varmt i sig, så att dom börjar tina upp och gick ut i köket och gjorde i ordning lite varm chocklad till Caroline och till Micke och mig värmde jag på lite glögg. Vi slog oss ner framför tv:n och kollade in reprisen av Hollywood fruarna ( som jag hade missat under veckan då jag jobbade kväll ) ovh efter det svappade vi direkt över till Kanal 5 och kollade det underhållande tv-programmet Fredik och Philip.

När natten kom så tog det inte så lång stund innan Micke satte igång med att hosta och dessutom ett  fruktansvärt jobbigt snurvlande, och det gjorde det helt omöjligt för mig att försöka somna. ( Ett tag funderade jag nästan på att flytta in i gästrummet, men nu är det så att det rummet ligger vägg och vägg med vårat sovrum och det hade likt förbaskat hörts genom den tunna väggen.

Det var i princip helt omöjligt, att somna, då det ligger en brevid mig  i sängen och hostar och snurvlar stup i kvarten. Jag hoppades innerligt att inte Caroline hade blivit för kall, när hon hade varit ute tillsammans, med Micke. Men det var förstås bara ett "önsketänkade" och snart hade öven Caroline börjat hosta, men det var inte lika kraftfullt. Jag låg vaken större delen av natten och fick ligga och höra på både min make och dotter som hostade i otakt med varandra, och så fort en utav dom hade slutat så började den andra att hosta och vice versa. Fy,sjutton, vilken jobbig natt! Nu blir det till för dom båda att kurera sig med både nipaxon (hostmedicin) och halstabletter. Jag hoppas att jag klarar mig ifrån att bli förskyld, men chansen är ju rätt stor att även jag blir smittad, då vi lever så nära och tätt intill varandra.

Det skulle egentligen ha varit min dagvecka, som skulle ha börjat idag, men då jag inte hade fått så många timmar sömn och Caroline dessutom hade blivit förskyld, så blev det istället hemma för att ta  Vård av barn.

Nej, nu ska jag inte bara skriva om elände och förskylningar. Utan nu blir det till något helt annat. Det är nämligen så att jag kolla runt på nätet igår och hittade ett program, där man kunde göra om sin hårfärg. Det ända som behövdes var förstås en ansiktsbild, och sedan är det bara att följa instruktionerna ( dom är på engelska) men det ska väl dom flesta behärska.....eller?

Nåväl här är länken till sidan och även om det inte är just dig själv som du vill ändra frisyren. Så kanske du ville önska din make/pojkvän, fru/flickvän, barn, släktingar, vänner. I en ny spännade kanske mera vågad frisyr ( alltifrån olika sortes längder, spikrakt, krulligt, page, kort, flinits..?  Se hur man kan se ut från blond-till-mörk eller från mörk-till blond.)

Just det nu är det dags att plocka fram advenskalendern. I vanliga fall så brukar jag aldrig avslöja vad det är som göms bakom luckan, men idag blir ett undantag. Det var lite annorlunda och lite lustigt att se sig själv som mörkhårig, men jag skulle aldrig våga ta steget fullt ut och färga mitt hår mörkt. Utan jag trivs med att vara blond och det kommer jag att fortsättnings vis också att vara.

Vi bestämde oss för att ge oss ut i det kalla vintervädret och ta oss en promenad. Brrr, visst var det kallt och jag kände hur kylan bet sig fast i mina kinder och näsan.

På vägen tillbaka började vi känna oss en aning hungriga. Varken jag eller Micke kände oss för att gå in på ICA för att handla något och för att sen ställa sig i köket och tillaga det.

Nej, det fick gott och väl räcka, med det som hände dagen innan och då hade vi även gjort ordning lunch.

Istället gick vi förbi våran pizzeria och för mig blev det en calzone och Micke och Caroline beställde kebab med strips. Det är inte så ofta som vi käkar snabbmat och på sin höjd blir det bara 1-2 gånger i månaden. Däremot om man skulle göra det till en vana och äta sån här fet mat flera gånger i veckan, då skulle man efter ett tag märka att man gått upp ännu mera i vikt, men någon enstaka gång kan ju inte ( kanske) göra så mycket, och dessutom så blir jag alltid mätt efter att bara ha ätit halva pizzan.

I morse var det då dags för oss att tända två ljus för att fira andra advent, och ljusen spred ett så fint sken. Medans vi åt frukost så gick mina tankar tillbaka på gårdagen.

Att jag reagerade så starkt och med en sån ilska mot föraren,det hade enbart att göra med att jag tyckte att han körde som ett stort svin!! Vi hade ju redan börjat gått över den vägen, och kommit halvvägs. Då den där gubben kommer kördande som en dåre in sin bil, och det hör väl ända till för vilken "funtad" bilförare som helst att man ska anpassa farten alldeles brevid ett centrum och dessutom var det ju halt underlag.

Idag är det inget speciellt som är planerat, utan vi tar dagen som den kommer. Caroline ville att jag skulle hjälpa henne, med att fixa ordning någon form utav adventskalender till hennes blogg, och det är för mig en självklarthet att jag hjälper henne med detta.

Men först innan jag sätter igång med att göra en adventskalender till Caroline. Så är det dags att kolla vad det är som gömmer sig bakom lucka nummer 5.

Jag som så mycket hade sett fram emot att fått träffa min dotter Nina och hennes familj, men dagen blev inte riktigt som någon utav oss hade väntat sig.

Jag hade precis hunnit med att göra morgon här hemma och dessutom fixat ordning mig själv. Kände sådan gläjde över att få träffa Nina och hennes familj igen.

Tre genertioner + maken sitter samlade i köksoffan

Mitt gulliga barnbarn "Novisen" var från en början lite reserverad och blyg. Kanske hon t.o.m glömt bort mig och det är ju i såna fall väl förståligt då det sist var i sommras vi träffades allihopa.

Nu var det så att varken jag eller Micke hade hunnit med att gå upp till centrum för handa, och vi frågade om Nina och Nova om dom ville följa med. Tyvärr eller snarare väldigt olyckligt så blev det så att det total skärde sig mellan mig och Nina på väg upp till centrum. Det är nämligen så att det finns inget direkt övergångställe ( varken markerat eller bevakat övergångställe) det närmaste markerade övergångstället ligger från centrum sett nere vid pendeltågstationen och dit är det ca: 300 meter. Jag är nästan dagligen uppe i vårat centrum för att handla, och tänker givetivs inte på att man måste gå 300 meter bara för att gå där det finns ett markerat övergångställe!!

Ute i vinterkylan och denna bild är tagen bara några minuter innan det som orsakade så att hela dagen blev förstörd.

Jag som fryser som bara den vill bara komma över den lilla vägen, så att jag kan gå in på ICA för att handla. Precis när vi börjar korsa vägen, så kommer det en ursäkta språket en jävla fartdåre från parkeringen runt hörnet. Samlade i en liten trupp hade vi redan kommit halvvägs över gatan, och det blev för oss alla ett litet skräck inferno. Ingen visste ju först om bilen skulle hinna stanna och vi stod alla där paralyserade av skräck. Jag tackar min lyckliga stjärna eller om det var så att vi hade änglavakt, men fartdåren bakom ratten fick ändå stopp på bilen.

Jag var den enda i sällskapet som reagerade och nu var jag skitförbannad!! Jag stegade fram till motorhuven och stirrade ilsket på föraren som satt bakom ratten. Jag såg att det var en gammal gråhårig gubbe, med hatt och glasögon. Adrenalitent bara pumpade inom mig, och samtidigt som jag höjde näven och hyttade åt honom flög oredn ur munnen på mig: Din jävla gubbjävul ser du inte att vi är på väg över gatan.

Både Nina och Micke tyckte att jag skulle lugna ner mig, men jag var i det närmaste i upplösningstillstånd. Herregud, vi hade kunnat blivit påkörda och dom båda tycker att jag ska hålla mig lugn...!?

Nina sa: Mamma, om du inte lugnar ner dig, så åker vi till pappa.

Det ända som jag gjorde var att ta mina barn och så mitt barnbarn i försvar, när en fartdåre kommer farande i alldeles för hög fart. Det var mina modersinstinkter som kom fram och efteråt så fick jag ta emot skäll från både Nina och Micke.

Detta gjorde att jag satte på mig mina solglasögon och skyndade mig mot pendeln. Jag kände mig så frustrerad och ledsen.

"Jag tänkte hade det varit bättre om jag inte sagt vad jag tyckte om fartdåren bakom ratten"

Nu blev det så att Micke tydligen tog upp spurten med mig mot pendeln, och hans kondition är faktiskt = noll!!

Jag stannade till strax innan jag kom fram till pendeln och bakom mig kommer en andfådd och flåsande Micke med rosiga kinder.

- Jag behöver komma bort ifrån er. Det ända som jag gjorde var att försvara mina barn och barnbarn från fartdåren och så skäler du och Nina på mig.

Micke lyckades (som vanligt) att övertala mig gå tillbaka till centrum. Inne på ICA så träffar jag både min döttrar och Nova.

- Nina ska vi handla lite nu och gå hem till mamma och göra ordning lite mat.

Men Nina visade fortfaranade att hon var väldigt irriterad och förbannad på mig. Jag blev förstås väldigt ledsen och sårat och det blev till att gå runt tillsammans med Micke och inhandla det som skulle behövas till lunchen. När vi kom hem fick vi reda på utav Jimmy, att Nina, Janne och Nova hade åkt hem till Ninas pappa Johan. Jag hämtade min mobil och satt igång att ringa till henne, men fick inget svar. Prövade då istället att skicka sms och efter ett tag så svarade hon, med följande: Vi får se om vi kommer tillbaka senare, men vi lovar ingenting.

Jag var nu så ledsen att jag gick in till sovrummet och slängde mig raklång ner i sängen och grinade. Micke var tillräckligt förstålig och lämnade mig i fred. Jag måste emellan gråtattackerna ha somnat och vaknade upp efter flera timmar och då hade det redan blivit mörkt ute. Gick in till min dator för att kolla bloggen och mina e-mail, men kände inte då för att börja skriva. Istället blev det så att jag hade lite lördagsmys med min lilla dotter Caroline.

Jag vet att jag lovade mina läsare massor utav bilder från dagen, men Nina stack härifrån redan inom 1 timme, men dom få bilderna som hann med att tas kan jag ändå dela med mig till mina läsare.

Jag har nyss vaknat upp för andra gången, den första gången var för några timmar sedan och då var det Micke ( som vanligt) som väckte mig. Han berättade att han hade fått ett sms som var ifrån Nina, som meddelande sin platspappa som hon kallar: Mongo vi startar strax ifrån Västerås, kan  du meddela mamma detta.

Nina vet att det inte är någon större mening att sms:a till mig så tidigt på morgonen. Jag sover oftast så djupt och skulle nog inte ens höra ett sms.

Morgonpigga Micke som tydligen tycks klara sig på bara några timmars sömn. ( Fråga mig inte hur han bär sig åt) men igår kväll kom vi inte i säng förrän närmare 00.30-tiden, och dagen efter så är han ändå uppe strax efter klockan 8 på morgonen. För en stund sedan ( jag låg fortfarande då kvar i sängen) medans Micke stod brevid sängen och tjatade på mig att det borde vara dags för mig att kliva upp ur sängen NU!!

- Mmm, men bara några minuter till....

Micke förklarade att han skulle sticka upp till Haninge Centrum och inhandla lite glögg, och det vore ju gott att sitta och smutta på nu när det är så kallt ute.

Vet ni vad jag ser att klockan tickar på och att klockan visar att det är 10. 40. Nina, Janne och Novisen kommer om mindre än 1 timme. Precis om jag skrev igår så kommer jag att ta en massa bilder och det kommer att bli ett till inlägg, under eftermiddagen/kvällen. Nej, nu måste jag verkligen börja med att sätta fart. och nu blir det till att lägga på ett extra kol.

Oj, det var nästan så att jag höll på att helt höll på att missa adventskalendern idag, men nu ska ni få kolla in vad som göms bakom lucka nummer 4.

Skrivet av Sandra 4 december 2010 klockan 10:38

Vaknade upp för en stund sedan och såg att det kommit ännu mera snö. Gångvägarna utanför fönstret har ännu hunnits med att plockas och hoppas verkligen att plogbilen satt igång att röja udan snön innan det är dags för mig att ge mig av till pendelen. Hmm, annars blir det till att pulsa i snön och det vill jag helst slippa att göra.

I morgon är det en mycket specill dag för mig, och det är nämligen så att mina stora prinsessa ( jag kallar henne så) kommer tillsammans med sin make och dotter hälsar på. Det är ju en liten bit att köra ifrån Västerås och snälla Janne se till att köra försiktigt. Det ska förstås bli jättetrevligt att få träffas igen efter en lång tid uppehåll och det kommer förstås bli en hel del kramar i morgon.

Ja, det kommer även att fotograferas för fulla muggar och det kommer att skrivas ( säkert flera inlägg) ett på morgonen som handlar om kalenderna och sedan under eftermiddagen/kvällen ett nytt och där får ni ta del utav det som hänt under dagen, tillsammans med en lite bilder.

Om några timmar är det dags att ge sig ut i snövädert och åka iväg för att jobba sista kvällspasset. Nästa vecka är det dags för dagveckan igen. Nu ska jag alldeles strax hoppa in i duschen och göra mig i ordning för en ny dag. Sedan tiden som blir över efter det blir till att lägga på lite utav hushållsarbetet. Det skulle behövas dammsugas, men det är egentligen inget som jag själv brukar göra, men får se om jag kanske ( om tiden räcker till) kör igång med att dammsuga av golven här hemma, så att det blir rent och fräscht.

Nu återstår det bara en sak till att göra, och det är att kolla in dagens adventskalender. Klicka på bilden för att se vad det är för något som gömmer sig bakom lucka nummer 3.

I morse var det inget hemskt alarm som gick igång. Utan istället fick jag själv sova ut tills jag vaknade, och det känns så skönt att fått sova ut riktigt länge.

Jag som verkligen avskyr att frysa, och nu när vi har fått sådan här kall vinter och ännu är det bara början på december och dom kallaste månaderna brukar ju vara januari och februari. Inne i vårat hus så är samtliga element på för fullt, men det är ändå dragit och kallt på golven. Detta gör att så fort kliver upp ur sängen och sätter fötterna på golvet, så känns det som "fossingarna" fryser till is och det blir till att sätta på sig dom tjocka raggsockorna.

Just det igår var det ju premiär för min kalender och som ni kanske såg så hade jag letat runt efter bilder på gulliga hundar.

Okej, det är väl förståligt att man sätter på sin hund någon form utav varmt "hundtäcke" om det är så att det är kallt ute. Men att klä ut en tax till "Korv med bröd......

Nu ska ni få se vad det är som döljer sig bakom lucka nummer 2.